publicerad: 2021
ZIGENARE sije3nare2 l. sige3-, m.//ig.; best. -aren, äv. (numera bl. ngn gg) -arn; pl. =; förr äv. ZIGENER, m.//ig.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(sienare, pl. 1747. siener, pl. c. 1715–1793. sigäner, pl. c. 1740. sikeiner, pl. 1637. zegener, pl. 1704. ziegenare 1824–2000. ziegener c. 1700–1856 (: Ziegener-hord). zigen (s-) 1795–1824. zigenare (s-, ts-) 1784 osv. zigener (s-) 1712–1975. zigeunare 1779–1969 (: zigeunardanser). zigeuner 1642–1821 (: Zigeunergubbe). ziguenare 1771–1939. ziguener (s-) 1642–1855. zigueuner, pl. 1773–1780. ziguner, pl. 1628)
Etymologi
[liksom ä. d. zigeuner (d. sigøjner, nor. sigøyner) av t. zigeuner (ä. t. äv. zigeiner, zeguner m. fl.); möjl. lånat från slav. spr. (jfr t. ex. ry. tsiganu); av omdiskuterat ursprung; den tvåstaviga formen zigen (sigen) utlöst ur pl. zigener (osv.)]
(numera ngt ålderdomligt l. med nedsättande prägel) om person tillhörande det romska folket, vilket härstammar från Indien, numera utgör minoritetsbefolkning i de flesta länder i Europa (o. där ofta har förtryckts o. levt kringflyttande, utanför det inhemska samhället), trol. invandrade till Sverige för första gången under början av 1500-talet o. numera officiellt benämns (o. själv föredrar att benämnas) romer; särsk. (o. sannol. urspr.) ss. benämning på person från romska folkgrupper (bosatta i centraleuropa l.) invandrade till Sverige från 1800-talet o. framåt, särsk. ss. motsättning till medlem av resandefolket (jfr TATTARE 2). Om Tartare eller Ziguner (som the eliest kalles) haffwer then Loflighe Saxiske Churfursten Augustus stadgat, At sådana Landzförrädhare .. ingalunda skulle blifwa ledhne i Landet. Paulinus Gothus MonPac. 738 (1628). Wij (passerade) några Sigeners tält .. hwarunder de arbeetade och förfärdigade allahanda järn[red]skap .. och hade sin boskap i beet omkring sig. KKD 5: 319 (1712). Med the så kallade Tartarer och Zigeuner wele Wi, at hädanefter således förhållas skal, at, ehwarest the finnas, under thet the stryka omkring, och fara by ifrån by på landet, böra the genast gripas. Danckwardt SmndrFörf. 806 (i handl. fr. 1748; rättat efter orig.). De första säkra uppgifterna om zigenare i Sverige äro från år 1512. Etzler Zig. 44 (1944). Jag är dock mån om att understryka, att zigenarnas liv långt ifrån bara är nöd och tristess. Taikon Zig. 8 (1963). Zigenare och de miljoner ungrare som lever utanför Ungern är de två största minoriteterna i Östeuropa. GbgP 23/6 1994, s. 8. Den världsberömda flamencon har sitt ursprung bland Andalusiens zigenare. Tara 2012, nr 10, s. 109. — särsk. i jämförelser l. i bildl. anv., särsk. dels om ngn l. ngt som ständigt l. (till synes) planlöst förflyttar sig från en plats till en annan, dels i fråga om att vara självständig l. obunden av konventioner o. d. Neij H:r General Major .. wij få intet längre marchera som Siener, hwilcke landet här och der igenomstryka; wij måste marchera som Soldater. HH XXXIV. 2: 160 (c. 1715). Hennes yttre historia är just så stormig och rik på häftiga omkastningar som man kan vänta sig av en litteraturens zigenare. BonnierLM 1937, s. 516.
Ssgr (numera bl. mera tillf., vanl. ngt ålderdomligt l. med nedsättande prägel): ZIGENAR-, äv. ZIGENARE-BAND. jfr band, sbst.2, o. -följe. Kringströfwande Ziguener-Band. GT 1788, nr 61, s. 1. —
-BARN. Uppfostringshus för Zigenarebarn. AB 20/11 1847, s. 3. Först 1932 hände det att zigenarbarn fick gå i svensk folkskola. Taikon Zig. 140 (1963). —
-BLOD. ss. beteckning för romsk härkomst; särsk. i sådana uttr. som ha zigenarblod (i sina ådror); jfr blod 5. Flickan af ziguenarblod. Snoilsky 1: 115 (1869). Ni känner en, som blifvit förebrådd, att hon har zigenarblod i sina ådror. GbgAB 28/3 1889, s. 2. —
-DIALEKT. om dialekt l. varietet av romernas språk (romska); jfr -språk. AB 2/8 1854, s. 3. Översättningar från skilda zigenardialekter i olika delar av Europa. SvD(A) 5/5 1964, s. 15. —
-FAMILJ. Avanjos-floden i Siebenbürgen underhåller öfwer 900 Ziegener-familier, som samla guld ur densamma. Wåhlin Bastholm 140 (1791). —
-FLICKA. Quasimodo, klockare i Notre Dame, en originell figur, Esmeralda, en Zigenarflicka, en kopia efter Mignon. SP 29/4 1831, s. 4. —
