publicerad: 1900
ANTIKVITET an1tikvite4t l. 01— (antiquite´t Weste), r. (f. Meurman (1846), Dalin (1850), Lundell (1893); m. Möller (1790), Weste (1807), Almqvist (1842)) (†, n. O. Martini Bevis I 4 a (1604)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
Etymologi
[jfr d. antikvitet, t. antiquität, eng. antiquity, fr. antiquité, af lat. antiquitas, ålder, gammaldags väsen, forntid, fornkunskap, forntidsmonument, af antiquus (se ANTIK, adj.)]
eg.: egenskap(en) att härstamma från ä. tid.
1) (†) gammaldags l. ålderdomlig beskaffenhet l. karakter; fornåldrighet, ålderdomlighet. (Ett vulgärt ord) får derföre så mycket mera wara .. orört, och behålla sin Antiquitet eller Ålder obrydd och oförryckt. Rudbeck Atl. 3: 161 (1698). Rydelius Förn. 257 (1722, 1737). Den gamla metallblandning .., hvars äkta antiqvitet utmärkes af en grön och blåaktig erg. Sjöborg Nomenkl. 99 (1815).
2) lämning l. minnesmärke från ä. tid; numera (jfr Almqvist (1842)) nästan bl. om konstalster, verktyg, vapen o. d.; fornsak; i sht i pl. Gambla tafflor och beläter och ganska åthskillige Antiqviteter. Gyllenius 182 (1652). Jag .. ber, at efter den Landtmarskalks-Stafven som här finnes är så gammal, at den får ligga som en antiqvitet. 2 RARP 5: 525 (1727). Vi (skola) göra en tur omkring i Skåne med Bruzelius, som luktar opp alla antiqviteter. Tegnér 5: 197 (1820). En rikhaltig samling af handskrifter, mynt, porträtter och antiqviteter. Ill. Sv. 1: 213 (1866, 1882). (Den svenska tulltariffen nr 4) synes kvarstå endast som en antikvitet i tabellen, ty i godsindelningen förekommer ingen hänvisning till den samma. Forssell Stud. 2: 206 (1888); jfr 3. jfr: Så älskar Rost antiquiteter, / Att han förstör sig genom gammalt vin. Franzén Skald. 4: 265 (1832). — särsk. i vidsträcktare anv.; jfr: Under begreppet ”antiqviteter” innefattade man .. (på 1600-talet) icke blott de egentliga, fasta och lösa, fornlemningarna, utan allt, som rörde forntiden, äfven språk och literatur, historia och lagar. Söderberg Öl. runinskr. 5 (1900); jfr 4.
a) (numera föga br.) innefattande äfv. fasta fornlämningar o. d. Dahlberg Dagb. 79 (c. 1660). Plakat om monum. 28 Nov. 1666, s. A 2 a. Antiquiteter såsom Borgar, Högar, Ætteplatzer, Stenar har jag kort anmärckt, där jag dem sedt. Linné Öl. Föret. 4 a (1745). J. Bergman i Finsk tidskr. 1896, 1: 470.
b) (†) om gammal skrift l. dokument. På thet sätte hafwa the gamble Tydske, ja och Swenske (som gamble Antiquiteter vthwijsa) Adel och Ridderskap, .. manligha fächtat och kämpat. Fosz 544 (1621). S. Westhius Vitt. 11 (1675). — i sg. best.: forntidslitteraturen. (Melanchthon) sägher .. at han haffuer läsit heela antiquitetet och alla Fäderna, och j så måtto hållit lijka som itt rådslagh medh heela then gambla Kyrckion. O. Martini Bevis I 4 a (1604).
c) (†) innefattande äfv. naturföremål utan afs. på dessas anv. under ä. tid i människans tjänst. (Petrifikat) äro mästadels de äldsta Antiquiteter af alt, hvad den frätande tiden lämnat öfrigt. Linné i VetAH 20: 19 (1759).
3) (skämts.) om föremål l. person som har en gammaldags l. urmodig prägel l. genom sin ålderdomliga karakter gör intryck af att vara ngt för den närvarande tiden olämpligt l. föråldradt. Dalin Arg. 2: 193 (1734, 1754). Antiquarien vid St. Genevieve är .. sjelf en Antiquitet för detta belefvade Siecle. Björnståhl Resa 1: 76 (1770). Kusken var en invalid, betjenten en antiquitet. Bremer Fam. H* 54 (1831). Slädarne (i München erinra) .. i sin gammalmodiga snitt lifligt .. om våra fordon vid 1700-talets början. Dessa antiqviteter tillbringa den vackra årstiden högt uppe på vindarna. Böttiger 6: 205 (1835). jfr: Antiqvitet .. (fig.) Person af de så kallade bildade samhällsklasserna, som envist vidhänger gamla bruk och seder. Dalin (1850). — särsk. om äldre (ogift) fruntimmer. Dalin (1850).
