[jfr t. venös, eng. venous, fr. veineux (f. veineuse); ytterst till nylat. venosus, till lat. vena, ven (se VEN, sbst.1). — Jfr VENOSITET]
(i fackspr., i sht med.) som avser l. har samband med ven l. vener l. deras (syrefattiga) blod, ven-; ibland motsatt: arteriell; särsk. dels om blod, dels i uttr. venös stas (se STAS). VetAH 1786, s. 50. Elakartade Febrar med venösa stockningar i hjernan. Ilmoni Sjukd. 2: 321(1849). Det s. k. venösa blodet, som strömmar till lungorna, innehåller .. mera kolsyra men mindre syre, än det arteriella, som i pulsådrorna strömmar från hjertat och utåt kroppens särskilda delar. Fock 1Fys. 491(1855). Blodåderblödning (venös blödning) kännetecknas .. däraf, att blodet väller fram i en jämn ström ur de slappa kärlen från den sidan, som vetter mot kroppens periferi. Wretlind Läk. 2: 110(1894). Under vissa förhållanden är .. minutvolymen beroende av det venösa tillflödet från lungorna. Bergstrand SvLäkS 316(1958). — jfr INTRA-VENÖS.