-FÅGEL. [jfr t. zigeunervogel, zigeunerhuhn; möjl. med anspelning på fågelns färgglada fjäderdräkt ss. påminnande om traditionella romska kläder] (numera bl. ngn gg) om (individ av) fågelarten Opisthocomus hoazin Müller, hoatzin (jfr stink-fågel 1); förr äv. om strykfågel; jfr zigenare slutet. Fåglar i de praktfullaste metallglänsande fjäderdrägter (papegojor, honungsfåglar, tukaner, zigenarfågeln, .. paraplyfågeln). AB 18/1 1873, s. 3. (Jordugglan) skulle alltså inte vara den zigenarfågel, hon anses vara, den där stryker land och rike omkring och häckar, var det passar sig. FoFl. 1932, s. 81. —
-FÖLJE. jfr följe 3 o. -band. PT 21/10 1852, s. 4. Ett zigenarfölje utförande dans, sånger m. m. FaluKurir. 31/5 1901, s. 2. —
-KAPELL. (mindre) orkester som spelar romsk musik; jfr kapell, sbst.1 3. AB 10/10 1868, s. 3. Zigenarkapell med fiol, elgitarr, bongos och elektriskt dragspel. DN 3/3 1973, s. 18. —
-KONSULENT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) (titel för) kommunal tjänsteman med uppgift att hjälpa romer med myndighetskontakter o. d. Utredningen föreslår att en särskild zigenarkonsulent tillsätts, vilken skall bevaka zigenarnas intressen. DN(A) 10/11 1956, s. 7. —
-LIV. om liv ss. rom; i sht förr särsk. i bildl. anv. (jfr zigenare slutet). VestmLT 29/3 1838, s. 4. Mamsell Högqvist i sin sednare lysande epok drog sig alldeles icke för att sjelf minnas och äfven för andra omtala en eller annan episod af detta hennes tidigare artistiska sigenarlif. Sturzen-Becker 1: 212 (1861). En mycket romantisk skildring av zigenarlivet. Taikon Zig. 40 (1963). —
-LÄGER. jfr läger 7. AB 22/7 1836, s. 3. Den äldre generationen majoritetssvenskar förknippar oss (romer) med husvagnar och zigenarläger, medan den yngre ser tiggare och gatumusikanter. PiteåT 30/10 2012, s. 19. —
-MUSIK. om romsk folkmusik (betraktad ss. särskild genre). Reform 1850, nr 1, s. 3. Den uppmärksammade franske violinisten .. har en unik förmåga att kombinera olika musikaliska genrer, från klassiskt till zigenarmusik och jazz. Barometern 7/8 2013, s. 29. —
-ORD. om ord från l. i romernas språk (romani). (Knallarnas) språk, i hvilket man finner dels sjelfgjord rotvälska .. dels ock zigenarord samt en icke obetydlig mängd finska. Lundin o. Strindberg GSthm 534 (1882). —
-ORKESTER. jfr -kapell. SDS 27/7 1872, s. 3. Fiol, klarinett och cimbalom är .. instrument, som av tradition ingår i en zigenarorkester. GbgP 22/9 1973, s. 22. —
-PACK. nedsättande, om (samling av) romer; jfr pack, sbst.1 3, o. -patrask. PoetK 1816, 2: 4. Vi vill inte ha nåt zigenarpack på våra ägor, skrek de. Någon hänsyn till att vi var sju små barn i tältet tog de inte. Taikon Zig. 20 (1963). —
-PATRASK. nedsättande; jfr -pack. I ett trapez, å en barre eller på en telefontråd, kunde måhända ännu Gustaf II Adolfs landsmän täfla med cirkusyngel och zigenarpatrask. EskilstKurir 5/3 1891, s. 3. —
-SKOLA. (förr) om skola för romer. För meddelande af undervisning åt de 400 à 500 zigenarbarn .. som finnas i .. (Finland föreslås) inrättande af fyra särskilda zigenarskolor. DN 1900, nr 10735 B, s. 1. —
-SPRÅK. om romernas språk, romska; jfr -dialekt. ConvLex. 3: 545 (1825). Zigenarspråket romani har bl a gett oss haja och lattjo. GHT 16/9 1969, s. 10. —
-ÖGON, pl. i fråga om mörka ögon uppfattade ss. kännetecknande för romer. GHT 23/4 1846, s. 1. Hon såg mörka ziguenarögon blixtra mot sig. Snällp. 10/5 1870, s. 3.
Avledn. (numera bl. mera tillf., vanl. ngt ålderdomligt l. med nedsättande prägel): ZIGENARAKTIG, adj. som i ngt avseende påminner om l. för tankarna till rom(er). Zigenaraktigt utseende. GbgP 11/7 1865, s. 2. Ett Zigenaraktigt lefnadssätt. SvD(A) 9/10 1897, s. 4. —
ZIGENERSKA, f. om romsk kvinna. Lind (1749). Häromdagen träffade jag en gammal zigenerska, som jag kunnat vilja ha till mor: trygg och klok, kraftig och energisk. Wigforss Minn. 2: 17 (i handl. fr. 1914). Zigenerska. Taikon Zig. (1963; titel). —
ZIGENSK, förr äv. ZIGENERSK l. ZIGENISK, adj. som tillhör l. härstammar från l. utmärker l. på annat sätt har att göra med romer, romsk. Zigensk Poesi. DA 22/2 1842, s. 3. Zigeniska musiksällskap. Schlyter JurAfh. 2: 109 (1879). Den zigenska kulturen. DN 26/3 1968, s. 13.
Spoiler title
Spoiler content