publicerad: 1901
BEFÄNGD befäŋ4d (befä´ngd Weste), p. adj. -are; adv. -T.
Etymologi
[eg. p. pf. af föreg.]
1) [jfr fsv. beffänkta mz diäffwllen samt befangin, äfvensom mnt. bevangen] (†) besatt (af en ond ande osv.).
a) med prep. af l. med. 3 Oct. wart Margareta her Joh(annis Laurentii) Dotter i Kumbla befengd af 7 dieflar. Bureus Suml. 86 (c. 1600). Dottren (till den kananeiska kvinnan) war med diefwulen befengd. Swedberg Sabb.-ro 969 (1690, 1712).
b) [jfr motsv. anv. i fsv. o. mnt.] abs. Ther någhre äro befängde eller besatte, så at the vnder tidhen qwälias aff then onda andan. L. Petri Kyrkoord. 39 b (1571). Brenner Pin. hist. 11 (1727). Min dotter blef befängd. En diefvul tog sin boning / I hennes arma kropp. Kolmodin Qv.-sp. 2: 255 (1750). Sahlstedt (1773).
2) [utveckladt ur 1] (†) vansinnig, förryckt; i ä. tid knappast skarpt skildt från 1. (Denna kvinna,) som ähr befengd vndertiden (dvs. stundom,) war .. (borta), och nhär .. (hon) skulle gå hem, bleff hon befängd på gathan. Växiö rådstur. prot. 1639, s. 779. Linné Gen. morb. 12 (1763). jfr Widegren (1788), Almqvist (1842). — med öfvergång till 3 a. (Unge Quaat) är så befängd at det är honom lika mycket om han önskar ondt öfver sig sielf eller sin nästa. Lagerström Bunyan 3: 29 (1744).
3) [omedelbart l. medelbart utveckladt ur 1 o. 2] i oeg. o. försvagad bet. Alldeles, rent befängd. — jfr ETTER-, HIMLA-, ROSEN-BEFÄNGD.
a) (hvard. med vulgär anstrykning) (högst) dåraktig, ”galen”, rasande, tokig, från vettet; om personer. Tractören. Jag vill ha min räkning betalt ... Wingler .. Är du befängd? Kexél 1: 142 (1788). En resande är merändels befängd / Att prata, sladdra och berätta. Lannerstierna Vitt. 29 (1791). Är bror befängd, som förstör magen med så mycket spirituöst? Blanche Tafl. 1: 112 (1845, 1856). Hon bara högaktar mig .., man kan bli befängd ..! Wetterbergh Selln. 216 (1853); jfr d. Lundquist Profil. 2: 12 (1886).
b) (med hvard. anstrykning) orimlig, vanvettig, ”tokig”, ”galen”, besatt, absurd, förvänd, alldeles på tok, barock; om saker o. d. Bellman 5: 95 (c. 1790). Beklagande att en för öfrigt hederlig karl skulle ha så befängda åsigter. Wetterbergh Altart. 606 (1848). Du bar dig väl åt befängdt? Wennerberg 2: 23 (1849); jfr a. (En) gnista af idealitet .. finnes äfven i det befängdaste. Ljunggren Bellm. 7 (1867). (Thorilds) befängda paradoxer. Böttiger 5: 135 (1867). Det befängda i att vår tullagstiftning till sina verkningar neutraliseras af mellanrikslagen. VL 1895, nr 98, s. 2.
c) (med hvard. anstrykning) ytterst löjlig l. lustig l. rolig, ”tokig”, komisk, besatt; om personer l. saker. De allrabefängdaste infall. Atterbom Minnen 158 (1818). Befängda misstag under mörkret hände. Strandberg 5: 80 (1862). (Han) förblandade .. namn och titlar på det befängdaste sätt. Blanche Bild. 2: 102 (1864); jfr b. I Skåne kallas (Odens l. Noens hundar) .. med en befängd personförvexling också ”Noachs hundar”. E. H. Tegnér i Ydun 67 (1869). Och han sjöng och han ljög, / medan pipan han sög / med en uppsyn, förbistradt befängd. Fröding N. dikt. 35 (1894).
d) (hvard. med vulgär anstrykning) ursinnig, rasande. Sin bok i vredesmod han fattar, / Och den befängd mot väggen slår. Lidner 2: 96 (1783). Dalin (1850). Nu vardt Herr Anders rent befängd, / Nu steg hans blod. Strandberg 1: 259 (c. 1870); jfr a.
e) (hvard., föga br.) förtjust, betagen, tokig (i). Snellman Tyskl. 370 (1842). Madridboen är .. befängd i detta nöje (dvs. tjurfäktning). Kræmer Span. 19 (1860).
f) (hvard.) högst fatal l. förarglig. Almqvist (1842). Befängd händelse, motgång, omständighet. Dalin (1850). — särsk. ss. predikativ i n. l. ss. adv.: högst motigt l. olyckligt, förgjordt, besatt, på tok, galet. Se så nu pöser pannan, det är då alltid befängt. Wetterbergh Altart. 83 (1848). Förra gången gick det / Befängdt för oss. Hagberg Shaksp. 12: 241 (1851).
g) (hvard., föga br. utom ss. adv.) rasande stor, ofantlig. Lindfors (1815). Befängd hop, myckenhet. Dalin (1850). — (hvard. fullt br.) ss. adv., i sht ss. förstärkningsord framför adj.: ofantligt, oerhördt, ursinnigt, förskräckligt, rysligt. Hvem understår sig väl att ringa så befängdt? Remmer Theat. 1: 33 (1812, 1814). Splitter befängdt arg. Wetterbergh Altart. 486 (1848); jfr d. (Om icke en resa till Kina) toge en så befängdt lång tid. E. Lundgren (1860) i Meddel. fr. Nord. mus. 1898, s. 141. Alldeles himla blixt befängdt rasande. Hedenstierna Fru W. 234 (1890); jfr d.
Spoiler title
Spoiler content