SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1926  
FÖLJE föl3je2, n.; best. -et; pl. (i bet. 2 o. 3) -en; förr äv. FÖLJA, sbst.3, r. l. f.
Ordformer
(fyllie 1707. föl(l)g(h)e 15291769. fölgie 15271696. föl(l)je (-ie) 1526 osv. fölles- (i ssg) 1615 (: föllesbrodher). -ja (-ia) 1538 (: i ffölia)1732 (: föllja; rimmande med dölja). -io c. 1710 (: i föllio))
Etymologi
[fsv. fylghe, n., sv. dial. följe, n., äv. (i Finl.) följa, f.; till FÖLJA, v.; jfr d. følge, isl. fylgi, ävensom t. folge]
1) förhållande(t) att följa ngn på en resa o. d., följande, ledsagande, sällskap (som ngn gör l. har); särsk. i vissa uttr., ss. (vara) i följe (med ngn), (vara) i sällskap l. tillsammans (med ngn, på en resa o. d.); jfr FÖLJA, v. 2. RA 3: 168 (1593). Och här på tog han mig i famn, / Och tacka för godt följe. Odel Sincl. 87 (1739). En Tysk Lärare, som med någre Bremiske köpmän ditkommit (dvs. till Visby) A(nno) 1158, fick följe derifrån af åtskillige medhielpare, i synnerhet handtvärkare. Dalin Hist. 2: 110 (1750). Katrina spetsknypplerska, som en tid hade strukit landet om i följe med tiggarmunken Ange. Lidforss AFrance 17 (1904). — jfr MED-FÖLJE. — särsk.
a) i uttr. göra följe, göra sällskap, följa med; följas åt; särsk. i uttr. göra ngn följe l. följe med ngn, göra ngn sällskap, ledsaga ngn. RP 7: 350 (1638). Komma till osz fyra Catholiske Fäder .. Begärandes att them måtte efterlåtas att giöra Föllie länger vp i Landet. Kiöping Resa 24 (1667). Min kära hustru (preparerade) sig til resan at gjöra mig föllje till regementet. Dahlberg Lefn. 84 (c. 1755; uppl. 1911). Äfven vår landsman Ohlin .. afslog anbudet att göra Peary följe. SDS 1895, nr 500, s. 1. — särsk. (†) bildl.: bete sig som (ngn), göra som (ngn), följa (ngns) exempel; jfr FÖLJA, v. 8. VDAkt. 1696, nr 97. Det de .. gjordt följe med allmänheten, och röstat på den aldra minst skickelige. Därs. 1757, nr 446.
b) (†) i uttr. lägga följe, (på en vandring o. d.) slå sig tillsammans (med ngn), göra sällskap, göra följe; särsk. i förb. med prep. med. Hafwer något Skip för Säkerheet skul lagt följe medh andre i en Flotta. Sjöl. 1667, Sjösk. 12. Berättandes att dhe lagdt föllie en halff mijhl uthom staden. VRP 1703, s. 655. Dalin Hist. 1: 527 (1747). — särsk. bildl.: uppträda förenade l. förknippade med varandra; jfr FÖLJA, v. 5. Sammanbinda kunskapen och utöfningen, som så sällan lägga följe. Dalin Vitt. I. 3: 182 (1750).
c) [jfr d. slaa følge, nor. slå følge, som sannolikt lånats från sv.] (vard.) i uttr. slå följe, stundom slå sig i följe (med ngn), (på en vandring o. d.) slå sig tillsammans (med ngn). Wigström Folkd. 1: 169 (1880). Nu voro de på hemväg. .. De bodde ju vid kyrkan, alla tre och brukade slå följe. Ullman FlickÄra 70 (1909). PT 1912, nr 142 A, s. 3.
d) (†) i uttr. i följe av ngn, i sällskap med ngn; åtföljd av ngn. Hon kom all klädd i hwitt, in widh dhen låge stranden / I föllie aff andra tre och sökte watnet swalt. Skogekär Bärgbo Ven. 92 (c. 1650, 1680). Nordberg C12 1: 54 (1740).
e) (†) i uttr. under följe av ngn, under ngns ledsagande. Liket sattes in tillika med vapnen .. i den upgrafne högen under följe af släkt och vänner. Dalin Hist. 1: 194 (1747); jfr FÖLJA, v. 2 b.
f) i uttr. hava i följe l. (numera mindre br.) i följe med sig, hava i sitt följe.
α) i eg. anv.: hava (ngn) i sitt sällskap, ledsagas av (ngn). OxBr. 6: 44 (1629). Venus .. hafver Täckhetz Gudinnorne med sig i föllie. Ehrenadler Tel. 927 (1723). Jag hade i följe med mig de unga Baronerna Höpken. JGOxenstierna Dagb. 64 (1769). Sundén (1885). särsk. (†) med avs. på sak: taga med sig; jfr FÖLJA, v. 2 f α. Är kruted, som knechterne fölgde, och till lägrett skulle, nu på Nyköpung, Dhå må tu haffwe thet i fölge medt tig. GR 15: 99 (1543). Haffuendes galeijerne och lådiorne med sig i fölie. AOxenstierna 1: 102 (1622).
