SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1912  
BJÄBBEL bjäb4el, n.; best. bjäbblet.
Etymologi
[sv. dial. bjäbbel (Västerb.)]
(hvard., föga br.) vbalsbst. till BJÄBBLA: bjäbb (se BJÄBB, sbst. 2). Huru mången slutfuga hörer man icke, som upprepar ordet ”amen” så ofta, att man förnimmer ett nästan löjligt bjäbbel. Mankell Dekl. 129 (1862).
Spoiler title
Spoiler content