publicerad: 1924
BRÖLLOP bröl3op2, n.; best. -et302, äfv. 3~20; pl. = ((†) -er RARP 1: 64 (1627), HallFmÅ 1: 23 (1796); -en Barckhusen Cotossichin 17 (1669)).
Ordformer
(brudl- 1538—1737. brull- 1524—1642. brul- 1603. bryll- 1527—1731. brill- 1551. bröl- 1620—1702. bröll- 1526 osv. brödl- c. 1595—1835. broll- 1573—1584. brådl- 1585. — -lop 1524 osv. -loff 1529—1889. -lup c. 1585—1603. -löp c. 1550. -loff 1620. — brudlöft(e?) Lucidor (SVS) 180 (1672: Brudlöfts Dag), Dens. (Därs.) 282 (1673: Brudlöfts Dickt). brudalöfte Ekblad 371 (1764); brudelöfte Ekblad 245 (1764))
Etymologi
[fsv. bruþlöp (brullöp, bryllop, bröllop m. fl. former), motsv. d. bryllup, isl. brúðhlaup; jfr, med annan afledn., mnt. brutloft, nt. brudloft, holl. bruiloft, mht. brūtlouft, ä. t. brautlauft; af BRUD o. stammen i LÖPA (väl urspr. åsyftande gamla bröllopsseder). Formen brudlöft(e) beror på inflytande från nt. l. holl.]
1) (festlighet hvarmed) ingående af ett äktenskap (firas). Fira (sitt) bröllop (med ngn). Bröllop firades i går mellan N. N. och N. N. Han l. hon l. de ha(r) nyligen haft bröllop. Föräldrarna gjorde l. höllo bröllop för l. åt sin dotter. När skall bröllopet (l. hans l. hennes l. deras bröllop) stå? Han är bjuden på bröllop(et), till bröllopet. Han var med på l. vid bröllopet. Vara på bröllop. GR 1: 253 (1524). (En) konung .. giorde bröllop åt sin son. Mat. 22: 2 (NT 1526). Wij .. acte .. holla wårt bröllop her j .. Stocholm med höghboren förstinne fruken Katerin. GR 7: 370 (1531). (Då) stoodh .. hans bryllop, medh jungfru Christine. OPetri Kr. 101 (c. 1540). Vi kommer på samma bröllop säges, då två personer samtidigt kommit att säga samma sak. Östergren (1917). — jfr BOND-, DIAMANT-, DUBBEL-, GULD-, JÄRN-, KONFEKT-, SILFVER-BRÖLLOP m. fl. — särsk.
a) i vissa numera obr. uttr.: i bröllop, på bröllop. JTBureus (1623) i 2Saml. 4: 78. Annan Music speel (än på trumpet o. skalmeja) .. hafwer aldrigh brukats uthi sådane bröllopen. Barckhusen Cotossichin 17 (1669). Wi måge ock gå i bröllop och i ährliga samqwem. Swedberg SabbRo 643 (1692, 1710). jfr: The som redho woro gingo in medh honom j bröllopet. Mat. 25: 10 (NT 1526). — (bedja, bjuda, gå, komma, rida, laga, reda osv.) till bröllops, till l. på bröllop. (Han) badh til bröllops komma. Ps. 1536, s. 21. Till Bröllops will jag rede som bäst. Carl IX Rimchr. 81 (c. 1600). En gång var han till bröllops på ett ställe. JNordlander i NorrlS 160 (1899). — dricka bröllop, fira bröllop. The drucko theres brollop / alt bådhe medh glædie och gamman. Visb. 1: 66 (1573). I Helsingborg dracks detta bröllopp med prakt och ståt. Afzelius Sag. 4: 124 (1842).
b) hist. i uttr. parisiska bröllopet, Bartolomeinatten, ’parisiska blodsbröllopet' (se BLODS-BRÖLLOP). Weste (1807). Dalin (1850).
c) i uttr. bjuda till kattens bröllop, benämning på en sällskapslek. Lilja Julb. 56 (1865). Bjuda till kattens bröllop. En af de lekande förestälde katten, en hans tjenare; de andra råttorna. Tjenaren framförde bjudningen till hvar och en, och det ålåg honom, att till katten framföra svaren i alla de tonarter och med alla de miner, hvarmed de gåfvos. Efter bjudningen frågades, om gästerna sjelfve togo knif och sked med sig; hvad slags förning de togo med sig o. s. v. Till slut sände katten återbud, men derefter samlade sig alla råttorna, öfverföllo och åto upp honom, d. v. s. jagade honom ur rummet. Wigström Folkd. 1: 306 (1880).
