publicerad: 1898
AFSKED a3v~ʃe2d (a`fsked Weste. med tonvikt på sista stafvelsen, i rimslut: Fosz 488 (1621); Ps. 384: 10 (1695)), n. G. I:s reg. 2: 78 (1525), 11: 355 (1537); Gustaf II Adolf 100 (1622) osv. ((†) m. (i sht i bet. II) RA 1: 301 (1542); A. Oxenstierna Skr. 1: 513 (1623); om afsked(en) bör fattas ss. m. sg. l. n. pl., är i det ä. spr. ofta omöjligt att afgöra); best. -et (ss. m. -en); pl. = (P. Erici 1: 27 a (1582); Atterbom Minnen 2 (1817); De Geer Minnen 2: 181 (1892) osv.; jfr mijn affskeedh 2 Kor. 2: 13 (Bib. (1541)) ((†) -er Gustaf II Adolf 503 (1625); A. Oxenstierna Skr. 1: 543 (1633); Stadga 7 Dec. 1660, s. A 2 a).
Ordformer
(åffskeedh 2 Kor. 2: 13 (NT 1526); affskeedh Ant. saml. 242 (1645?) osv. — affskeid G. I:s reg. 8: 171 (1533); affskeijdh Därs. 11: 355 (1537). — afskedd Rääf Ydre h. 3: 400 (i handl. af 1594); Bechstadius 118 (1734). — aaffskeedt G. I:s reg. 2: 78 (1525); afskedt A. Oxenstierna Skr. 1: 57 (1612); affskeedt Tegel G. I:s hist. 2: 303 (1622). — jfr afskedhe, n. N. Av. 28 Febr. 1656)
Etymologi
[efter mnt. afscheit, afschet, m. o. n., t. abschied, m., ä. t. abscheid, m.; jfr holl. afscheid, n., d. afsked, r.]
Översikt
Öfversikt af betydelserna.
I. skilsmässa l. entledigande: 1) skilsmässa från l. tillåtelse att lämna en person (l., mindre eg., ett ställe osv.). 2) entledigande från befattning o. d.
II. afgörande, besked, beslut: 1) besked; afgörande svar; instruktion. 2) utslag, dom. 3) (af en församling fattadt) beslut. 4) öfverenskommelse, aftal.
I. om skilsmässa l. entledigande.
1) om skilsmässa från l. tillåtelse att lämna en person (l., mindre eg., ett ställe, ett föremål osv.).
Anm. Ordet betecknar i denna anv. urspr. handlingen att begifva sig bort l. skiljas från ngn l. ngt, skilsmässa [jfr t. scheiden, skiljas, aflägsna sig]; särsk. ngra af de under b β α' anf. uttr. utgå möjl. direkt från denna bet. Redan innan ordet öfverflyttades till sv., hade det därjämte erhållit bet. (formligt) tillstånd att begifva sig bort, orlof. Denna bet. ligger till grund bl. a. för det på främmande förebilder beroende uttr. taga afsked af ngn, eg.: af ngn mottaga l. åt sig utverka tillåtelse att begifva sig bort. Åtm. numera användes emellertid såväl nämnda uttr. som öfver hufvud afsked i bet. 1 vanl. om de aktnings- l. tillgifvenhetsbetygelser l. de formaliteter, som ansluta sig därtill, att ngn begifver sig bort från l. lämnar en annan.
a) (formlig) tillåtelse l. tillsägelse att begifva sig bort; orlof.
α) (†) i eg. bet. När the nw hadhe fååt theres (dvs. sitt) afskeedh (ἀπολυϑέντες), komo the til Antiochiam. Apg. 15: 30 (NT 1526; Luther: Da diese abgefertiget waren). (Konungen) gaff honom ther på affskedh (dvs. gjorde slut på audiensen). Fosz 490 (1621). Där medh gafs dhem (dvs. borgerskapet, näml. vid riksdagens slut) afskeedh och heemförlåf. RARP 2: 161 (1635). Börk Dar. 379 (1688). jfr: Dermed toge de (dvs. adeln, näml. vid sammanträdets slut) dehres afsched (dvs. afträde) till Morgondagen. RARP 3: 206 (1642). — närmande sig b, dock med bestämdt framhållande däraf, att afskedet meddelas den, som skall begifva sig bort. Fosz 488 (1621). Deras Maijestäter .. voro .. opasslige, men villia icke dess mindre gifva Ständerne afskied (dvs. personligen hemförlofva dem). 2 RARP 3: 293 (1723). — (föga br.) (Han) gaf mig afsked (dismiss'd) / Med stumma handen. Hagberg Shaksp. 1: 242 (1847); jfr c.
β) (mindre br.) bildl., ofta med bibegrepp af ett ovänligt l. snöpligt affärdande; stundom närmande sig 2 b. Naturens nöjen afsked få, / I frosten gräs och blommor frysa. Nordenflycht QT 1744, s. 40. Man Locke och Kant straxt vräkte ut, / Och för att göra all ting slut / Fick Fichte samma afsked. Stiernstolpe Æn. 89 (1814, 1825). Stannar .. (filosofen) vid Historia utan Mathesis, så gifver han Philosophien afsked redan vid begynnelsen. Atterbom Siare 5: 241 (1849).
b) handlingen att säga farväl till ngn, från hvilken man skiljes l. snart skall skiljas, l. att, med anledning af skilsmässan, gm ord, åtbörd osv. betyga honom vänlighet l. visa honom (af bruket föreskrifven) uppmärksamhet; användt företrädesvis om den, som lämnar en annan, men äfv. om den, hvilken visar en bortgående l. bortresande vänlighet osv.; ofta, i sht i bildl. anv., närmande sig l. öfvergående till bet.: skilsmässa, handlingen att begifva sig bort l. skiljas (från ngn l. ngt).
