SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
BEBÖRDA, v.; p. pf. -ad
Ordformer
(-at).
Etymologi
[efter t. bebürden; jfr d. bebyrde; se BE- o. BÖRDA, sbst.]
(†) tynga, betunga, belasta. Stormächtigste monarch .. (som) går bebördat medh dhen svåra rijksens staat. Wexionius Vitt. 378 (1682). När det politiska oket icke trycker mina skuldror, hvi skulle jag då bebörda min hjärna med det grammatikaliska? J. Wallenberg 165 (1771).
Spoiler title
Spoiler content