d) [efter Mat. 22] (i bibliskt spr.) bildl. om det andliga, i den eviga saligheten fulländade förbundet mellan Kristus, Guds lamm, o. den kristna församlingen l. den enskilde kristne. OPetri Hb. B 2 b (1529). På thet, at när then kommer som hafwer kallat osz til Bröllopet, icke må finna osz föruthan Bröllopsklädhen. Schroderus Os. 1: 820 (1635).
e) (föga br.) bildl. om prästvigning o. d. Det året kunde han firat 25-årsminnet av sitt bröllop med kyrkan. Östergren (1917; angifvet ss. mindre vanligt).
f) eufemistiskt för sexuellt umgänge. Att ge en man en kyss, försagd och flat, / det är att ge en hungrig en oblat. / Han ville bröllop. Hon lät be och truga. Heidenstam Vallf. 18 (1888). Se hos mig får en sjunga så mycket en vill, / och hos mig har vi bröllop hvar natt. Fröding Stänk 41 (1896).
g) (i sht i fackspr. l. poet.) i utvidgad anv., om djurs parning l. växters befruktning. Wahlbom SponsPlant. 62 (1750). Sanct Valentins dag inföll d. 14 Febr. och ansågs vara rätta tiden för foglarnas bröllop. Hagberg Shaksp. 1: 448 (1847).
2) [efter motsv. anv. af t. hochzeit] boktr. fel bestående däri att ett l. flera ord blifvit satta två ggr. Göra bröllop. Täubel Boktr. 2: 20 (1823).
Ssgr (till 1): BRÖLLOPS-AFTON. [fsv. bruþlöps aptan] bröllopsdagens afton. Knöppel Blindeb. 12 (1746). —
-BARN. (†) bröllopsgäst. Bröllops barnen kunna the fasta så lenge brudgummen är medh them? Mark. 2: 19 (NT 1526; Bib. 1541: Bröllops folcket; vulg.: filii nuptiarum; gr. οἱ υἱοὶ τοῦ νυμφῶνος). —
-BESVÄR. (tillf.) besvär som föranledes af bröllopsfirande. Brölopps-Beswärs Ihugkommelse. (c. 1670; titel). —
-BJUDARE. (numera nästan bl. i fråga om förh. i ä. tid l. i vissa trakter på landsbygden) person som framför inbjudning till bröllop. Lind 1: 952 (1749). Den hurtige bröllopsbjudaren flackar omkring från gård till gård. Bergman GotlSkildr. 242 (1882). —
-BLOSS. (i sht i fråga om ä. förh.) brudbloss. Lidner 1: 128 (1784). Marskalkarne med bröllopsblossen. Weibull LundLundagM 14 (1884). —
-BORD. bord vid hvilket bröllopsmåltid intages. LPetri 2Post. 285 a (1555). Om man med ljus lyser under bröllopsbordet, upkommer träta och slagsmål mellan gästerna. Rääf Ydre 1: 110 (1856). —
-CEREMONI. i sht i pl. Dybeck Runa 1842—43, 2: 63 (1685). (Vid förklaring af liknelsen om de fem fåvitska jungfrurna) berättas om de Judiska Bröllops Ceremonier, med hvilka brudgummen blef inhämtad i brudhuset. Rydén Pontoppidan 262 (1766). —
-DAG. [fsv. bruþlöps dagher]
1) dag då bröllop firas. Dom. 14: 12 (Bib. 1541). Rätte bröllopzdagerne skole wara twenne, den förste, då Brudgumme och brudh wiges .. Den andre då Morgongåfworne med wittnen .. stadfästas. RARP 3: 283 (1642). Alt var afgjordt, .. vår bröllopsdag var utsatt. Altén Misst. 17 (1797).
3) (†) bröllop. Min bröllops dag han på Heidelberg giorde. Carl IX Rimchr. 45 (c. 1600). Nordenflycht QT 1745, s. 64. —
-DIKT. jfr -VERS. Lucidor (SVS) 282 (1673: Brudlöfts Dickt). Graf- och bröllopps-dikter. Ljunggren i SAH 41: 278 (1866). —
-DRÄKT. dräkt som bäres på ett bröllop; särsk. om brudens (l. brudgummens) högtidsdräkt; jfr BRUD-DRÄKT. Kellgren 3: 36 (1792). särsk.
a) till 1 d. Jag vill komma i den rätta bröllopsdrägten: min Försonares rättfärdighet, med tro och kärlek omfattad. Wallin 1Pred. 3: 278 (c. 1830).