α) i eg. bet. Ett hjärtligt l. rörande l. kallt l. stelt l. högtidligt l. långt afsked. Hvad jag tyngst i verlden finner, / Är et afsked från en Vän. Dalin Vitt. 6: 287 (1761). Jag reser (från Lund) i eftermiddag. Afskedet kostar mera på mig, än du vet eller bör veta. Tegnér 6: 35 (1826). Omständlig, liksom hon / Fruktade afskedets slut, tycks mig min Sångmö i dag. B. E. Malmström 6: 26 (1840). Vid afskedet från modren hade Nero slutit henne i famn. Rydberg Rom. d. 123 (1882). jfr: Fransyskt afsked, om handlingen att lämna en bjudning utan att säga farväl. — (mindre br.) i pl. Fortsätta afskeden. Atterbom Minnen 2 (1817). — särsk.
α') (†) i förb. göra sin afsked. (I Troas) hadhe iach ingen roo vthi min anda, .. vtan giordhe ther min åffskeedh, och foor till Macedoniam. 2 Kor. 2: 13 (NT 1526; Luther: ich machte meinen abschied mit ihnen). Därs. (Bib. 1541).
β') [jfr t. abschied nehmen, holl. afscheid nemen; jfr äfv. fr. prendre congé, eng. take leave] i förb. taga afsked. Dahlberg Dagb. 306 (1693). Afskieds-Bref .. skickas, .. då man intet haft tilfälle munteligen och personligen taga afskied. Biurman 41 (1729). (Han) hade tagit underdånigt afsked af Konungen, för at nästa dag afresa. Schönberg Bref 3: 258 (1778). Han tog et ömt, sorgligt a(fsked) af mig .. De ha för evigt tagit a(fsked) af hvarannan. Weste (1807). Taga afsked .. ur ett sällskap. Lindfors (1815). I går tog jag afsked af den studerande ungdomen med ett tal. Tegnér 5: 376 (1824). Konungen .. utsträckte välsignande sina händer och tog så afsked af sitt folk. Geijer II. 3: 162 (1834). Jag kommer för att .. ta afsked. H. Lilljebjörn 1: 67 (1865). Paulus .. tog .. afsked af bröderna (i Korint) och seglade bort. Apg. 18: 18 (NT 1883). jfr: Hon förkylde sig i Jakob(s kyrka), när Fröst tog afsked (dvs. höll afskedspredikan). C. F. Dahlgren S. arb. 3: 275 (1834). — (numera mindre br.) med prep. från. Därmed toge vij afskedt ifrån hvar andre. A. Oxenstierna Skr. 1: 57 (1612). — (†) med poss. pron. Jag tog min afskedh frå min Broder kär. Carl IX Rimkr. 78 (c. 1600). jfr Rudbeck Atl. 3: 521 (1698). — (numera bl. hvard.) med prep. med. På thet jagh legenhet söckia kan med Eder affskedh at taga. Gustaf II Adolf 503 (1625). Lindfors (1815). — Anm. Vid ä. ex. är det ofta svårt att afgöra, om bet. a l. b åsyftas.
γ') [jfr: (bjuda) FARVÄL] (numera bl. i högre stil) i förb. bjuda afsked. Grefvinnan .. / Böd afsked och tog sin salopp. Lenngren 67 (1800). Snoilsky 3: 19 (1881). — jfr c.
δ') (i högre stil) närmande sig c. Främlingen qväder / afskedets qväde med darrande röst. Tegnér 1: 121 (1825). Sedan han .. fällt afskedets tårar vid konungens lik. Fryxell Ber. 7: 130 (1838).
β) mer l. mindre oeg. l. bildl. Taga a(fsked) af sånggudinnorna, upphöra med vittra arbeten. Dalin (1850) [jfr lat. musis valedicere]; jfr β'. (Kort därefter) tog (tidningen) Polyfem afsked af allmänheten med en Förklaring, hvari ”Journalen” .. togs i upptuktelse. Ljunggren SAHist. 1: 300 (1886). Pressen tog af mig (då jag afgick från ministerämbetet) ett i allmänhet välvilligt och aktningsfullt afsked. De Geer Minnen 2: 108 (1892). — särsk.
α') (numera nästan bl. i högre stil) eufemistiskt om döden l. om dödsberedelse. L. Petri 2 Post. 8 b (1555). (De hafva) taghit sitt affskedh aff thetta liffuet. P. Erici 2: 121 b (1582). Ett saligt Affskedh migh förlän, / O Gudh aff thenne Werlden. Gyll. Clenod. 319 (1684); jfr Ps. 346: 9 (1695), Ps. 416: 6 (1819). Lehnberg Pred. 3: 60 (c. 1800). jfr: Tå hon .. hade .. tagit ett Christeligit affskeed ifrån thenna Werlden, affsompnade hon. Girs G. I:s hist. 219 (1630); jfr α β'. — (†) Här i Staden hafva åtskillige nyligen taget kort afsked ifrån verlden. Götheb. m. 1: 32 (1759; om hastig död). — [jfr t. abscheid; jfr äfv. anm. i början af 1] (†) utan prep.-bestämning: död, hädanfärd. (G. II A.) haffuer .. i een godh saak, medh itt Christelighit affskeedh endat .. sitt leffuerne. Rudbeckius 4 Pred. D 3 b (1634). (Gud) förläne tå Ehr och osz ett saligt afskiedh. Stiernhielm Bröll. 523 (c. 1650). När min Gudh wil så wil jagh medh / Hän fara i fredh / En winning blifwer mitt afskedh. Ps. 384: 10 (1695). Pigan, hvars afskied I beklagen, .. är icke död. Bælter Jesu hist. 4: 381 (1757).
