[eg. sg. best. av VÄSTER, under inflytande av mlt., mnl. l. t. westen (se VÄSTAN)]
1) (†) väst (se VÄST, adv. osv. II 1), väster (se d. o. II); särsk. i förb. med prep. i l. på l. till. The andra Wäder, som ifrån Syden affgå och wijke någhot på wästern, hafwa samma Krafft nästan som Syd och Sydwäst. Palmchron Sundhsp. 17(1642). (Bodarna stod) längre ut i wästern. Broman Glys. 3: 712(c. 1740). Nattens skuggor synas fly; / Till Vestern deras kosa vändes. Envallsson AllaNögda 1(1782). Widegren(1788). — särsk. om (l. med tanke på) himlen i väster (o. den nedåtgående solens sken); äv. mer l. mindre bildl.; jfr 2. Adlerbeth Æn. 105(1804). Nu han stundar, lifvets qväll; / Ljusets vagn mot vestern rullar. Wallin (SVS) 2: 226(1837). Solen hade gått ned, men västern lyste ännu. Larsson i By Jord 5(1913).
2) om l. ss. namn på land l. område i väster (jfr 1 slutet); numera i sht om den västra delen av Nordamerika, särsk. i uttr. vilda västern (se VILD, adj.1 1 a η). Ingman TalFörenSäkerhAct. 18(1790). Den romerska vestern dukar under för germanernas angrepp. Pallin MedeltH 4(1875). Jeans och majswhisky, populära varor i den amerikanska västern. SundsvT 8/6 2018, s. 2.
