publicerad: 2017
VOTIV- voti3v~ l. vω-, ssgsförled.
Ordformer
(förr äv. votif-)
i sht relig. o. arkeol. ss. förled i ssgr: som har avseende på l. gäller ngt som (enl. avgivet löfte) lämna(t)s ss. offer l. gåva till gudom l. helgon ss. tack för bönhörelse o. d.
Ssgr (i sht relig. o. arkeol.) [vanl. med motsvarigheter o. förebilder i t.]: VOTIV-BILD. om bild lämnad ss. votivgåva (till kyrka l. tempel o. d.); jfr -tavla. När San Fernando belägrade Sevilla, uppenbarade sig den heliga jungfrun för honom i en dröm, hvarefter staden strax föll i hans händer. Af tacksamhet derför ville han resa en votivbild, alldeles lik visionen. Lundgren MålAnt. 1: 252 (1849, 1870). —
-FYND. arkeol. fynd av votivföremål, offerfynd. De öfverskjutande fynden utgöras ej af votivfynd utan af förnödenhetsvaror eller medel att anskaffa sådana. AntT XVIII. 1: 29 (1905). —
-FÖREMÅL~002, äv. ~200. föremål som utgör votivgåva. På Kreta .. har man funnit dubbelyxor af brons, hvilkas egenskap af votivföremål är tydlig, emedan bladet är alldeles för tunt och vanligen också för litet för att kunna hafva tjenat till något verkligt bruk. SvFmT 10: 281 (1899). —
-GÅVA. om donation lämnad ss. (tack)offer till gudom l. helgon o. d.; särsk. i fråga om gåva till tempel l. kyrka ss. tacksamhetsbevis för uppfyllelse av bön l. befrielse från sjukdom o. d. (jfr offer-gåva 2); jfr -offer, -skänk. Parthenon var under forntiden omgifvet af större och mindre votivgåfvor, som skänktes till templet, deribland pelare, på hvilka uppställdes bilder af heliga djur. GbgAB 5/11 1889, s. 4. (En spira som vigdes) åt Stefansaltaret i domen i Halberstadt som votivgåva. Fornv. 1945, s. 16. —
-KRONA. om krona (se krona, sbst. 1) ss. votivgåva (till kyrka). Konung Svintilas votivkrona, helt af guld, ornerad med rosor af safirer och pärlor. 2UB 6: 550 (1904). Man (kan) förmoda, att åtskilliga medeltida votivkronor .. ha burits innan deras ägare skänkte bort dem. Rig 1959, s. 87. —
-KYRKA. kyrka uppförd ss. votivgåva; särsk. (o. urspr.) ss. namn på en år 1879 invigd kyrka i Wien. Heinrich Ferstel har i den efter hans plan utförda votivkyrkan (i Wien) framställt en miniaturbild af de franskt göthiska kathedralerna. Sydow Lübke 608 (1870). Man försökte förgäves få riksföreståndaren att lova att uppföra en votivkyrka i det hotade området. SvKyrkH 2: 488 (1941). —
-MÄSSA. [jfr t. votivmesse, mlat. missa votiva] relig. om mässa i den katolska kyrkan avsedd för enskilda personer l. med specifikt syfte l. fritt valt tema o. d. (för att åkalla gudomlig hjälp l. ss. tacksägelse). DN 18/12 1911, s. 8. Votivmässor hållas för de dödas välfärd, för att avvärja landsplågor, för att återvinna hälsan, för att återfå stulet gods o. s. v. Hellerström Liturg. 99 (1932). Det finns också andra möjligheter att ge mässan en speciell prägel, t ex i anslutning till en kurs, då man sysslat med ett bestämt tema (man talar då ibland om ”votivmässa”). Broomé Kat. 99 (1975). —
-OFFER. jfr offer 1 a o. -gåva. Många .. såsom votivoffer kvarlämnade käppar och kryckor vittnade om botade sjuklingars tacksamhet för återvunnen hälsa. TurÅ 1895, s. 436. —
-SKEPP. om modell av skepp lämnad ss. gåva till kyrka (ss. tacksamhetsbevis för räddning i sjönöd o. d.); jfr kyrk-skepp 2. Votivskeppen i mången svensk kyrka påminna än i dag om den tacksamhet man hyste efter öfverståndna farligheter. Hildebrand Medelt. 1: 1011 (1894). —
-SKÄNK. (numera föga br.) votivgåva. Votifskänker i ädla metaller af tillfrisknande, som till kyrkorna skänkte afbildningar af de lemmar, som warit sjuka och efter böner blifwit botade. Rydberg o. Tegnér Engelhardt 1: 247 (1834). SvD(A) 21/3 1964, s. 4. —
-TAVLA. [jfr lat. tabula votiva] tavla ss. votivgåva; jfr -bild. ConvLex. 8: 483 (1839). Att den som gifvit votivtaflan, var utan tvifvel en seglare, som genom den ljusbärande gudens ledning blifvit räddad från skeppsbrott någon mörk natt, och som härigenom hembär honom sin hyllning. Nilsson Ur. 2: 39 (1862).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content