β') om handlingen att lämna l. öfvergifva ngt; i sht i uttr. taga afsked af l. från ngt. Så framt han (dvs. borgaren) ey aldeles tagit afskied från staden, och satt sig neder på landet. Nehrman Inl. t. jur. civ. 400 (1729). Jag .. kastade mig i kläderna, tagande .. afsked utaf mitt ensamma ungkarlsläger. J. Wallenberg 124 (1771). Välja sig et ämne, som man tar afsked af vid Titelbladet. Kellgren 2: 93 (1787). Jag är tjugusex år gammal, och således ganska nära afskedet från min ungdomstid. Bremer Fam. H* 1: 128 (1831). Taga a(fsked) af verlden, draga sig ur affärs- och umgängslifvet. Dalin (1850). (G. Adlersparre) tog .. 1824 afsked från det offentliga lifvet. Stridsberg i NF 1: 150 (1875). — med saksubj. Sommaren tar snart (sitt) afsked. Spegel Öp. par. 36 (1705). Solen sitt afsked bjöd. Wirsén Vint. 272 (1890); jfr α γ'.
γ') i ssgr med bibetydelsen af ngt sista l. slutligt, ngt, som står i samband med upphörandet af en samvaro l. en verksamhet o. d.; i vissa fall med bibegrepp af 2. jfr AFSKEDS-FÖRESTÄLLNING, -GLANS, -HUGG, -INTRYCK, -KONSERT, -STRIMMA, -STRÅLE m. fl.
c) anslutande sig till b, men med konkretare bet.: ord, åtbörd, formalitet osv., hvarmed man tager farväl af ngn; farväl, afskedshälsning. Tillropa ngn sitt afsked. Tag mitt afsked, förr'n jag dör! Tegnér 1: 176 (1822). Emin vände honom ryggen och gick utan afsked. Heidenstam End. 115 (1889). jfr: Den ”lyckospark”, med hvilken man understundom gifver afsked åt en vän, när han beger sig åstad på någon vågsam vandring. E. H. Tegnér i Ord o. bild 1894, s. 159. — i bild. De angenäma (minnena) .. stå som slägtingar på kullarna vid stranden och vinka med handen ett afsked åt den bortseglande. Tegnér 3: 220 (1824). — särsk.
α) [jfr: (säga) FARVÄL] (i poetisk stil) i förb. säga afsked. Hur kan du väl .. / Mig .. / Säga afsked (dvs. lämna) för så länge? Oscar II Skr. I. 2: 74 (1875, 1886). — i bild. Snoilsky 2: 113 (1881). Afsked säger sekund åt sekund. Wirsén Vint. 272 (1890).
β) [jfr t. zum abschied, holl. tot l. ten afscheid] i uttr. till afsked, till afskeds-hälsning, -undfägnad, -gåfva osv. Blefwe wij till Affskeedh plägade medh een Måhltijdh. Kiöping 26 (1667). Det vin, som den gode Acestes / Nyss .. till afsked honom förärat. Adlerbeth Æn. 8 (1804, 1811). Till afsked / Kysste hon ömt den åldriges hand. Stagnelius 1: 36 (1817). När jag för sista gången kastade en blick till afsked på Augustas fönster. De Geer Hjertkl. 224 (1841). Dricken till afsked den sista pokalen! G. L. Silfverstolpe 2: 6 (1852). — i bild. Giftblanderskan .. gråter / Hvar gång till afsked mina (dvs. fångvaktarens) nycklar skramla. Böttiger 1: 12 (1856).
2) [jfr t. abschied, holl. afscheid; jfr äfv. fr. congé] entledigande l. frikallande l. afgång (från befattning o. d.).
a) i eg. bet.
α) mera abstr.; särsk. om officiellt entledigande; i sht i uttr. anhålla om, söka, bevilja, taga, gifva, få afsked o. d. Lex. Linc. (1640, under causarie). N. Av. 17 Jan. nr 2 1656 (om soldater). (Landshöfdingen) erhölt .. på sin vnderdånige begiäran ett nådigt afsked. Peringskiöld M. Upl. 110 (1710). Gref Horn .. (har) ifrån Præsidentskapet begiärt .. afskied. 2 RARP I. 1: 83 (1719). Kocken .. begärte sit afsked. Tessin Bref 1: 311 (1753). Lägga in om afsked. Weste Werther 79 (1783, 1796). Om du viker ett steg, har du afsked från oss. Tegnér 1: 101 (1825). Han .. hade tagit afsked ur krigstjensten. Geijer I. 2: 137 (1832). (Riksråden hade) begärt och fått afsked med pension. Odhner G. III:s hist. 1: 77 (1885). Hafva afsked med behållande af en del af lönen. Schulthess (1885). Chef eller myndighet får ej meddela afsked åt någon, som är ställd under tilltal för (svårare) förbrytelse. Tj.-regl. 1889, s. 260. Därs. 258. Konseljens kvarvarande ledamöter .. ämnade (ännu ej) begära sina afsked. De Geer Minnen 2: 181 (1892). jfr: Afsked, administrat., den handling, hvarigenom en i offentlig tjenst anställd person, efter af honom frivilligt gjord ansökan, frikallas från sin tjenstebefattning. NF (1875). — särsk.
