AKVAMARIN ak1vamari4n l. 0104, äfv. a1kva- (aquamari´n Weste), r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. akvamarin, t. aquamarin, eng. aquamarine, fr. aigue-marine, af lat. aqua marina, hafsvatten]
1) miner. ett slags grön l. i grönt (gult l. blått) skiftande ädelsten. Cronstedt Min. 44(1758). B. Qvist i VetAH 29: 63(1768). En .. äkta Sten, hvilken .. kallas Aquamarin, emedan dess färg liknar hafsvattnet och ofta består af blått och sjögrönt tilhopa. Rinman 1: 195(1788). De berg- och seladongröna afarterna af Beryll kallas Aqvamarin. A. Erdmann Min. 347(1853, 1860). Uppf. b. 3: 250(1873). NF 18: 493(1894).
2) (enst.) ett slags sjögrön färg. Det är ibland de klara (emaljfärgerna) icke mer än Aquamarinen, Azuren, det Gröna och Purpurn, som göra en god verkan. Miniaturskolan 105(1784).
