SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VOJ, äv. (i Finl.) VOI voj4, interj.
Ordformer
(voi (w-) 1852 osv. voj (w-) 1669 osv.)
Etymologi
[sannol. efter fin. voi. — Jfr VOJA]
(i sht i Finl.) ofta upprepat, ss. uttr. för jämmer o. klagan; förr äv. ss. uttr. för glädje l. förvåning o. d.; jfr ACK I 1, 4, 5, OJ. Är pilten något lång / Så säya the med glijs: Woj! tålkin Hummelstång. CupVen. A 3 a (1669). Woi fasligt hvad Farbror har begått stor synd i sitt omdömme om Hedbergs lära, kallande den antikristisk lära. FinKyrkohSP 2: 191 (1852). Voi, vet du, hvad jag tycker det är roligt att lefva. FoU 17: 122 (1903). Ja, voj, voj, för våra uschliga pedagoger! TSvLärov. 1955, s. 371. Jag måste hinna dammsuga, baka en sockerkaka, o. s. v. Voj, om den misslyckas! ÖNyland 29/10 1994, s. 16.
Spoiler title
Spoiler content