publicerad: 2019
VÄRNA væ3rna2, v., -ade. vbalsbst. -AD (†, Nordenflycht (SVS) 2: 6 (1743), Widmark Helsingl. 1: 93 (1860: lagwärnad)), -ANDE, -ING (†, UpplDomb. 3: 123 (1553), Levander Brottsl. 149 (1933: värningskvinnor)); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(vern- (w-) 1567–1817. värn- (w-, -æ-, -äh-) 1522 osv. warn- 1626–1644 (: Warningzman))
(söka) ge (ngn l. ngt) skydd l. värn, beskydda l. freda; särsk. med bestämning inledd av prep. mot l. från, för att beteckna den l. det mot vilken l. vilket ngt l. ngn ges skydd osv.; äv.: försvara (ngn l. ngt) mot angrepp l. hot l. våld l. skydda (ngn l. ngt) från fara l. skada o. d.; äv. dels med saksubj., dels utan obj.; jfr VÄRJA, v. 1. At kyrchen ther med maa wærnat ok förswarad bliffua. G1R 1: 37 (1522). Hafvet, som .. med sina vågor går på vakt och värnar rundt omkring Sveas landamären. Tegnér (WB) 6: 331 (1830). Du femte Henrik, jag din ande manar: / Styrk detta rike, wärna det från split. Hagberg Shaksp. 4: 141 (1848). Der står gran med mantel, / Så tät och vid och lång, / Och värnar, att ej stormen / Den lilla gör förfång. Gellerstedt 2Dikt. 26 (1881). (Den) kraft som .. värnar livet mot det som vill förgöra det. Hallström Händ. 93 (1927). För naturälskare bör det vara ett nöje och en plikt att värna naturen i alla dess former. Thomsen o. Linders All. 77 (1986). Dom anser sej värna sina intressen. Flygt Verkan 275 (2004). — jfr NÖD-, OM-VÄRNA o. LAG-VÄRNAD samt NÖD-VÄRNING. — särsk.
a) med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av om, äv. närmande sig bet.: ta vara på l. vara försiktig (i fråga om ngt) l. vara noga (med ngt); särsk. i förb. med att-sats; jfr b, d. Det knappt mindre tadelvärda sätt, hvarpå en af nämndens ledamöter å egna och andres vägnar sökt värna om detta sitt åtgörande. SvTidskr. 1873, s. 357. En stat som ännu vill bära det kristna namnet, har både rätt och pligt att värna om de stora kristna högtiderna. VL 1894, nr 90, s. 2. Den ungdom, som skall värna om Sveriges framtid på haven. SvFl. 1942, s. 35. Genom att laga mer mat hemma och värna om att det du äter är mat som ger din kropp energi och mycket näring får du också full kontroll över vad du stoppar i dig. Davidsson Hälsokokb. 27 (2009).
b) med personobj. (jfr c); äv. dels med saksubj., dels i anv. motsv. a; förr äv. dels närmande sig bet.: förskona l. befria, dels ss. vbalsbst. -ing, konkretare, om friande från anklagelse l. skuld. För alla the andra (männen) / war tijn dotter wärnat / Ty Gudh hade henne / Tobiam ärnat. TobCom. D 4 a (1550). Thå Ransakade wij och för rätth funnom, ath före:ne Eriick Nilsson efftter Nempde(n)s Wärningh är frij. UpplDomb. 3: 123 (1553). Mig värna från den smärta, / som ångern väcker, då man gjort / hvad ej var rätt, hvad man ej bort. Wecksell SDikt. 187 (c. 1860). (De kunde) fly öfver hafvet .. om Sunions berg icke längre förmådde värna dem. Rydberg Ath. 458 (1876). Han värnar om oss, säger hon, om sina anställda, det är viktigt för honom att vi har det bra. Jörgensdotter BergDöttrar 180 (2009).
c) (numera bl. tillf.) i fråga om (militärt) försvar mot fientligt angrepp: försvara l. skydda (ngt (l. ngn; jfr b)); äv. med saksubj. För the Romares Skechtor, Slengeloodh och Skåtkålfwar wiste the sigh intet warna, vthan wordo aff them på alle sidhor stuckne och såradhe. Schroderus Liv. 649 (1626). Skyldigheten att wärna landet öfwergick småningom från person till jordägare. Widmark Helsingl. 1: 224 (1860). Oss tornet värnar; och till skydd vid portarne / Vi ställde envigskämpar, tappra krigare. Alexanderson Sept. 47 (1868). Värnande af såväl yttre som inre fred (medelst militär och politi). EkonS 1: 208 (1891).
d) med obj. betecknande fri- l. rättighet o. d.; äv. i anv. motsv. a. Rydberg Dikt. 1: 223 (1882). Staten betyder i motsats till folk och fosterland den sociala ordningen, som värnar rätt och fred och möjliggör handel och vandel. PT 1900, nr 66 A, s. 3. Vår fasta vilja är att värna vår rätt. Johnson GrKrilon 366 (1941). Resten av denna skrift kommer .. att ägnas åt .. sätt för dig att värna om dina medborgerliga fri- och rättigheter. Küng HbRätt 20 (1989).
Ssgr (till b; †. Anm. Jfr dock äv. de under värn anförda ssgrna): VÄRNINGS-BREV. om (i laga form utfärdat) brev tjänande ss. bevis för att ngn medelst edgång förklarats oskyldig. Kåm D. Ola(us) Kaxe inför Capitlett och bar fram wärnings bref thäm han bådhe af laghmannen såsom och af Prästomän thär i Mädhelpa bekåmmitt hafwer, huilke hono(m) aldeles wäria för thän mistankan han war vthi kommen. UppsDP 6/2 1608. —
-KVINNA. om kvinnlig edgärdsman. Framkom Hans Pers[ons] hustru och wille m(ed) sin wärningsquinnor sig frija ifrån det tilmäle hennes granhustrur henne påfördt hafua. GävleDomb. 109 (1634). Levander Brottsl. 149 (1933). —
-MAN. edgärdsman; jfr värje-man. UpplDomb. 8: 25 (1586). Han skall till Nästkommande Lagatingh skaffua sigh werningz män och giöra sigh Lagligen frij. ÅngermDomb. 1647, s. 79.
Avledn.: VÄRNARE, m.//ig. [fsv. värnare] (numera bl. tillf.) beskyddare l. försvarare. En lagens och frihetens värnare. BL 15: 198 (1848). jfr kyrko-, sjö-, stads-värnare. —
VÄRNBAR, adj. (numera föga br.) till c: som till fullo förmår att försvara sig (o. duger till att göra tjänst i strid); jfr värbar. Medhan thet höghnödigeste är, att man rustar sigh medh allo macht till Siöes medh så många och wärnbara Skep, som kunne göra tillfyllest att hindra wåre .. Fiender .. så (osv.). Stiernman Riksd. 815 (1629). Det wärnbaraste manskapet. Loenbom Stenbock 3: 26 (1760). 2NF 30: 268 (1920).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content