YNGSLE, sbst.2, n.; best. -et (äv. att hänföra till yngsel); pl. -en; äv. YNGSEL, r. l. m. (HFinLappm. 4: 126(1606)) l. n. (Lindfors(1824)); best. -eln resp. -let (se ovan); l. YNGSLA, sbst.2, n.
(†) ej fullvuxet djur; ungdjur; särsk. om renkalv l. (ungt) föl; äv. koll., dels om grupp l. flock av sådana djur, dels (i formen yngsel) om fiskyngel. Jag befructar, nådigeste herre, ath fåren bliffva förderffvade .. och kunna thå inthet yngsle göre ifrå segh. G1R 23: 434(1552). Prästen skall bekomme .. af Lapparne hwar Tijionde Reen af yngzlet och hwar tijiondhe Fisk. SUFinlH 2: 261(1606). At kunna förstå aff ett twägge Åhra Yngsle huru högt thet skal blifwa när thet är fullwäxt. IErici Colerus 2: 338(c. 1645). (Foderbristen är) första ordsaken till swaga Kreatur; ty allt yngsle, som lider brist på föda, twingas uti sin wäxt. Crælius TunaL 376(1774). Tungans egenteliga föda består till en god del af andre fiskars rom och yngsel. 2GbgVSH 5: 64(1822). På landsbygden är hästafveln stark. Fölungar och yngslen synas öfverallt. Ahnfelt Rääf 96(c. 1862).