4) om ä. kulturförhållanden (i allm. l. hos ett visst folk); äfv.: vetenskap(en) om dessa förhållanden, arkeologi, fornkunskap; numera bl. i pl. (Juba) är räcknad en ibland the lärdeste hoos the Greker, och vthi Historier och antiquiteter then förfahrneste. Girs Edelh. C 8 a (1627). Hebræernas antiquiteter. Rydelius Förn. 64 (1720, 1737). Handbok i Romerska Antiqviteterna. A. O. Lindfors (1814, 1830; boktitel). Kunskapen om Grekernes Antiquiteter, d. ä. deras religion, statsförfattning, seder och bruk m. m. Norrmann Eschenburg 1: 185 (1817). Stjernhjelm var .. välbekant som .. författare i antiqviteter. Topelius Planet. 2: 39 (1889). jfr: En .. förträffelig del af våra antiquiteter .. utgöres af Folkets Poesi, Historia, Myther, Fester och Naturphilosophi. L. F. Rääf i Iduna 5: 121 (1814). — (†) i sg. Altså se vi, huru högnödigt thet svaga förnuftet vti så höga betraktelser hafver at få någon anledning af historien och antiquiteten. Rydelius Förn. 368 (1737). Ant. tidskr. 1: 28 (cit. fr. 1747).
5) [jfr fr. l'antiquité, lat. antiquitas] (†) = ANTIK, sbst. 1. Kongl. Maj:t vil .. i Nåder, at (Konst-) Academien .. blifver försedd med de .. bästa Böcker, hvilka handla om .. Antiqviteten. Stadga f. Konstakad. 1773, art. 18.
-AKADEMI~0002 l. ~0102. Lundell (1893). särsk. om Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien. NF (1876). Bergström Arboga kr. 1: 182 (1892). jfr: Vi (dvs. G. III) vele at denna Academie hädanefter som hittils skal bära namn af Vitterhets Academie, men som Historien, Antiquiteter, Inscriptioner och Medailler blifva föremål för serskilte Arbeten, vele Vi at desse Lärdomsgrenar skola intagas i des namn, och at hädanefter hon skal kallas Vitterhets, Historie och Antiquitets Academie. VittAH 1: 15 (1789). —
-ARKIV~02. särsk. benämning på en år 1692 upprättad regeringsinstitution med samma uppgift som det förra antikvitetskollegiet (se d. o.). Holm N. Sv. Föret. b 1 b (1702). Återupprättandet af ett förenadt Antiquitets-Archiv och Collegium. L. F. Rääf i Iduna 5: 127 (1814). E. Hildebrand i NF 19: 275 (1895). —
-BOK~2. (föga br.) bok med arkeologiskt innehåll. Svenska Antiqvitets böcker. C. R. Berch i N. sv. bibl. 2: 289 (1763). —
-INTENDENT~002. särsk. titel för en 1861—70 i Sv. anställd tjänsteman med uppgift att taga vård om fornlämningar m. m. Ant. tidskr. 1: 50 (i handl. fr. 1857). Detta syfte (dvs. ett hastigare uppsökande o. beskrifvande af fornminnena) sökte man i början vinna genom att tillsätta en antiqvitetsintendent, som var skyldig att .. företaga forskningsfärder. H. Hildebrand i VittAH XXXI. 2: 33 (1886). —
-JÄGARE~200. person som ifrigt lägger an på att uppsöka (o. förvärfva) antikviteter. Schulthess (1885). Lundell (1893). —
-KOLLEGIUM~0200. om det år 1667 i Uppsala inrättade regeringsverk (collegium antiquitatum) som bl. a. hade till uppgift att samla o. vårda minnesmärken från forntiden; jfr -ARKIV o. -VERK 2. Georg Stiernhielm .. blef .. then förste Præses vti .. Kongl. Antiqvitets-Collegio. Rüdling Suppl. 566 (1740). Fryxell Ber. 14: 38 (1846). —
-KOMMISSION~002. För att påskynda .. (fornminnenas) upptecknande och bekantgörande, tillsatte konung Gustaf Adolf år 1630 en antiqvitetskommission, bestående af tre medlemmar. Söderberg Öl. runinskr. 2 (1900). —
-SAMLING~20. Björnståhl Resa 2: 22 (1773). Fryxell Ber. 14: 26 (1846). Ill. Sv. 1: 277 (1873, 1882). —
-VERK~2.
Spoiler title
Spoiler content