α') numera bl. om militär: Få majors, öfverstes (osv.) afsked, vid afskedstagande erhålla grad af major, öfverste (osv.); om den, som innehaft tjänst af (närmast) lägre grad. Han .. lemnade (kompaniet) .. såsom dess chef och med majors afsked. Hedenstjerna Kaleid. 244 (1884). — (†) (Löjtnant) Tolet .. hemkom från Tomski 1722 och tog Capitains afsked 1724. Ennes Biogr. minn. 1: 581 (1818). — jfr: Tager någor ifrån sin beställning afskied med förbättring på Caracteren (dvs. titeln). Abrahamsson 11 (1726).
β') (†) om dimission l. afgång från läroverk; jfr 1 b β β'. Taga afsked ifrån Gymnasium och begifva sig til et annat vitæ genus. Scholæ ordn. 1724, s. 30; jfr β β'. — jfr AFSKEDA II 5.
γ') (mindre br.) närmande sig 1 a, om snöpligt affärdande. Följden af mitt (dvs. informatorns) olycksval: / .. snöpligt afsked utur huset. Lenngren 135 (1795).
δ') (numera föga br.) närmande sig β. Löper tienstehion utan afsked bort, förr än stemnodag ute är. HB 14: 6 (Lag 1734). Husbonde hafve ej våld, at utan sak vägra laga afsked. Därs. 14: 12.
β) konkret. — särsk.
α') (numera i sht mil.) skriftligt intyg om entledigande (o. förhållande i tjänsten); afskedsbetyg; orlofssedel. Om ett godt bewijs och affskedh anhålla. Stadga om tjänstfolk 1664, s. A 4 a. Bemälte Officerares afsked samt afskeds penningar (hade) .. Landshöfdingarne blifwit tilsände. Resol. öfv. ärend. som krigsbef. af ind. reg. t. häst o. fot föredragit 1720, s. A 4 a. Gårdsfogden har at undfå Herrskapetz eller Husbondens egenhändige Afsked. Salander 237 (1727). Ur tiensten vräkter utan pass och afsked. HB 14: 5 (Lag 1734; om legohjon). Sahlstedt (1773). Auditören .. uppsätter .. och kontrasignerar alla de fullmakter, afsked (osv.) .., som från chefs-embetet skola afgå. Tj.-regl. 1858, 1: 92. Kindblad (1867). jfr: Den 19 sistl. dennes, är et Kongl. Lif-Guardes Soldat Afsked förlorat. SP 1779, s. 548. — jfr INTERIMS-AFSKED.
b) oeg. o. bildl., ofta närmande sig 1 a β l. b β β'. Min hatt börjar bli gammal och skall snart få afsked. Den ena själsförmögenheten efter den andra .. (tog) afsked. Palmblad i Biogr. lex. 12: 257 (1846). — särsk. i uttr. Gifva, få afsked på grått papper, gifva, få snöpligt afsked [jfr d. afsked paa graat papir]; urspr. anslutande sig till a β; numera ofta fattadt i nära öfverensstämmelse med 1 a β. En ståtlig ode till dig kom; / Men den fick afsked på grått papper. Choræus 209 (1801). Sedan .. (friaren) fått afsked på grått papper. De Geer Lillie 112 (1880).
II. [efter mnt. afscheit, ä. t. abscheid, abschied; jfr ä. d. afsked, ä. holl. afscheid; sannol. har denna bet. utvecklats ur en grundbetydelse ”afskiljande”, ”afgörande”, dock i vissa fall (jfr 1 b, 3) under påverkan af bet. I, så att ordet särsk. kommit att begagnas om ett före skilsmässa personer emellan gifvet besked l. fattadt beslut] afgörande, (slut)uppgörelse, besked, beslut. — jfr BI-, HUFVUD-AFSKED.
1)
a) (†) besked, afgörande svar. Giffuandis them (dvs. sändebuden) suar och affsked på theris ærende. G. I:s reg. 4: 152 (1527). Schroderus Hoff. väck. 171 (1616). Thenna Affskeedh bleeff Baltsar Funck skrifftligh medhgiffuin, til att öffuerandtwarda the Lybeske. Tegel G. I:s hist. 2: 120 (1622).
b) (†) besked l. instruktion l. order (i sht åt afresande). Haffue wij nw .. afferdiget en hoop aff wort folk .. oc giffuit thom slik affzkeijd ath the skole möte eder och i thom vdj vää (dvs. I dem uti Vä). G. I:s reg. 9: 186 (1534). Giörer .. eder och admiralens afskeder ferdige. Gustaf II Adolf 503 (1625). Schroderus Liv. 204 (1626).
