SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
ANTILOP an1tilω4p, stundom -lå4p, m.||ig. l. r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(antilope A. Sparrman i VetAH 40: 77 (1779). antelop- (i ssgr) Ödmann M. Park 12, 164 (1800), Sundevall Zool. 54 (1835, 1860), Palmblad Nov. 3: 94 (1841))
Etymologi
[jfr d. antilop(e), holl. antilope, antiloop, f., t. antilope, f., fr. antilope, f., af eng. antelope, af ffr. antelop, af mlat. antilops, ant(h)alopus, gr. ἀνϑόλοψ, om ett med långa, såglika horn försedt djur af för öfr. obekant slag; enl. Vries sannol. lånadt från ngt afrikanskt språk. Sin nuvarande bet. synes ordet hafva fått af den engelske zoologen Topsell i början af 1600-talet; jfr Murray]
gemensam benämning på vissa till idisslarna hörande däggdjurssläkten (tillsammans bildande familjen Antilopidæ), utmärkta bl. a. gm vanl. fin kroppsbyggnad, kort, åtliggande hårbeklädnad samt vridna horn. Jag förer .. (det på Godahoppsudden anträffade djuret gnu) til Capræ i allmänhet, eller den flock, som den store Zoologen Herr Pallas ifrån dem afsöndrat, under namn af Antiloper. A. Sparrman i VetAH 40: 76 (1779). Antiloper kallar man en mängd vackert bildade arter (af de hjortlika idisslarna) i de stora öken- och steppländerna i hela Afrika och mellersta Asien med Indien. Sundevall Zool. 55 (1864). Den mest beprisade af alla antiloper är Gazellen. Brehm 1: 492 (1874). Störste delen af antiloperna tillhör gamla verlden; blott två arter förekomma i Nord-Amerika. F. A. Smitt i NF (1876). — jfr BEZOAR-, DVÄRG-, ELAND-, FYRAHORNS-, GAFFEL-, GNU-, HIEROGLYF-, HÄST-, JÄTTE-, KANNA-, KO-, KUDU-, MENDES-, NILGAU-, SABEL-, SKIMMEL-, SKRUFHORN(S)-, STÄPP-, TOFS-, VINDTHUNDS-, ÄLG-ANTILOP m. fl.
Ssgr: A: ANTILOP-ART103~2. Ödmann M. Park 12 (1800). Alpget. (Gemse, Chamois). Den enda Antilopart i Europa. Scheutz Naturh. 45 (1843). C. R. Sundström i NF 9: 203 (1885).
-ARTAD~20. Wenström (1891).
-BRINGA~20. (antelope-) En af oxdrifvarne .. skänkte mig en Antelope-bringa. Ödmann M. Park 137 (1800).
-FAMILJ(EN)~02. familjen Antilopidæ af idisslarnas ordning. C. R. Sundström i NF 5: 956 (1882).
-SLÄKTE~20. (antilope- A. Sparrman) F. A. Smitt i NF 2: 1273 (1878). särsk. i best. form = -FAMILJEN. Antilope- eller Gazelle-slägtet. A. Sparrman i VetAH 40: 153 (1779). Thorell Zool. 2: 112 (1861).
-STYNG~2. styngarten Oestrus antilopum. A. Modeer i VetANH 7: 183 (1786).
B (†): ANTILOPE-BRINGA, -SLÄKTE, se A.
Spoiler title
Spoiler content