VOMERA vome4ra, äv. vωme4ra, v.; -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
(med ngt formell stilprägel) kräkas, kasta upp; särsk. i fråga om medvetet framkallande av kräkning ss. metod att rena kroppen (jfr PURGERA 3); äv. i bildl. anv. (äv. med obj.). Vapores och dunster som distendera abdomen, och med stoor hiertängslan reta magan till vomera. HdlCollMed. 1697, s. 935. Sverige (har), uti tre icke oundvikeliga krig, likasom vomerat Ryttare, Dragoner, Soldater och Båtsmän. Blix SvFinance 166 (1797). (I Hippokrates) diætlära föreslås vomeringar, då man mår illa af hvad man förtärt. BL 6: 163 (1840). I ett protokoll från polisen står det att ”mannen var avsvimmad och vomerade samt krampade i ambulansen”. GbgP 20/12 2000, s. 7. Ursäkta, men jag måste vomera. NerAlleh. 19/8 2003, s. 19.