2) (†) utslag, dom. Sagde the godemen (dvs. konungens nämnd) honum (dvs. den rättsökande) sådana affskeid. G. I:s reg. 8: 171 (1533). Uthi domen eller afskedet. RA 1: 251 (1540). Then affskeedt, som i fior affsagdis. HSH 29: 124 (1542). Fosz 273 (1621). Ifrån det Affskied som ther (dvs. i öfverrätten) blifwer fattat, dristar man sig inthet wijdare att appellera. Siam 18 (1675). — jfr AFSKEDA III 2.
3) (†) (af en församling fattadt) beslut; bestämmelse; ofta närmande sig 4; sannol. stundom med bibetydelsen, att beslutet fattas (o. formuleras) af församlingen strax före dennas upplösande; jfr RECESS. Effter thet Örebroeske rådtslag och affsked. G. I:s reg. 15: 100 (1543). The almenneligha Conciliers affskedh och Decreter: P. Erici 1: 27 a (1582). Suderköpingz Affskeedh. Mandata Sigismundi V 3 a (1596). Arfföreningen och Rijksens Afskedh skola widh macht hållas. Lagförsl. 10 (1609). Emott Rijksens (dvs. tyska rikets) affskedher. A. Oxenstierna Skr. 1: 543 (1633) [jfr t. reichsabschied]. Rääf Ydre h. 3: 211 (i handl. af 1666). jfr: (De) giorde .. ther vppå it besluth, at thetta skulle så wara theras rådslags ändeliga affskeedh. Balck Esop. 182 (1603). jfr äfv.: Præses .. är .. then som uthj ett Möthe .. sakerna framsteller, hörer och öfuerwäger the andres betänckiande, och ther på endtligen gör itt wist besluth och afskeedh. Thyselius Handl. lärov. 1: 116 (1624).
a) (†) Epther thet aaffskeedt som the (dvs. Berent o. Henrik van Melen) hade siin emellan. G. I:s reg. 2: 78 (1525). Tegel G. I:s hist. 2: 303 (1622). Att kongen i .. (Polen) medh egen handh .. stadfester den affskedh, som göres. A. Oxenstierna Skr. 1: 513 (1623). Emot .. fördrag, affskeder, pacta. Dens. Bref 4: 110 (1644). Om han gör affskeedh ther om medh Postmästaren. Ant. saml. 242 (1645?). För detta äre åthskillige Ordningar och Afskeder vprättade, emillan Frälsemannen och Skattebonden. Stadga 7 Dec. 1660, s. A 2 a. Han håller affsked, som Hunden fastan (dvs. alls icke). Grubb 297 (1665); jfr Runius Dud. 2: 78 (c. 1710). Deed .. contract, afskied. Serenius (1734). Dagtingningar och afsked, som aldrig höllos. Dalin Vitt. II. 6: 142 (1749).
b) (numera mindre br.) i uttr. ord och afsked. Hålla Ord och Affsked. Rudbeckius Kon. reg. 270 (1616). Konung August har brutit ord och afsked. Nordberg 1: 78 (1740; yttradt af C. XII 1700). Om icke ord och afsked skulle gälla, .. (ville han) nedlägga regeringen. Fryxell Ber. 4: 213 (1830). Järta V. skr. 2: 139 (1846). Stå vid ord och afsked. Hoppe (1892). — (†) Jugurtha (hade) inslutit en Romersk krigshär och släpt den lös på ord och afsked. Dalin Mont. 55 (1755). — jfr ord och aftal.
α) (numera mindre br.) besked, ordhållighet. Det är icke ord och afsked med honom, han står icke vid sitt ord, han är icke att lita på, det är icke besked med honom. Ord och affskeedh giör godh Credit. Grubb 650 (1665). Välan, sagdt och giordt, ord och afsked. Dalin Arg. 2: 205 (1734, 1754). Hos honom är ord och afsked. Almqvist (1842). Konung Adolf Fredrik gaf i denna sak ett nytt bevis, huru föga ord och afsked var med honom. Malmström Hist. 5: 126 (1877).
β) (föga br.) klart besked, afgörande svar; jfr 1 a. (Lars Siggesson skulle) utan ringaste uppskof begära ord och afsked af hertigen. Fryxell Ber. 3: 141 (1828) [sannol. beroende på omtydning af uttr. efter den på litterär väg kända bet. 1 a]. jfr: Nå, hvad säger ni om det der (förslaget)? Ord och afsked! Blanche Bilder 4: 58 (1865).
Ssgr [oftast med motsvarighet i d. l. t.] (i allm. till I; särsk. i högre stil förekomma många tillfälliga ssgr, af hvilka endast ett urval här upptagits): A: (I 2) AFSKEDS-ANSÖKAN30~ l. 31~020. (Fänriken) uppsatte .. sin afskedsansökan. Braun Calle 210 (1843). Skyldig att sin afskedsansökan inlemna. SFS 1887, nr 54, s. 8. —
(I 2) -ANSÖKNING~020. Denna afskedsansökning blef .. återtagen. Ehrenheim Tess. 111 (1819). Dagen därefter ingåfvo alla statsråden sina afskedsansökningar. De Geer Minnen 2: 239 (1892). —
(I 1) -AUDIENS~102. OSPT 1686, nr 21, s. 8. Konungen .. gaf honom afskedsaudiens. Odhner G. III:s hist. 1: 284 (1885). —
(I 2) -BERÄTTIGAD~0200. Afskedsberättigadt manskap vid indelt trupp. C. O. Nordensvan i NF 7: 739 (1883). —
(I 1 b) -BESÖK~02. Göra, aflägga (sitt) afskedsbesök hos ngn. Celsius G. I:s hist. 409 (1746, 1792). Hedin Rev. qv. 145 (1880). —
(I 2) -BETYG~02. SP 1779, s. 157. Afskedsbetyg, som Tjenstehjon .. tillställes, skall uptaga Tjenstehjons fräjd och förhållande i tjensten .. från den tid Orlofssedel gafs och till flyttningsdagen. Legostadga 1833, s. 22; jfr Winroth i NF 9: 1004 (1885). Ansökan om pension, åtföljd af vederbörande Skolstyrelses afskedsbetyg. SFS 1856, nr 61, s. 12. Lundell (1893). —
(I 1 b) -BLICK~2. Ling Agne 110 (1812). Hedenstjerna Fru W. 98 (1890). särsk. till I 1 b β γ', bildl.: En aftonstund .. / Vid Solens milda afskedsblick. Lenngren 226 (1794). —
-BREF~2.