β) bildl.; särsk.: vara förenad l. förknippad med (ngt), beledsagas av (ngt), åtföljas av (ngt); jfr FÖLJA, v. 5. Borga, haar armoodh i föllie. Grubb 54 (1665). Sällan ett ondt som icke har något godt i följe. PT 1915, nr 121 A, s. 2.
g) i uttr. komma i följe (förr äv. till följes) med ngn. Atj wele bereda edra skiip eller Jackter, så ath the kunde koma i fölie mett wore. GR 9: 137 (1534). Ekeblad Bref 2: 240 (1661). När de farit .. en liten stund, kommo de i följe med en .. hexa. Wigström Folkd. 2: 143 (1881). — särsk. (†) om sak: medtagas av ngn; jfr FÖLJA, v. 2 f α. Flere af then westgötiske Adel .. hijt opkommendes warde, må tw så lagat at samma Summa Penninger må komma medh them i fölge. GR 14: 369 (1542).
h) i uttr. i följe i avbleknad anv.
α) (†) för att beteckna regelbunden samvaro med ngn. En sådana warder reknader, som the äro medh hwilkom han är j fölie och sälskap. LPetri ChrPina g 4 b (1572).
β) (†) för att beteckna uppträdande i gemenskap (med ngn) vid ngt visst tillfälle, då ngt utföres; i uttr. som vara i flock och följe (med ngn), vara med i följe och samnad. Thet thee icke wore i fflock ock i ffölia med them i thet wpror. BtFinlH 2: 12 (1538). Skall Häradzhöfdingen .. upräckna alla them som i föllie och samnat medh woro tå edzöret brutit bleff. Lagförsl. 465 (c. 1606).
γ) (numera föga br.) i uttr. i följe med, övergående i bet.: tillika med, jämte. Sanningen i följe med ödmiukhet, föräringar och välvilja kunde ej annat, än giöra god värkan. Dalin Hist. 1: 516 (1747). (Man) kunde .. icke föreställa sig .. (gudomligheterna) annorlunda än såsom människor, med alla mänskliga lyten och svagheter i följe med alla de mänskliga fullkomligheterna. (Cavallin o.) Lysander 57 (1855).
2) samling personer (l. djur) som åtföljer l. ledsagar ngn på en resa o. d., svit, eskort; jfr FÖLJA, v. 2; i sht om ä. förh. Komma vtj siit goda behål igen med siit fölgie. GR 4: 279 (1527). När Frijaren och hans fölie hafva fått Ja och trolofvanöl är drukkit. Bureus Suml. 55 (c. 1600). Det stadgas, med huru stort följe af hästar och betiening de som kallades, fingo komma til Herredagar. Schönberg Bref 1: 90 (1772). Nero, som återkom från en utflygt i Albanbergen, red med ett lysande följe förbi. Rydberg Sägn. 58 (1874). Vi besökte (i Vadstena) Tidemanns härbärge, där Hans Brask tog in med sitt följe. Böök ResSv. 108 (1924). — jfr BEGRAVNINGS-, BRUD-, LIK-, MED-, ÅT-FÖLJE m. fl. — särsk.
a) (numera bl. bygdemålsfärgat i vissa trakter) om enskild person som åtföljer ngn: ledsagare, sällskap. Jag är beredd, och vil titt följe vara. Kolmodin QvSp. 1: 230 (1732). Jag (var) Hans Maj:t, salig kung Gustaf III:s siste ledsagare och följe på maskeraden. Almqvist DrJ 482 (1834). jfr: Han har ingen til följe med sig, (lat.) Neminem habet comitem. Sahlstedt (1773).
b) i avbleknad anv.: samling personer som omgiver ngn l. håller sig tillsammans med ngn, anhang. Satan och hans följe (dvs. de avfallna änglarna). Spegel TPar. 82 (1705). jfr DJÄVULS-, FANS-FÖLJE. — särsk. (i fråga om forntida o. medeltida förh.): samling av krigsmän stående i tjänsteförhållande till en hövding, hird. Strinnholm Hist. 4: 595 (1852). Hvarje konung och höfding var omgifven af ett väpnadt följe (en hird) af frie män, som frivilligt inträdt i hans tjenst. NF 5: 1102 (1882).
3) skara (av personer som färdas l. uppträda tillsammans l. slagit sig tillsammans), sällskap, hop, trupp; förr äv.: sammanslutning, association; numera bl. i nedsättande mening: band (se BAND, sbst.2), pack, slödder, patrask; jfr FÖLJA, v. 2 e. (Kejsar Karl V) drögde medh Krijget (emot de protestantiska furstarna i Tyskland), effter han sågh, at ett vthaff månge sammangaddat föllie icke skulle länge blifwa beständigt. Brask Pufendorf Hist. 59 (1680). Det äro farligit fölie de prästerne. Bark Bref 2: 37 (1705). Han .. samlade en flock af 100. lösdrifvare, gement följe, hvarmed han begaf sig til Ivangrod. Dalin Hist. III. 2: 638 (1762). Hvar gång ett följe (av skojare) ur trakten försvann, / ett nytt kom ur buskarne ut. Fröding Guit. 54 (1891). — jfr OTUKTS-, RACKAR(E)-, SKOJAR(E)-, TATTAR(E)-, TIGGAR(E)-FÖLJE m. fl.
