publicerad: 2017
VIGVATTEN vi3g~vat2en, förr äv. VIEVATTEN, n.; best. -vattnet.
Ordformer
(vig- (w-) 1712 osv. wi- (-ij-) 1745, 1755. wide- 1668. wie- 1635–1691. wigd- 1635. wigde- (-ij-) 1527 (: wigde watns kar)–1667. wigdt- 1617. wige- 1669–1749. wije- 1648–1749 (: wije-watns kjettel). wijgda- 1538; se för övr. VATTEN)
Etymologi
relig. i sht i fråga om romersk-katolska o. ortodoxa förh., om (med salt (ngn gg äv. vin l. olja) uppblandat) vatten som vigts (se VIGA 1 c) o. som gm bestänkning används för välsignelse av ngn l. ngt l. ss. symbol för rening; jfr INVIGELSE-VATTEN, MÄSSE-VATTEN, RENINGS-VATTEN, SKÄR-VATTEN, STÄNKELSE-VATTEN. OPetri 1: 557 (1528). Munkarna wille allena äga den döda, och efter sedwanan med Latinsk Mäsza, wigwattn, korsande samt andre brukelige åtbörder förrätta Jordfästningen. Celsius G1 1: 185 (1746). Pater Hieronymus med sina munkar vandrade kring på murarna, bestänkte kanonerna med vigvatten och gjorde korstecknet öfver fängpannorna. Topelius Fält. 1: 44 (1853). Vid kyrkdörren gjorde de ingående korstecknet och stänkte sig med vigvatten. LbFolksk. 98 (1868). Upproriska nunnor som inte längre brukade vare sig vigvatten eller radband. Englund Silverm. 165 (2006).
Ssgr: A: VIGVATTEN-KAR, -KVAST, -SKÅL, -STEN, se B. —
-STÄNKARE. (†) om person som stänker l. brukar stänka vigvatten; jfr stänkare 1. Det var en gammal kyrka .. Han såg ingen människa där, icke ens en vigvattenstänkare. Söderberg France Nov. 158 (1897). —
-STÄNKELSE. (†) om rituellt stänkande av l. bestänkande med vigvatten; jfr stänka, v.2 4. (Splittringen mellan det sinnliga o. det andliga) sökte man afhjelpa genom .. magiskt utöfvade kyrko- och biktstolsbesök .. vigvattenstänkelser och amulettutstyrsel. Lysander Faust 34 (1875).
B: VIGVATTENS-KAR. [fsv. vigdhavatns kar] (vigvatten- 1845 osv. vigvattens- 1527 osv.) relig. jfr -skål o. stänkelse-kar. OPetri Tb. 166 (1527). Strax innanför kyrkodörren (fanns) ett kärl med välsignadt vatten, ett vigdtvattenskar, i hvilket den inträdande doppade sine fingrar, för att sedan i korsteckensform fukta hufvud och bröst. Hildebrand Medelt. 3: 399 (1900). —
-KITTEL. (†) vigvattensskål; jfr kittel, sbst. 1 d. Lind 1: 360 (1738). Hildebrand Medelt. 3: 399 (1900). —
-KVAST. (vigvatten- 1745 osv. vigvattens- 1738 osv.) relig. om redskap för bestänkning med vigvatten; jfr kvast 2 d o. stänk-borste slutet, stänk-kvast slutet, vig-kvast. Möller (1745). Riddaren .. såg noga till, att Sorgbarn .. fick sin andel från vigvattensqvasten, då de lemnade kapellet. Rydberg Sing. 84 (1876). —
-KÄRL. relig. jfr -skål. Carlstedt Her. 1: 52 (1832). I makarnas sovrum hängde en Kristusbild med vigvattenskärl inunder. Lagergren Minn. 2: 122 (1923). —
-SKÅL. (vigvatten- 1865 osv. vigvattens- 1881 osv.) relig. skål (se skål, sbst.2 1) för l. med vigvatten; jfr -kar, -kittel, -kärl, -sten. Trefot med vigvattenskål och qvast. Rydberg Magi 90 (1865). —
-STEN. (vigvatten- 1900 osv. vigvattens- 1861 osv.) relig. sten med skålformad urgröpning, använd l. avsedd att användas ss. vigvattensskål. Skålig vigvattenssten i en nisch. AntT 1: 119 (1861). Det var (under medeltiden) sed att byta om vatten i vigdtvattenstenarne en gång i veckan. Hildebrand Medelt. 3: 401 (1900).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content