1) (till I 1)
a) (†) pass. Itt Pasz eller Affskeds Breff, giffuit enom Doctori Medicinæ. A. J. Gothus Thes. 3: 49 (1619); jfr 2.
b) (†) bref, som en statschef gifver ett från honom rappelleradt sändebud för öfverlämnande åt dettas suverän; rekreditiv. OSPT 1686, nr 21, s. 6. Hallenberg Hist. 4: 712 (1794). Lettre de recréance, afskeds-bref til Ambassadörer. Holmberg (1795).
c) (enskildt) bref, hvarmed l. hvari man tager afsked af ngn. Biurman 41 (1729). Fryxell Ber. 15: 121 (1848). Skrifva afskedsbref till någon. SAOB (1870).
2) (till I 2) (numera föga br.) öppet bref, hvari afsked (från ämbete o. d.) meddelas. Kongl. Maj:t (har) i Nåder utfärdadt Afskeds-Bref för .. (följande) Herrar Riksens Råd. DA 1772, nr 75, s. 2. Afskedade ryske soldater(,) .. försedda med vederbörande ryska auktoriteters afskedsbref. Schybergson i NF 7: 1399 (1884). —
(II 4) -BROTT. (†) brytande af gjord öfverenskommelse; fördragsbrott. De Pålers affskedzbrott. A. Oxenstierna Skr. 1: 148 (1628). —
(I 1 b) -BUKETT~02. —
(I 1 b) -BÅL~2, r. l. m. Atterbom Minnen 312 (1818). (Gästerna ha) tömt sin afskedsbål. Arnell LR 1: 68 (1829). —
-DAG~2.
(I 2) -EGANDE, adj. (†) Skolordn. 1820, s. 46. —
(I 1 b β γ') -FÖRESTÄLLNING ~1020. (Kemble) drog sig 1836 tillbaka från scenen, men gaf 1840 en rad definitiva afskedsföreställningar. NF 8: 590 (1884). SD 1892, nr 335, s. 6. —
(I 1 b) -GÄRD~2. gärd (af kärlek, vänskap osv.), som hembäres vid skilsmässa. Choræus 86 (1801). Hembära vänskapens sista afskedsgärd åt en älskansvärd .. man. Livijn 2: 305 (1838). Böttiger 1: 33 (1856). —
(I 1 b) -HYLLNING~20. (Festen 1843) kunde anses såsom en nationens tacksamma afskedshyllning åt den åldrige monarken. E. C. Tegnér hos Trolle-Wachtmeister 2: 229 (1889). —
(I 1 b) -HÄLSA~20, v. [bildadt af -HÄLSNING] (föga br.) Hvad vi afskedshelsat här, som minne, / Vinkar oss i himmelen, som hopp. Ridderstad 3: 373 (1854, 1862). Han går bort från en sextonårig politisk stridsbana, afskedshälsad från alla partier .. med uttrycken af den uppriktigaste saknad. Rundgren Minnen 1: 168 (1856, 1870). —
(I 1 b) -HÄLSNING~20.
1) hälsning, som man vid skilsmässa egnar ngn tillstädesvarande. Atterbom Lyr. 3: 48 (1813). Hon (böjde) stumt .. sitt hufvud till afskedshelsning. Bremer Fam. H* 1: 111 (1831). Vare .. dessa enkla ord min afskedshälsning till hvar och en af Eder. Agardh Bl. skr. 2: 93 (1835). Wieselgren Bilder 46 (1886). mer l. mindre bildl.: Nicander Minnen 1: 181 (1831). Innan tidningen afträdde från den publicistiska banan egnade den akademien en afskedshelsning i en lång artikelföljd. Ljunggren SAHist. 1: 298 (1886).
2) hälsning, som med anledning af förestående skilsmässa (l. död) sändes till ngn, som ej för tillfället är närvarande. Kort före sin död skickade han till sina vänner skrifteliga afskedshelsningar. Hedborn Skr. 2: 188 (1819). —
(I 1 b β γ') -INTRYCK~20 l. ~02. (Bilden), den sista i .. (detta) galleri, lemnar ett godt .. afskedsintryck. Böttiger i SAH 39: 214 (1864). —
(I 2) -INTYG~20 l. ~02. mil. Den, som .. blifvit utstruken ur rullorna, får ej afskedspass, utan allenast ett afskedsintyg. Tj.-regl. 1889, s. 263. —
(I 1 b) -KAFFE~20. (Badgästerna) ha hållit afskedskaffen i paviljongerna. Tavaststjerna Marin 23 (1890). —
(I 1 b) -KLOCKA~20.
