SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1960  
RYA ry3a2, sbst.4, förr äv. RYDA, sbst.2, l. RYGA l. RYJA l. RÖJA, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (G1R 2: 267 (1525: Ryggior), Därs. 4: 36 (1527) osv.) ((†) -ar, möjl. att hänföra till sg. ry, G1R 1: 225 (1524: ryyar), Sylwan Ryor 59 (i handl. fr. 1555: riar); -er, möjl. att hänföra till sg. ry, GripshInvent. 26/5 1547 (: Ryer), G1R 23: 18 (1552: rijer), BoupptVäxjö 1805 (: Ryer)); förr äv. RY, sbst.3, f.; pl. -ar l. -er (se ovan).
Ordformer
(ria 1633. riar, pl. 1555. rij 1579. rija 15631827. rijer, pl. 1552. rijger, pl. 1549. rijia 1553. rijo 1563. rya 1527 (: ryor, pl.), 1573 osv. ryar (-yy-), pl. 15241547. ryda 15931760 (: Ragg-Ryda). rye 1541. ryer, pl. 15471805. ryga 1545 (: Rygewefft) 1749. rygge- i ssg 1600 (: Rÿgge warph). ryggia 1525 (: Ryggior, pl.)1600 (: Rÿggior, pl.). ryie 1553. ryja (-(h)ia) 15251815. rödja 17731794. rögia 1596. rögie 1541. röja (röi(j)a, röya) 16001792)
Etymologi
[fsv. ryia, sv. dial. rya, ria, ryja, röj(j)a; jfr nor. dial. rya, grovt täcke, mht. riuhe, rūhe, pälsvärk, feng. rēo(we), rȳhæ, grovt täcke; av ett germ. rūhwiōn, till den stam som föreligger i mlt. rū(w), rūch, rūge, rūwe, sträv, skrovlig, raggig, hårig (se RUG, adj.); för formen ry jfr d. ry, fnor. ; formen ryda beror sannol. på hypersvecism (jfr biformen blåd till BLÅ); de äldre skrivningarna med i kunna delvis bero på en dialektal delabialisering av y]
1) flossad vävnad med jämförelsevis lång nock av garn (l. av tyglappar) på ena sidan (stundom på båda sidorna), urspr. i sht använd ss. täcke i bädd l. ss. skydd mot kyla vid färder i båt l. släde o. d., sedermera använd på skiftande sätt, bl. a. ss. sängöverkast l. klädesplagg l. (numera företrädesvis) ss. golvmatta l. väggprydnad; stundom äv. om teknik vari sådan vävnad tillvärkas; jfr KAVRING, sbst.2 Vävd rya, där nockorna knutits om varptrådarna redan i vävstolen. Sydd rya, där nockorna med en särskild nål trätts in i en redan färdig bottenväv. G1R 1: 225 (1524). När någon färdas och thet är kalt .. läna (ångermanlänningarna) honom .. Biörskinsfällar och ryor på båt och slädhar. Bureus Suml. 40 (c. 1600). Till hufvudets och öfra delens af kroppen skyddande mot köld och oväder nyttjade vår allmoges qvinnor ännu för icke längesedan en mantel eller rya. Ahlqvist Kult. 138 (1871). I den stora dagligstugan (i en österbottnisk bondgård) finnas vid spiselsidan väggfasta sängar .. alla försedda med prydliga ryor och förhängen. Grotenfelt LandtbrFinl. 30 (1896). I det glada rummet .. med hvita gångmattor och en färgrik rya under bordet .. rådde alltid den största ordning. Aspelin Stenbäck 488 (1900). 3NF 23: 97 (1937; om teknik). Form 1953, s. 78. jfr HÅR-, KLUT-, LÄS-, MÄRKDUKS-, NOCK-, NOPP-, NÖTHÅRS-, PALMETT-, PRYDNADS-, SLIT-, SLÄD-, TATTAR-, TORP-, VÄSTGÖTA-, YLLE-RYA m. fl. särsk.
a) (†) i uttr. icke sticka foten längre ut än ryan räcker, icke sträcka fötterna längre än skinnfällen räcker (se FOT 1 b). 2SthmTb. 7: 123 (1584: vtän rÿan recker; rättat efter hskr.).
b) (förr) ett slags vid vissa regementen använt brokigt täcke ovanpå schabraket. NF 14: 1129 (1890). Rya till officerssadelmundering vid fältartilleriet. PT 1900, nr 48, s. 3 (på museum). MinnesblKronprHusarreg. 65 (1937).
c) i mer l. mindre bildl. anv. PErici Musæus 2: 285 b (1582). Sömnen är djup i lega och lya / under julsnöns yviga rya. Thunman FärdvFornb. 10 (1929).