b) till 1 g, om den dräkt som ett djur bär under parningstiden. (De äldre brushanarnas) höststräck börjar, så snart hannarne i juli fällt sin bröllopsdräkt. Kolthoff DjurLif 599 (1901). 2NF 7: 122 (1907). —
-FACKLA. (i sht i fråga om ä. förh.) brudfackla; jfr -BLOSS. Kellgren 3: 57 (1792). Stagnelius (SVS) 2: 344 (1821). —
-FIRANDE, n. —
-FIRANDE, p. adj. —
-FOLK. [fsv. bruþlöps folk] (numera mindre br.) nästan bl. i best. sg.: deltagarna i en bröllopsfest, bröllopsgästerna, bröllopsskaran. Mat. 9: 15 (Bib. 1541). Östergren (1917). —
-GILLE. (numera föga br.) bröllopsfest. JGOxenstierna 2: 190 (1796, 1806). De hade .. begärt att blifva vigde utan bröllopsgille. Cavallin Herdam. 2: 143 (1855). Östergren (1917). —
-GLÄDJE. [fsv. bruþlöpsglädhi]. —
-GRAN. (i vissa trakter) = BRUD-GRAN 1. Bröllopsgranarne, med hvita höga stammar, men med grön krona lemnad i toppen, visa vid närmaste grind till byn, att der är brudehus. Afzelius Sag. 6: 226 (1851). —
-GÅFVA. gåfva till (ngn af) brudparet vid l. med anledning af deras bröllop, bröllopspresent. BtFinlH 4: 187 (1563). En särdeles lämplig lysnings- eller bröllopsgåfva. Freja 1885, s. 115. —
-GÅRD. gård där bröllop firas. Bureus Suml. 57 (c. 1600). Bröllopet tilredes .. på det bästa ... Om qvällen förut inställer sig brudgummen i bröllopsgården med sit följe. TidnÅbo 1778, s. 87. —
-GÄRD. (förr) gärd uttaxerad för bestridande af kostnaderna vid ngn kunglig persons bröllop. SvRStBesl. 1655, s. D 3 a. LStavenow i SvH 8: 174 (1905). —
-HUS. [fsv. bruþlöps hus] hus där bröllop firas. Mat. 22: 10 (NT 1526). En folkhop samlade sig utanför bröllopshuset och .. pockade på rättigheten att få se bruden. Lundin o. Strindberg GSthm 164 (1880). —
-HÖGTID. [jfr t. hochzeit, bröllop] (†) bröllop. På den förste söndag efter Michaelis .. höltt konungh Giöstaff sin kongelige bröllupzhögtid med den .. welborne jungfru Margretta. Brahe Kr. 19 (c. 1585). Hans BröllopzHögtijdh medh .. Fröken Catharina .. skulle stå vthi Stockholm. Tegel G1 2: 362 (1622). Hagberg Shaksp. 12: 329 (1851). —
-KLÄDD, p. adj. klädd i bröllopskläder. Ekeblad Bref 1: 329 (1654). särsk. bildl. till BRÖLLOP 1 d: väl beredd till mötet med Kristus. LPetri 2Post. 282 a (1555). Var bröllopsklädd; ty dagen, stunden / När Herren kommer, du ej vet. Nicander 1: 117 (c. 1830). —
-KLÄDER, förr äfv. -KLÄDEN, pl. (-kläden 1555—1635) [fsv. bruþlöps kläþe] kläder som (äro afsedda att) bäras på bröllop; jfr -DRÄKT. Mat. 22: 12 (NT 1526). Brudparet lyste i guldvirkade bröllopskläder. Strinnholm Hist. 5: 150 (1854). särsk. bildl., till BRÖLLOP 1 d. Bröllops clädher Thz är troona, then henne ecke hafuer kan med inga sina gerninga teckias gudhi. GlossaMat. 22: 12 (NT 1526). O, Herre! slipper ej jag in? / .. Har jag ej brölloppskläder? Ps. 1819, 184: 4. —
-KLÄNNING. bröllopsdräkt; numera bl. (tillf.) om brudklänning. Lind (1738). Dottren till bröllops med munterhet gick (i forna dagar) / I sin mormoders bröllopsklädning. Stenhammar 230 (1795). särsk. (†) bildl., till BRÖLLOP 1 d. Troon på Christum är then sanskylligha rettferdigheten, som geller in för Gudh, och må medh godh skäl kallas bröllops klädningen. LPetri 2Post. 282 b (1555). —
-KOST. [fsv. bruþlöpskoster, bröllopsfest]
1) (†) kostnad för bröllopsfirande, bröllopskostnad. (Vid arfskiftet) affdrogz Systrarnas .. bröllopskoster a 600 D(aler) K(oppar)m(yn)t. BoupptRArk. 1671, Tillägg 1672. (Jag) lofwade .. att wedergälla honom bröllopskosten med uthsädh så mycken som han till sin deel kunde behöfwa. VDAkt. 1681, nr 342. jfr: Fadren (hade) tilbudit honom, antingen han ville hafva bröllop, som de andre barnen, eller taga därföre tre tunnor säd och nöt i bröllops kost. VDAkt. 1735, nr 353.
