[jfr fr. violer; till lat. violare, möjl. till vis, kraft, samhörigt med vir, man (se VIRIL). — Jfr VIOLATION, VIOLENT]
(†) kränka l. skända l. våldföra sig på (ngt l. ngn) l. bryta mot (ngt). Att han haffuer violeredt och öffuerträtt thet som Högxbe:te Kong:e M:tt .. loffuedt och sworedt haffuer. HSH 29: 174(1567). Hans flotta .. hafver tagit någre våre skepp bort och således violerat jus gentium (dvs. folkrätten). RP 2: 159(1632). På den Pålnske sijdan, war Kongl. M:tz alfwarligare befalning, at Stillståndet på intet sätt violeras skulle. Widekindi KrijgH 557(1671). Myggan har violerat mina magra charmer. Leopold (SVS) II. 3: 103(1799). Ville .. (bonden) bruka en fjerdedel af gården, så stod sådant honom fritt, utan at likväl skattemännen i någon måtto violerades och prejudicerades. KrigVAH 1835, s. 108.Ekbohrn(1904).
