SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VIOLENTIER, sbst. pl.
Etymologi
[jfr eng., fr. violence; av mlat. violentia, till violens (se VIOLENT)]
(†) våldsamma rörelser l. känslor, våldsamheter, övergrepp. Huru oundvikeligen Keysaren hade måst settia sig unner vapen, till at, effter sitt Embete och samveetesplicht affböya och dempa dee grymma violentier som Frankrijke .. föröfvade. BrinkmArch. 2: 142 (1674). Klagandes öfuer stora violent[i]er, som emot Gudz och werdzlig lag sträfwar. 1BorgP 190 (1678).
Spoiler title
Spoiler content