2) (†) bröllopsfest, bröllop. GR 1: 263 (1524). Att vij .. thenne sommer achte holle vår elskelige käre dotters Katerine bröllopzkost medh then edle och välborne herre Edzartt. Därs. 29: 249 (1559). Hr Erik (Tott) .. böd till bröllopskost. BL 17: 277 (1849).
3) (numera bl. tillf.) mat l. anrättningar vid ett bröllop. Kalff AUggla I 1 a (1643). (Det) vägrades .. (Magnus Stenbock) at .. (till sin dotters bröllop) öfversända något vin och bröllops-kost. Loenbom Stenbock 4: 335 (1765). Fränderna .. låta sig bröllopskosten förunderligt väl smaka. Samtiden 1871, s. 425. —
-KOSTNAD. [jfr fsv. bruþlöpskostnadher, bröllopsfest]
1) kostnad för bröllopsfirande; jfr -KOST 1. LMil. 1: 347 (1684). I anseende der til, at hela Bröllops-kåstnaden fordom ankommit på .. (brudgummens) pung. Arnell Stadsl. 274 (1730). Andersson Terentius 17 (1896).
2) (†) = -KOST 2. Nu kunna the .. hafva giordt gäld i ächtenskapet, eller til fästning och bröllops kostnad. GB 11: 3 (Lag 1734). —
-KRANS. (numera bl. tillf.) brudkrans. Phosph. 1810, s. 332. De unga fråga (första gången de höra göken) huru länge de skola vänta sin bröllopskrans. Afzelius Sag. 7: 133 (1853). (tillf., poet.) i utvidgad anv. Myrth och lager paras / I Hjeltens brölloppskrans. Kellgren 1: 108 (1788). —
-LAG, n. (numera knappast br.) sällskap af bröllopsgäster; bröllopsskara. Fatab. 1911, s. 36 (1748). Brölloppslaget, uti festligt skick, / Dagens helgd med fröjdens blickar röjde. Lenngren (SVS) 2: 410 (1800). Högberg Utböl. 2: 218 (1912). —
-LEK. särsk. till 1 g: parningslek. Kommen närmare, syntes, sittande på en stor sten, ett par fiskmåsar i full bröllopslek. FoFl. 1908, s. 277. —
-MARSCH. marsch som (är afsedd att) spelas på ett bröllop. Kellgren 3: 23 (1792). Sedan brudparet .. under tonerna af bröllopsmarschen ur Lohengrin framträdt för altaret sjöngs ps. 224. SvD 1914, nr 5, s. 10. —
-MARSKALK~02 l. ~20.
2) (mindre br.) hvar o. en särskild af de unga män som jämte tärnorna vid ett bröllop utgöra brudparets uppvaktning, marskalk. Lundin o. Strindberg GSthm 164 (1880). PT 1919, nr 110 A, s. 2. —
-MÅNAD. (tillf.) om den första månaden efter bröllopet, smekmånad. Ensam dväljs i sitt rum Kaptenskan och sörjer den korta / Brölloppsmånadens fröjd. Runeberg 1: 316 (1841). —
-NATT. natten efter bröllopet. Leopold 5: 164 (c. 1820). På morgonen efter bröllopsnatten skulle brudgummen, om han ej hade anledning att förskjuta bruden, betala henne morgongåva. SErixon hos Flodström SvFolk. 370 (1918). —
-PAR. (i poetisk stil, mindre br.) brudpar. Ingelman 166 (1831, 1843). Oscar II I. 2: 45 (1859, 1886). —
-PRESENT. bröllopsgåfva. —
-PRYDNAD. (numera knappast br.; jfr dock slutet) om det som tjänar till prydnad vid ett bröllop; särsk. om prydnadsföremål hvarmed brud l. brudgum (l. bröllopsgäst) är smyckad. Schroderus Os. 2: 101 (1635). NAv. 9/6 1658, s. 3. särsk. (fullt br.) bildl., till BRÖLLOP 1 d. När du .. / Bär den rätta brölloppsprydnad, / Som är kärlek, tro och lydnad. Ps. 1819, 123: 5. —
-PRÅNG. (†) (pomp o. ståt vid) bröllopsfest. SynodA 1: 14 (1607). The som medh hwar andre äre troolofwade, äre för Gudhi ächte Folck, oansedt Bröllops prång och kötzligh Beblandelse icke wore ther til kommen. Schroderus Os. 2: 381 (1635). —
-RESA, r. l. f.