2) (i fackspr.) elliptiskt för RYA-FÅR, RYA-TYP 2 l. RYA-ULL. Efter ulltyperna indelas .. (den svenska lantrasen) i följande underavdelningar: Lantras rya, som har både täckhår och bottenull. Pälstypen, som (osv.). Diurson o. Wiklund TextMat. 33 (1944). Svensk lantras, rya, ungbaggar. Insulander SvFårsk. 33 (1956; text till bild). JordbrFöreningsbl(C) 1958, nr 3, s. 6 (om ryaull).
Ssgr (till 1): A (numera bl. mera tillf.): RY-KUDDE. (†) kudde i ryateknik. Sylwan Ryor 43 (i handl. fr. 1766).
-LAV. [laven växer ofta med hopflätade grenar så att den bildar små mattor] (†) laven Usnea hirta (Lin.) Hoffm.; jfr hår-lav 1. Liljeblad Fl. 437 (1798).
-MATTA, se B.
-MOSSA. [de hithörande mossorna växa så att de bilda en tät matta] (†) (mossa av) släktet Bryum Lin. Liljeblad Fl. 312 (1792). MosskT 1893, s. 107.
-ORNAMENTIK, se B.
-SKED. (†) vävsked använd vid vävning av ryor. BoupptRasbo 1750.
-SÖMNAD, -TÄCKE, -VÄVANDE, -VÄVNAD, se B.
B: RYA-BESTÅND. (i fackspr.) jfr bestånd 11 c. Rig 1932, s. 40.
-BOTTEN. om den (av varp o. inslag bestående) botten i en rya, varpå nocken är fäst; särsk. om ss. halvfabrikat saluförd botten till ryamatta. Nu kan Ni hos Pub få Er ryabotten till halva priset. SvD(A) 1933, nr 259, s. 14 (i annons).
-BÅRD. bård på rya. Sylwan Ryor 88 (1934).
-FLOSSA, r. l. f. (numera mindre br.) textil. (vävnad i) ryateknik; äv. koll., om ryavävnader. Arbeten i s. k. ryaflossa. MeddSlöjdF 1895, s. 105. SDS 1900, nr 71, s. 2 (koll.). Idun 1913, s. 171.
-FÅR, n. (i fackspr.) får av ryatyp (se d. o. 2), dala pälsfår; jfr rya, sbst.4 2. HantvB I. 8. 1: 102 (1939).
-GARN. garn avsett l. använt till vävning av ryor. Upsala(A) 1929, nr 85, s. 16.
-KNUT. knut varmed nocka fästes vid varpen vid tillvärkning av rya; äv. om ryanocka. Sylwan Ryor 63 (1934). (Trasmattor) förses ibland med inplockade ryaknutar av garn eller tygremsor. Varulex. Beklädn. 290 (1945).
-KNYTNING. handlingen att knyta fast nockor vid en ryabotten. UNT 1938, nr 100, s. 2.
-MANTEL. (rye- 1928 osv.) (tillf.) mantel tillvärkad i ryateknik. Collin GVävn. 112 (1928).
-MATTA, r. l. f. (ry- 1896 osv. rya- 1880 osv.) matta i ryateknik; äv. bildl. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 230. Fjällsidans ryamatta hade fått en klarhet i grönt, brunt och rött. TurÅ 1954, s. 23.
-NOCK, r. l. m., l. -NOCKA, r. l. f. (rye- 1545 osv.) nocka (av den typ som användes) i en rya; i sht koll. (i formen -nock) l. i pl., om (garn avsett till) nock i ryor; jfr nock, sbst. 6. Är spunnit till Ryenock och Rygewefft .. Ull 7 L℔. Sylwan Ryor 59 (i handl. fr. 1545). GripshR 1600, s. 217.
-ORNAMENTIK. (ry- 1922 osv.) textil. ornamentik som kännetecknar ryor. Budk- (Brage) 1922, s. 70.
-STIL. (rye- 1926 osv.) textil. stil vari en rya är tillvärkad. Den geometriska ryestilen. UpplNordMus. 82 (1926).
-SÖM, r. l. m. = -sömnad. Östergren (cit. fr. 1932).
-SÖMNAD. (ry- 1896 osv. rya- 1935 osv.) abstr.: efterbildning av ryavävnad gm sömnad (på maskin). Hallstén o. Lilius (1896).
-TEKNIK. om den teknik vari ryor framställas. PT 1910, nr 113 A, s. 3. Matta i ryateknik. Form 1947, s. 58.
-TILLVÄRKNING~020. (rya- 1926 osv. rye- 1921 osv.) FinMus. 1920—21, s. 1.
