SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1912  
DIANDRIST di1andris4t (dianndri´sst Dalin), r. l. m. (f. Dalin (1850), Kindblad (1870)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[afl. af nylat. diandria, i Linnés sexualsystem benämning dels på den andra klassen, dels på vissa ordningar inom klasserna 20—22; se vidare under a o. b nedan; bildadt af Linné af gr. δι-, två- (se DI-), o. ἀνήρ (gen. ἀνδρός), man (jfr ANDROGYN), här ”allegoriskt” användt om växtens ståndare; jfr DEKANDRIST]
bot. tvåmänning.
a) växt hörande till den andra, gm två fria ståndare utmärkta klassen i Linnés sexualsystem. Litt.-tidn. 1796, s. 447. Dalin (1850). NF 3: 1147 (1880).
b) växt hörande till ngn af de ordningar inom klasserna 20—22 i Linnés sexualsystem hvilka utmärkas af att hvarje med hannorgan försedd blomma har två ståndare. NF 3: 1147 (1880).
Spoiler title
Spoiler content