SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2019  
VÄFT väf4t, r. l. m. (l. f.) (3Mos. 13: 53 (Bib. 1541) osv.) ((†) n. GripshInvent. 26/5 1547, GripshR 154748); best. -en; pl. (tillf.) -er (äv. att hänföra till sg. väfte, Dalin (1855) osv.) ((†) = GripshR 154748); förr äv. VÄFTE, n.; best. -et; pl. -er (se ovan).
Ordformer
(veft (w-, -ff-, -tt) 1545 (: Rygewefft)1947 (: wefttrådar). väft (w-, -ff-) 1538 osv. väfte (w-, -ff-), nom. 16401820. väfte (w-, -ff-), efter prep. 1541c. 1750. väftet (w-, -ff-), sg. best. 15411880)
Etymologi
[jfr sv. dial. väft, fvn. veftr, mht. wift, feng. weft (eng. weft); till VÄVA]
1) (†) om tyg framställt gm vävning, vävnad; ngn gg äv. abstrakt, om vävning. (Det av spetälska angripna) klädhet skal brennas vp, eller warpen, eller wäfftet, ee hwadh thet är vllet eller linnet. 3Mos. 13: 52 (Bib. 1541); möjl. till 2. Tapeter, och annan sköön wäfft. Schroderus Liv. 904 (1626). Mångfärgade Kläder; / Siden å Sammet i blommor å Gull; Violer å purpur; / Och alt dyrbara Wäfft och slinga de Skeppena föra. Runius (SVS) 2: 18 (1699, 1724). Folkets snabbhet med Lins sående, med spinnande, och med allehanda wäfte måste i andra län boende förundra. Wettersten Forssa 3 (c. 1750). — jfr HEDEN-, RYSSE-VÄFT.
2) vävn. inslag (se d. o. 2); äv. (o. i sht) koll., om de tvärgående trådarna i en väv; särsk. i sådana uttr. som varp och väft (jfr VARP, sbst.1). VarRerV 34 (1538). Wäffwaren skiwter Wäfftet .. in i Warpen .. och förfärdigar linne. Schroderus Comenius 500 (1639). Det andra (slaget garn) .. får namnet väfte, kastas tvärtöfver det förenämnda (dvs. varpen) och sammanbindes dermed, för att åstadkomma väfnaden. Ekenmark Hb. 1 (1820). De tvärt öfver varptrådarne införda inslagstrådarne, som gemensamt benämnas inslaget eller väftet. Andersson Väfn. 1 (1880). Automatiska vävstolar stanna själva vid trådbrott i varpen eller väften .. och även skyttelbyte sker automatiskt. TT 1941, IndEkon. s. 36. Turkiska handvävda mattor. 100% ull i både varp och väft. Ikea 1992, s. 242. — jfr RYE-, STREICHGARNS-VÄFT o. I-VÄFTE.
Ssgr (till 2; i sht vävn.): VÄFT-GARN. inslagsgarn; jfr -tråd. Ekenmark Hb. 120 (1820). Väftgarnet, som ursprungligen framställdes på spinnrock, lärde man sig snart också framställa fabriksmässigt i stora mängder. Hagberg o. Asklund Textilind. 26 (1924).
-SATÄNG, äv. -SATIN. om satäng med väften förhärskande på rätsidan; motsatt: varpsatäng; jfr inslags-satin. Fatab. 1933, s. 183.
-SILKE. (numera mindre br.) tramsilke. HantvB I. 8. 1: 142 (1939). SAOL (1950).
-SPOLE. inslagsspole. HantvB I. 8. 1: 160 (1939).
-TRASSEL. (numera bl. tillf.) jfr trassel, sbst.1 1 a. Man skiljer mellan varptrassel och väfttrassel, och det är egentligen blott det sistnämnda, som utgör en begärlig handelsvara, användbar till putsning och torkning av maskiner m. m. 2NF 29: 626 (1919).
-TRÅD. inslagstråd; jfr -garn. Väfttråden, löpande från spolröret, passerar genom ett litet öga af glas eller ben, fästadt på sidan af skottspolen näst intill väfnaden. Ekenmark Hb. 29 (1820).
Avledn. (till 2; †): VÄFTA, v.2 -ning. slå in inslag i väv; äv. mer l. mindre bildl. Moberg Gr. 88 (1815). Väftningen sker .. med en hvit och en svart tråd alternatift. Ekenmark Hb. 86 (1820). Hon väfde nog sin väf till slut; men en kan säga, att hon varpade med suckar och väftade med tårar, när ingen såg det. Sander o. Flodman 107 (1871). Sundén AllmogelVg. 62 (1903).
Spoiler title
Spoiler content