-TYP. (rya- 1932 osv. rye- 1924 osv.)
1) typ av rya. Sirelius FinlRyor 60 (1924).
2) (i fackspr.) typ av får av svensk lantras, vars ull lämpar sig väl för tillvärkning av ryor; jfr -får o. rya, sbst.4 2. Insulander SvFårsk. 120 (1938).
-TÄCKE. (ry- 1779 osv. rya- 1923 osv.)
1) (†) rya fäst ss. prydnad på ovansidan av en fäll. Fäll med ”ryjtäcke”. Sylwan Ryor 36 (cit. fr. 1779).
2) (i sht förr) rya använd ss. täcke (i bädd o. d.). SvSlöjdFT 1923, s. 31.
-ULL. (i fackspr.) ull av ryafår (som lämpar sig väl för tillvärkning av ryor); jfr rya, sbst.4 2. Insulander SvFårsk. 23 (1938). JordbrFöreningsbl(C) 1958, nr 3, s. 6.
-VARP. (rya- 1929 osv. rye- 1546 osv. ryo- 1564) (garn avsett till l. använt ss.) varp vid ryavävning. Rye warp aff hampe garn. GripshR 1546—47. Upsala(A) 1929, nr 85, s. 16.
-VÄV. (rya- 1915 osv. rye- 1895 osv.) väv som är avsedd att bli en rya (l. ryor); väv i ryateknik. Vadmal, blaggarn och lärft, ryeväv och ryssväv .. väfdes (under förra delen av 1500-talet) å de kungliga gårdarna. Böttiger VäfdTapet. 1: 4 (1895). En lång ryeväv. AllmogHemsl. 36 (1915).
-VÄVANDE, n. (ry- 1915 osv.) vävande av ryor. KatalUppsLHemslöjdsutst. 1915, s. XIV. —
-VÄVARE. (rye- 1924 osv.) person som väver ryor. Sirelius FinlRyor 46 (1924).
-VÄVERI. (rye- 1918 osv.) = -vävande. Fatab. 1918, s. 161.
-VÄVERSKA. (rya- 1932 osv. rye- 1924 osv.) kvinna som väver ryor. Sirelius FinlRyor 33 (1924).
-VÄVNAD. (ry- 1896 osv. rya- 1781 osv. rye- 1904 osv.)
1) abstr., om ryateknik l. ryatillvärkning; äv. konkretare, om resultatet av ryatillvärkning (inom ett visst geografiskt område l. dyl.). QvinlHemsl. 25 (1880). Ett kanske icke så lyckligt grepp är, att vid detta tillfälle (dvs. vid en hemslöjdsutställning på Åland) långtifrån den åländska ryevävnaden i sin helhet blivit representerad. SvD(A) 1925, nr 176, s. 9. En magnifik matta, utförd i flossa eller s. k. ryavävnad. Därs. 1927, nr 343, s. 9.
2) konkret: vävnad tillvärkad i ryateknik. Ett par länstolar klädda med ”ryja väfnad”. Sylwan Ryor 36 (cit. fr. 1781).
Ssg: ryavävnads-ornamentik. textil. till -vävnad 1: ryaornamentik. Budk(Brage) 1922, s. 70.
-VÄVNING. (rya- 1934 osv. rye- 1570 (ovisst), 1924 osv.) vävning av ryor; förr sannol. äv. konkret: ryavävnad (se d. o. 2). Tillweffued aff 19 L℔ 6 mark vll och lödia med 1 L℔ hampe och Blår Ryeffning .. 88 alner. Sylwan Ryor 62 (i handl. fr. 1570; sannol. felaktigt för Ryeweffning). Sirelius FinlRyor 25 (1924).
C (numera bl. mera tillf.): RYE-MAKARE. (†) person som tillvärkar ryor. Lind (1749; under sergen-macher).
-MANTEL, -NOCK, se B.
-SKAFT. (†) skaft använt vid ryavävning. BoupptRasbo 1750.
-STIL, -TILLVÄRKNING, -TYP, se B.
-VAR, n. (†) bolstervar i ryateknik. GripshInvent. 1555. Därs. 1556.
-VARP, se B.
-VÄFT. (†) (garn avsett till l. använt ss.) inslag vid ryavävning. Sylwan Ryor 59 (i handl. fr. 1545).
-VÄV, -VÄVARE, -VÄVERI, -VÄVERSKA, -VÄVNAD, -VÄVNING, se B.
-ÅKLÄDE. (†) ryatäcke. VgFmT I. 8—9: 87 (1554).
D (†): RYO-VARP, se B.
Spoiler title
Spoiler content