DJÄFVELUSISK jä1velɯ4sisk, äfv. jæ1- l. jäv1-, l. DJÄFLUSISK jäv- osv., l. DJÄFVULUSISK -ul- l. -ɯl- (med afs. på uttalet af dj jfr anm. vid DJUP, sbst.), adj.; adv. -T.
Etymologi
[eufemistiskt utvidgad form af DJÄFVULSK med anslutning till adj. på -usisk (jfr särsk. TUNGUSISK)]
(starkt hvard., skämts. o. med anstrykning af kotterispråk) djäfvulsk. Det går djäfvelusiskt illa. (Tjuren vid tjurfäktningen) var af ett — jag vill icke endast säga andalusiskt men för att begagna ett kändt uttryck af en bland mina gamla Stockholmskolleger — djefvelusiskt temperament. T. Lindblom i AB 1898, nr 113 (A), s. 2.