1) (enst.) om ur, ss. angifvande tid för afsked l. död. Min tid är all, och afskiedsklockan slår. Brenner Dikt. 2: 82 (1723).
(I 1 b) -KOMPLIMANG l. -KOMPLIMENT~102. Nordberg 1: 481 (1740). (Han) gör sin afskeds-compliment. G. F. Gyllenborg Vitt. 2: 102 (1795; rimmande med sändt). Hagberg Shaksp. 11: 16 (1851). —
(I 1 b β γ') -KONSERT~02. Förledne Söndags gaf Mandolin-spelaren Z. en så kallad afskeds-Concert. SP 1780, s. 27. Tiden 1848, nr 251, s. 4. —
(I 1 b) -KORT~2, n. (föga br.) Hon nyss åkt in till staden .. / att strö en massa afskedskort omkring. Sturzen-Becker 3: 176 (1861). —
(I 1 b) -KYSS~2. (Låt) med en afskeds-kyss mig få min moder hälsa. Kolmodin Qv.-sp. 1: 208 (1732). Beskow Vitt. 1: 108 (1862). bildl.: Stenhammar 208 (1794). Solens afskedskyssar. Atterbom LÖ 1: 89 (1824, 1854). —
(I 1 b) -KÄGLOR~20, pl. (Vi) hade ätit en afskedsfrukost .. och slagit några afskedskäglor. Lundquist Aftonlamp. 180 (1891). —
(I 1 b) -MIDDAG~20, sällan ~02. I dag ger jag min afskedsmiddag här i staden. Tegnér 6: 25 (1826). —
-MÅL~2.
2) (till I 2) Granskning .. af alla befordrings- och afskedsmål. Sidenbladh 68 (1879). —
(I 1 b) -MÅLTID~20, sällan~02. Lind (1749, under abschieds-schmaus). Fryxell Ber. 9: 97 (1841). Rydberg Sägn. 48 (1874, 1884). —
(I 1 b) -OFFER~20.
(I 1 b) -ORD~2. Humbla 161 (1740). Han (lät) den äldsta (sonen) till sig kalla, / Att honom än en gång med några afskedsord / Sin sista vilja anbefalla. Lenngren 130 (1798). Farväl för evigt är mitt afskedsord. Hagberg Shaksp. 3: 46 (1848). Runeberg 2: 45 (1848). Afskeds-Ord efter slutade föreläsningar .. den 10 maj 1856. Svedelius Sm. skr. 1: 41 (1856; öfverskrift). —
(I 2) -PASS~2. [jfr d. afskedspas]
1) (†) orlofssedel. Stadga om tjänstfolk 1664, s. A 4 a. Ej .. må .. (husbonde) gifva annat afskedspass, än legohion förtient hafver. HB 14: 12 (Lag 1734). Eho som i annars namn, sielf skrifver falsk orlofssedel eller Afskeds Pass. Publ. handl. 6: 4630 (1757).
2) mil. krigsman tilldeladt skriftligt betyg om erhållet afsked. Nordberg 1: 691 (1740). Kungör. 21 Juli 1779, s. A 2 a. Tj.-regl. 1858, 1: 286. Tj.-regl. 1889, s. 259. jfr INTERIMS-, KONFIRMATIONS-AFSKEDSPASS samt AFSKEDS-INTYG.
3) (mindre br.) mer l. mindre bildl.: respass. Wintren fick rätt nu sitt wåta afskiedzpasz. Runius Dud. 2: 1 (c. 1703). Vårt svärd them afskedspass på ryggetaflan skref. Kolmodin Qv.-sp. 1: 627 (1732). Mitt hela mod får här sitt afskedspass. Dalin Vitt. 5: 428 (c. 1754). —
(I 2) -PENNINGAR. (†) mil.
1) åt militär vid afskedet beviljadt penninganslag. Capitain P. Z. och Fendricken E. B. hafva .. bekommit afskiedspengar af et halft åhrs lön. 2 RARP 5: 42 (1727). jfr under AFSKED I 2 a β.
2) afgift, som förr af militär vid afskedstagandet erlades till krigsmanshuskassan. SFS 1851, nr 31, s. 5. —
(I 1 b) -PREDIKAN~020. predikan, hvari l. hvarmed en afgående l. afflyttande präst tager afsked af sina församlingsbor. Lind (1749, under abschieds-predigt). H. Lilljebjörn 1: 53 (1865). —
(I 1 b) -PREDIKNING~020. = -PREDIKAN. Lehnbergs inträdes- och afskeds-predikningar vid hofvet och i trenne af stadens kyrkor. Rosenstein 1: 342 (1809). —
(I 1 b, 2) -RECETT~02.
1) recett l. inkomst af (teater)föreställning, som en afgående skådespelare osv. får åt sig anslagen. Kindblad (1867).