4) (†) motsv. FÖLJA, v. 8: efterlevnad, hörsammande, lydnad; i uttr. som i l. till (underdånigt, hörsamt, ödmjukt osv.) följe av ngt (jfr 5 a) resp. till ngts (ödmjuka) följe; ngt till (underdånigt, hörsamt osv.) följe. Denne K. M:tz nådige willje till underdånigt följe. RARP V. 1: 146 (1652). Till det Högährewördiga Consistorij gunstige befallningz ödmiuka föllie hafver jag giort min flijt att (osv.). VDAkt. 1678, nr 257. At, til underdånigt följe af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, öfverlägga om (osv.). AdP 1800, s. 403.
5) motsv. FÖLJA, v. 18.
a) [jfr ä. d. i (l. til) følge af ngt] (numera mindre br.) i uttr. till, stundom i följe av ngt (jfr 4), i följd av ngt; förr äv.: i kraft av ngt; jfr FÖLJD 5 a slutet. Trädde i föllie aff samma Arff-Förening .. Konungh Erich then XIV. aff thet Nampnet, til Rijkzens Styrelse. Girs E14 1 (c. 1630). Kyrkol. 21: 2 (1686). (Han) hade måst afbryta sin resa till följe af dödsfall inom familjen. VetAÅrsb. 1910, Bil. 1, s. 55.
b) [jfr d. ifølge, t. infolge, zufolge] i uttr. till följe fungerande ss. prep.
α) (i sht i affärsspråk) i följd av (ngt). Hedenstierna Vett 12 (1887). Till följe oförutsedd resa uthyres .. en .. våning om 5 rum. GHT 1904, nr 280, s. 4.
β) (†) i ställning efter huvudordet: i kraft av (ngt). Så kunna de andre Officerarne icke .. det till föllje (dvs. i kraft av denna paragraf) i det ringaste med Riksdagsaffairerne sig befatta. 2RARP 4: 556 (1727).
c) (†) i uttr. vid följe av ngt, vid påföljd av ngt. Så ärom wij skyldige widh följe af thet ewiga straffet, at blifwa meenedare emot Diefwulen. Isogæus Segersk. 686 (c. 1700).
6) (†) motsv. FÖLJA, v. 19: slutsats, konklusion; jfr FÖLJD 6 slutet. Hwad föllje och slut kan man ther uthaf draga: at en blind kastar til måhls .. och af en händelse råkar Fläcken? Block Progn. 144 (1708).
Ssgr (till 1): A: FÖLJE-SKARA, -SVEN, -VÄN, se FÖLJA, v. ssgr.
B: FÖLJES-BRODER. [fsv. fylghisbrodhir] (numera bl. ngn gg i vitter stil) följeslagare; äv. bildl. Then helge Ande tin Alzmechtige rådhgiffuare och tröstare, tin ledhsaghare och föllesbrodher. Phrygius HimLif. 145 (1615). I en mängd myther är Loke Thors följesbroder, i andra är det Thjälfve; stundom åtföljes Thor af dem bägge. Wisén Oden 73 (1873).
-JUNGFRU. (†) Det hände sig en gång, när Konungz dotren med sina föllies Jungfrur war uthgången i sin kryddegård, at Jungfrun bröt sönder sin bästa gullring. Peringskiöld Wilk. 65 (1715; i isl. texten: fylgis-mær).
-KAMRAT. (†) jfr -BRODER. Ty Dygd och Vijshet är par Följes-Camerater / Som skiljes aldrig åt vid någre Höge Dater. Ehrenadler Tel. 38 (1723). Vitnet har frågat .. hvar den andra, hans fölljes Cammerad, hade sit hemvist. VRP 27/11 1736.
-LAG, -LAGARE, -LAGE, se d. o. —
-MAN, m. (i sht i vitter stil) följeslagare; förr äv.: ledsagare, förare. Jag förundrar mig mycket, at I som ären svage Qvinnor, icke hafven anhållit hos Herren om en Fölges-Man. Lagerström Bunyan 2: 41 (1727; i eng. originalet: conductor). Sedan han och hans följesmän under flere dagar förts söderut af vind och våg, fingo de land i sigte. NF 2: 602 (1877). Jag samlar bland folket / strax frivilliga följesmän. Lagerlöf HomOd. 19 (1908).
-SVEN. (†) följeslagare; jfr FÖLJE-SVEN. VDAkt. 1694, nr 990.
-VÄN, m.||ig. (†) följeslagare; äv. bildl.; jfr FÖLJE-VÄN. ”Hvem är den följes-vän, så trogen och så ung, / Som stöder gubben, tyngd af lagrarna och åren?” Wallin Vitt. 1: 207 (1810). Det är som den öfverjordiske Följes-vännen skulle afbryta sitt tal och gå bort ifrån eder. Dens. 1Pred. 2: 73 (c. 1830).
Spoiler title
Spoiler content