publicerad: 1922
ESSENS äsaŋ4s l. e-, ngn gg -än4s (äsánngs äv. äsä´nns Dalin), r. (m. Sahlstedt, Björkman (1889); f. ÖoL (1852), Lundell); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(essens Hamarinus ChOloffsd:r B 2 a (1651) osv. essents Muræus Arndt 4: 49 (1648: -ntz), Weste (1807), Helenius (1838). essence Swedberg Schibb. 269 (1716), Quennerstedt Värld 4 (1904). I fackspr. l. med anslutning till quinta essentia äv. i lat. form (Wallerius ChemPhys. 1: 314 (1759), Atterbom PhilH 140 (1835), Schück (o. Warburg) Huvuddr. 2: 180 (1917)) med därtill svarande pl. essentier (Wallerius Hydrol. 101 (1748), Atterbom Siare 1: 80 (1841)))
Etymologi
[i bet. I av lat. essentia, av ett nybildat p. pr. essens (gen. essentis) till esse, vara, efter gr. οὐσία, av p. pr. ὤν (fem. οὖσα) till εἶναι, vara. I bet. II av fr. essence, av nylat. essentia (se ovan)]
I. (†) det som gör ngn l. ngt till vad han (det) är, värklig natur, väsen. Muræus Arndt 4: 49 (1648). Förståndet skall .. (i himlen) rätteliga känna Gud, både till hans Essents Warelse och Willia. Fernander Theatr. 529 (1695). Rydelius Förn. 11 (1718, 1737). Stridsberg Åkerbr. 4 (1727).
II. [anv. utvecklad ur I; jfr äv. uttr. quinta essentia (se under KVINTESSENS)] (föga br.; se dock a, b, c, e) extrakt (destillerat) av ett (vegetabiliskt) ämne innehållande dettas väsentligaste l. finaste beståndsdel(ar), oftast en olja; äv. om lösning av extraherad olja i (vin)sprit; jfr ESPRI, sbst.1 II. Av dässe föregående (örter måste) tagas Saften, Ålljan äller däd bättre är Essensen. Artedi (1729) hos Lönnberg Artedi 53. Wallerius Min. 112 (1747). Månge tänker, at effter säden är det hälsosammaste til spis och föda, så skal ock brännevinet, som är själen, essencen och quintessencen af all säd, vara det hälsosammaste. Linné Diet. 2: 105 (c. 1750). — jfr CITRON-, MALT-, MASKFRÖ-, TVÅL-ESSENS m. fl. — särsk.
a) (förr) apot. om läkemedel bestående av upplösningar i sprit l. vin av de använda drogernas värksamma bestånsdelar; tinktur. Dalin Arg. 2: 21 (1734, 1754). Essentier äro något tjockare än Tincturer, hafva ock altid en mörk grumlig färg, eller ock ingen. Wallerius Hydrol. 101 (1748). UB 5: 225 (1874). — jfr FEBER-, KRON-ESSENS m. fl.
b) (fullt br.) parfym. lösning i sprit av välluktande eterisk olja (eg. extraherad ur en drog, t. ex. blomblad), (koncentrerad) parfym. Swedberg Schibb. 269 (1716). Öfverflöd af essence åstadkommer en tillgjord lukt. Almqvist AmH 1: 49 (1840). Essens af hvit törnros. Kjellgren Hirzel 93 (1870). Rydberg RomD 37 (1877). — jfr MYSK-, ROSEN-, VIOL-ESSENS m. fl.
c) (fullt br.) i sht vattenfabr., sockerbag. frukteterlösning, fruktessens. AHB 54: 41 (1871). Grafström Kond. 298 (1892). — jfr CITRON-, FRUKTETER-, PUNSCH-, PÄRON-ESSENS.
d) (knappast br.) kokk. avkok som innehåller ett ämne i starkt koncentrerad form. Essens af skinka .. af höns .. af fisk. Hagdahl Kok. 220 (1879).
e) (fullt br.) bildl. Den finaste essensen af verldslifvet, verldsbildningen. Rudin 1Evigh. 1: 242 (1872, 1878). Böök SvStud. 471 (1913).
Ssg: (II) ESSENS-TILLVÄRKNING.
Avledn.: ESSENTIAL, adj. [jfr mlat. essentialis] (†) essentiell. RARP 9: 71 (1664). Ssg: essential-stycke. Troones essential stycker. Brask Pufendorf Hist. 424 (1680). —
ESSENTIELL, adj. [av fr. essentiel]
I. till I: väsentlig; stundom närmande sig bet.: nödvändig, som är av högsta vikt. RARP 8: 99 (1660). Jag har .. ej funnit någon essentiel ändring nödig att göras. Gustaf III 1: 215 (1774). Det vore essentielt, at Hans Maj:ts Nådiga Förklaringar äfven blefvo tryckta. AdP 1800, s. 505. Böök SvStud. 439 (1913).
II. (†) till II.
a) i uttr. essentiell olja, flyktig, eterisk olja. Wallerius ChemPhys. 1: 311 (1759). C. A. Ehrensvärd Brev 2: 51 (1795).
b) i uttr. essentiellt salt. Essentielt salt; Sal Essentiale; som fås af vegetabiliernes saft; genom långvarig crystallisation. Wallerius ChemPhys. 1: 323 (1759).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content