publicerad: 1901
BEGÅFNING begå4vniŋ, i Sveal. äfv. 032 (begå´fning Weste; beg`åvning Almqvist), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till följ. — särsk.
1) (mindre br., numera i sht i bygdemålsfärgad framställning) till BEGÅFVA 1 a. Leopold 3: 485 (1794, 1816). När vigseln var slut blef der begåfning och gratulation. Wetterbergh Altart. 447 (1848); jfr BEGÅFVA 1 a α α'. — [jfr t. begabung samt fsv. begavilse i motsv. bet.] (mer l. mindre) konkret: gåfva, skänk, föräring, present(er); ofta koll. Nordberg 1: 902 (1740). Herr Doktorn har hedrat mig med ett bref och en begåfning, som på det högsta rört och smickrat mig ..; begåfningen är furstlig. Leopold i Tegnérs ppr 168 (1822; i fråga om tillegnan af Axel). Nisse grät och skrattade ömsom .. af fröjd öfver alla sina begåfningar. Carlén Ensl. 1: 248 (1846). — särsk.
a) (i bygdemålsfärgad framställning) om vissa af seden föreskrifna föräringar, särsk. om gåfva af fästman till fästmö l. omvändt. Seer tu hwilka härliga begåfningar iagh hafwer mz migh. Chronander Bel. H 6 a (1649; yttradt af en friare). Tåå gick han och gaf ått Östrahäradz Länssmanssdötter Ringh och andra begåfningar medh på äcktenskapss förbundh. Växiö domk. arkiv 1676, nr 47. Spelman undfår till begåfning / En silkesnäsduk. J. G. Oxenstierna 2: 230 (1775, 1806). Vid lysning må icke fästehjonen första gången vara i kyrkan, men väl den andra, då de påtaga sig (dvs. sätta på sig) ömsesidiga begåfningar. Rääf Ydre 1: 110 (1856). I veckan efter första lysningens afkunnande begifver sig fästefolket till staden för att köpa ”begåfning”, då flickan erhåller ett hufvudkläde, .. handskar och psalmbok .. samt en ring. Berg Visingsö 100 (1885). jfr Rietz 27 (1867). — jfr BRUD-BEGÅFNING.
b) (numera knappast br.) donation; dotation; förläning. Elavus .. stadfäster then begåfning af 60. marker penningar .. som Michael Danske .. och desz hustru .. gofwo med sig til S. Clara Closter, åhr 1327. Peringskiöld M. upl. 73 (1710). Hallenberg Hist. 5: 387 (1796; i fråga om bortskänkande af gods till adelsmän).
2) [jfr t. begabung samt d. begavelse i motsv. bet., äfvensom eng. giftedness; jfr äfv. BEGÅFVAD 2 a] till BEGÅFVA 1 b, konkretare: (i sht framstående) själsgåfvor; anlag; naturlig fallenhet (för ngt). Han saknar (alldeles) begåfning för studier. Egde ej Palmblad .. (och) Törneros .. en märkvärdigt rik och mångfaldig begåfning? C. R. Nyblom i Sv. lit. tidskr. 1866, s. 259. En man .. utmärkt genom tapperhet och militärisk begåfning. Pallin Nya t. 121 (1878, 1887). Vi andra, som af naturen erhållit .. mer eller mindre mikro(sko-) piska begåfningar. Kræmer Enstafv. ord 128 (1882). Hans (dvs. G. III:s) lysande begåfning. Odhner G. III 1: 164 (1885). Begåfningen hos individer af samma art (af insekter) .. är högst föränderlig. Reuter i UVTF 36: 78 (1888). Vetenskap och konst .. kräfva en alldeles särskild begåfning hos sina utöfvare. E. Svensén i Ekon. samh. 1: 46 (1891). I viss mån utmärka sig också hela folk genom en .. ”naturlig begåfning”. C. Rosenberg Därs. 212. (När tomtegubbarna) upphört att syssla med det ekonomiska här på jorden, hvarför de ha synnerlig fallenhet och begåfning. Rydberg Vap. 105 (1891). — [jfr SNILLE, INTELLIGENS m. fl. i likartad anv.] konkret om (begåfvad) person: ingenium, godt hufvud, talang, (naturlig) förmåga; i sht ss. predikativ l. apposition. Fru Lenngren, samtidens kanske största rent poetiska begåfning. H. Schück i NF 15: 1065 (1891). P. var visserligen hvad man gemenligen kallar ett godt hufvud .. Men någon djupare begåfning var han icke. VL 1899, nr 243, s. 3. jfr: Antag, att vår .. lärarecorps utgjordes af .. verkliga lärarebegåfningar. A. Sandström i Verdandi 1884, s. 224. — jfr KONSTNÄRS-, SKALDE-BEGÅFNING m. fl.
Spoiler title
Spoiler content