1) (mindre br.) resa till ett bröllop. Jag blef hemma, med undantag af ett par bröllopsresor på nära håll. Svedelius Lif 621 (1887).
2) (lust)resa som ett nygift par företager (i regel omedelbart efter bröllopet). Hedenstierna FruW 208 (1890). Det (är) sed att efter vagnen, i hvilken de nygifta anträda sin bröllopsresa, kasta gamla skor. SD 1893, nr 12, s. 2. —
-RO, r. l. f. (†) bröllopsglädje. Detta pack förstörde hela bröllopps-ron. Nyrén Charakt. 88 (c. 1765). Kullberg Ariosto 4: 409 (1870). —
-SAL. sal i hvilken bröllop firas. RARP 3: 403 (1644). särsk. till BRÖLLOP 1 d, om himmelrikets sal (dit Kristus för in sina trogna). Förr än wij wardet warse, är Brudgummen Christus Jesus för dörenne, Then som tå är redho, han kommer med honom in j Bröllopssalen. LPetri 4Post. 34 b (1555). Ps. 1819, 473: 5. Berggren Pred. 187 (c. 1870). —
-SED. sedvänja som iakttages vid bröllop; i sht i pl. TidnÅbo 1778, s. 84. Bröllopssederna variera i olika delar af landet. Finland 74 (1893). —
-SKARA. de samlade deltagarna i en bröllopsfest l. ett bröllopståg; brudfölje. JGOxenstierna 2: 182 (1796, 1806). —
-SKRUD. (i sht poet.) bröllopsdräkt; särsk. om brudens högtidsskrud. O! skynda, min Brudgum! Din brölloppsskrud / Är virkad så skön af din längtande brud. PoetK 1812, 1: 88. Hur skön i bröllopsskruden / Hon strålar ren, den väna Bruden! Stagnelius (SVS) 3: 295 (c. 1815). särsk. bildl., till BRÖLLOP 1 d. Lybecker 153 (c. 1715). —
-STASS. (bygdemålsfärgadt)
1) bröllopsskara, brudstass (se d. o. 1). Lovén Folkl. 148 (1847). Spelmännen ställa sig vid vapenhusdörren och spela bröllopsstassen in i kyrkan. Hörlén GSed. 101 (1914).
-STÅNG. (i vissa trakter) stång som till brudparets ära reses utanför bröllopshuset, brudstång. RedNordM 1911, s. 24. —
-STÅT.
1) ståt vid bröllop. Wikforss 1: 835 (1804). Bröllopsståten (vid Magn. Gabr. de la Gardies bröllop) öfvergick allt hvad i Sverige förut varit sedt. Franzén Minnest. 2: 89 (1823).
-STÄMMA. (†) utsatt tid då bröllop skall hållas, (utsatt) bröllopsdag; jfr FÄSTNINGS-STÄMMA. Brölops stämna the satte .. / alt om en månas tidhe. Visb. 1: 172 (c. 1620). Ächtenskapz låfwen (är) slutat, sampt Bröllopz stämnan satt. VDAkt. 1703, nr 400. —
-SVEN. (i bibeln o. däraf påverkadt spr., eg. om österländska förh.) ung man som vid bröllopet uppvaktar brudgummen. Melin HelSkr. Mark. 2: 19 (1865). Dom. 14: 11 (Bib. 1917). —
-TÅG. bröllopsskarans tåg till l. från (vigseln i) kyrkan; äfv. konkret, om den tågande bröllopsskaran. Skola smattrande trumpeters ljud / .. Musiken blifva till vårt bröllopståg? Hagberg Shaksp. 2: 283 (1847). Just der bröllopståget skulle fram. Wigström Folkd. 1: 137 (1880). —
-VERS. i sht i pl.: (hyllnings)verser till brudparet (l. tärnorna l. marskalkarna) vid ett bröllop. Schroderus Comenius 754 (1639). Mina roliga bröllopsverser roade ingen. Leopold 5: 380 (1797). —
-ÖL. [fsv. bruþlöps öl] (numera bl. bygdemålsfärgadt) bröllopsfest. Ifrån hednatid, då utan omsvep trolofnings- och bröllops-öl blef på samma dag drucket. Afzelius Sag. 6: 224 (1851). Det hade varit ett hedersamt bröllopsöl, som hållit huset fullt av gäster. Johansson RödaHuv. 2—3: 129 (1917).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content