2) (teater)föreställning, gifven med anledning af en skådespelares osv. afgång o. till förmån för den afgående. Kindblad (1867). Stå upp och vifta med näsdukar .. vid afskedsrecetter. Lundin N. Sthm 257 (1890). SD 1892, nr 327, s. 2. —
(I 2) -RESOLUTION~1002 l. ~0102. mil. Tj.-regl. 1889, s. 259. Afskedsresolution för underofficerare. Därs. Bil. s. 63. —
(I 1 b) -RÖST~2. (i poetisk stil) Glöm ej min sista afskeds-röst. Kellgren 1: 153 (1788). Nicander Minnen 1: 18 (1831). —
(I 1 b) -SKÅL~2. Bellman 6: 328 (1789). Runeberg 2: 94 (1848). Vi skola dricka en afskedsskål med Fabbe. Rydberg Vap. 35 (1891). —
(I 1 b) -SKÄNK~2. Till afskedsskänk han gaf mig ett lysande koger. Adlerbeth Æn. 202 (1804, 1811). Snoilsky 4: 22 (1887). —
(I 1 b β γ') -STRIMMA~20. (Månens) afskedsstrimma. Stagnelius 1: 560 (1823). Fahlcrantz 1: 15 (1835). —
(I 1 b β γ') -STRÅLE~20. Atterbom Minnen 590 (1819). (Solens) afskedsstrålar. E. Sjöberg 29 (1820). —
(I 1 b) -STUND~2. Lehnberg Pred. 1: 153 (c. 1800). Drottningens välvilja (för Bourdelot) fortfor, ännu i afskedsstunden oförminskad. Fryxell Ber. 9: 171 (1841). B. E. Malmström 6: 55 (1845). om dödsstunden: Nordenflycht Turt. 6 (1743). Braun Dikt. 1: 159 (1837). —
(I 1 b) -SUCK~2. Törneros Bref 1: 21 (1824). Oscar II Skr. 3: 254 (1864, 1888). i bild: Träden hviska / Tysta afskedssuckar blott åt vinden. Runeberg 1: 289 (1841). —
(I 1 b) -SUP~2. Lannerstierna Vitt. 28 (1791). Färd- och afskedssupar måste tagas af alla hos alla. Læstadius 138 (1831). —
(I 1 b) -SÅNG~2. Nu skall du (Odd) föra denna min (dvs. Hjalmars) afskeds-sång hem till Sverge. Fryxell Ber. 1: 23 (1823). (Gossarna) hälsade honom (dvs. den afgående läraren) med en afskedssång. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 155 (1830). Östergren N. dikt. 136 (1875). —
(I 2) -SÖKANDE~200, n. Obotlig sjukdom är orsak till afskedssökandet. SFS 1866, nr 75, s. 11. Lundell (1893). —
(I 2) -SÖKANDE~200, adj. När den afskedssökande kan anses till pension berättigad. Tj.-regl. 1858, 1: 298. NF 1: 222 (1875). —
-TAGANDE~200, n.
1) (till I 1 b) Vid mit afskiedz tagande i Weimar. Humbla 571 (1740). Alla de skilsmessor och afskedstaganden, som .. äro förknippade med en resandes lif. Atterbom Minnen 630 (1819). Låt oss icke krusa / Med afskedstagande, men bort i smyg! Hagberg Shaksp. 9: 248 (1850). Roos Skugg. 20 (1891).
2) (till I 2) 2 RARP 5: 241 (1727). Den lön han (dvs. läraren) vid afskedstagandet innehade. SFS 1856, nr 52, s. 29. De Geer Minnen 2: 68 (1892). —
-TAGANDE~200, adj.
1) (till I 1 b) Trogna afskedstagande vänner. Lidner 1: 348 (1788). Kræmer Orient. 12 (1866). jfr: En afskiedstagande Auctor. Dalin Arg. 2: 443 (1734, 1754).
2) (till I 2) Öfvertala de afskedstagande tropparna att låta ånyo värfva sig. Fryxell Ber. 10: 134 (1842). Tj.-regl. 1858, 1: 292. Malmström Hist. 4: 260 (1874). —
(I 2) -TAGARE~200. (numera föga br.) Dalin Arg. 2: 445 (1734, 1754). Förordn. 14 Jan. 1748, s. B 4 b. —
(I 1 b) -TAGNING~20. (numera mindre br.) Höfliga hälsningar och afskedstagningar. Thunberg Præs. i VetA 1784, s. 7. Bremer Grann. 2: 267 (1837). SAOB (1870). —
(I 1) -TAL~2. Valedictoria, afskedztal. Swedberg Schibb. 301 (1716). Gustaf den Förstes (kort före hans död hållna) .. afskedstal till Rikets Ständer. Rosenstein 3: 73 (1787). Tegnér 6: 31 (1826). (Frälsarens) outsägligt sköna afskedstal till sina lärjungar. Böttiger 4: 220 (1857). med bibetydelse af I 2: tal, hållet vid nedläggande af en vårdighet. Alströmer Præs. i VetA 1745, s. 3. —
(I 1) -TIMME~20. Lehnberg i 1 SAH 3: 126 (1790). Nyberg 1: 180 (1831). bildl.: dödsstund. Lehnberg Pred. 2: 203 (c. 1800). —
(I 1 b) -TÅR~2.
1) tår, som fälles vid afsked. Scheid-Wasser, .. afskjedstårar. Lind (1749). Oscar II Skr. I. 1: 75 (1875, 1885).
2) (skämt.) = -DRYCK. Jag .. vill dricka en afskedstår med vännerna här. Scholander I. 2: 82 (1881). —
(I 2) -UNIFORM ~102. uniform, fordom buren af militärer, som erhållit afsked. Jägerhorn är klädd i arméens afskedsuniform. Schröderheim Skr. 278 (1788). —
Spoiler title
Spoiler content