publicerad: 1922
EXTRA äk3stra2 l. (i sht i södra Sv.) 40 (ä`ckstra Dalin), adj. oböjl. l. adv., stundom äv. substantiverat m.||ig., pl. (tillf.) -or (Almqvist DrJ 459 (1834)).
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. extra; i bet. I o. II förkortning av EXTRAORDINARIE o. EXTRAORDINÄR l. inlånat från t.; i bet. III i sista hand från lat. extra, prep. o. adv., utom, av ex, ur, ut (se EX-), o. komp.-suffixet -tero (jfr EFTER o. KONTRA-). Ordet ingår icke i ssgr i klassiskt latin, om man frånräknar extraordinarius (se EXTRAORDINARIE), men bildar i senlat. o. mlat. ett flertal sådana. Vid överflyttning till sv. (o. andra moderna språk) av dylika ord, t. ex. EXTRAORDINARIE, EXTRAORDINÄR, EXTRAVAGANT, kommo de lätt att uppfattas som direkt sammansatta av extra o. en (i sht adjektivisk) efterled. Efter deras mönster ha senare bildats ssgr av typen EXTRAEUROPEISK, EXTRAFLORAL. Ordet har i I o. II stundom fått sin bet. påvärkad av III]
I. adj.
1) utöver (l. utom) det vanliga l. bestämda, som icke är från början planerad l. beräknad, extraordinarie. Extra anslag, extraordinarie anslag. Extra ansökningsrätt, om rätt att söka pastorat utom förslag o. oberoende av stiftsband. Extra avgift. Extra inkomster. Extra nådår. Extra opponent (jfr II 2 slutet o. EXTRA-OPPONENT). Extra bolagsstämma. Vara anställd på extra stat, innehava en extraordinarie befattning. Extra förrättning, dels om särskilda åt tjänstemän osv. givna uppdrag för vilka ersättning utgår i form av dagtraktamente, dels om vissa prästerliga förrättningar (vigsel, dop, begravning). Han behöver nog en extra påstötning. Extra smörgåsbord; jfr 3. Bark Bref 1: 127 (1703; substantiviskt). Extra arbete. 2RARP 5: 493 (1727); jfr EXTRA-ARBETE. Det fåtal som känna igen modellerna (för de i berättelserna tecknade personerna), förskaffa sig därmed ett extra nöje. Strindberg TrOtr. 2: 237 (1882, 1890). Patron skall väl dela ut litet extra som vanligt (till julen). Engström 5 bok 113 (1910; substantiviskt). — (†) närmande sig bet.: utomstående, icke vidkommande. Cederborgh UvT 2: 82 (1809).
2) om tjänsteman osv.: extraordinarie. De .. förmoner, som sådana extra Öfver- eller Under-Officerare bestås. PH 5: 3012 (1750). Duplicanter eller Extra Lärare. FörslSkolordn. 1817, s. 57. Beordra extra läkare till tjenstgöring vid regementet. TjReglArm. 1889, s. 273. — särsk. substantiverat. (Han) i sin lifstid aldrig hann / Till mer än Extra vid Accisen. Lenngren 91 (1795). En extra i verken. Blanche Bild. 4: 122 (1865). Laurin Våld 71 (1910).
3) (vard.) exceptionell, av ovanligt god l. utsökt kvalitet, utomordentlig. Ett extra kaffe. Bremer Grann. 2: 214 (1837). Händer det något i de resp. fäderneslanden så är det ett extra hallå. Mattsson VSkr. 1: 154 (1910). Smörgåsbordet var verkligt extra. Smith Rönnerkr. 246 (1912). — ironiskt. Jo, du är extra, du! Dalin (1850; angivet ss. vardagligt o. användt i dålig mening).
II. adv.
1) (numera vard. l. i fackspr.) förstärkande ett adj. l. dyl.: synnerligen, utomordentligt, ovanligt, övermåttan; jfr I 3. Extra godt källvatn. Leinberg VLand 4: 48 (1754). Den .. extra naiva fröken Gran. Blomberg Överg. 85 (1915). — särsk.
a) handel. om särskilt framträdande egenskap l. utsökt kvalitet. Extra fin vara! Extra prima kvalitet. Hos .. Wetterling finnes extra fett .. Oxekött. GT 1788, nr 43, s. 4.
b) handel. i uttr. (per) extra kontant, om betalning vid varans avlämnande (l. med kort, t. ex. en veckas, anståndstid), per kassa. Smedman Kont. 1: 23 (1872). Sälja endast emot extra kontant betalning. Cronholm Förluster 6 (1904).
2) motsv. I 1. Dalin (1850). Våra män trakterades extra. P. Möller i Kongo 1: 84 (1887). Det såg inte ut, som om det skulle bli något af med att räkna extra för far i kväll. Lagerlöf Jerus. 1: 53 (1901). — särsk. i förb. opponera extra, uppträda som opponent vid en (akademisk) disputation utan att därtill vara på förhand utsedd. 1751 den 21 Junii opponerade jag extra på någre Theses miscellaneæ. H. Forsius (c. 1757) i BtHforsH 2: 5.
III. i vissa ssgr: utanför befintlig.
Ssgr. Anm. Ssgr till I o. II, vilka tidigare utgjort en fri förbindelse av adj. o. sbst., särskrivas stundom ännu. (I 1) EXTRA-ARBETE~020, äv. ~200. i sht om arbete som ngn utför vid sidan av sin egentliga tjänstgöring. VDAkt. 1782, nr 589. —
(III) -AXILLÄR30~102 l. 10104. bot. som icke sitter i l. utgår från bladveck l. dyl. BotN 1873, s. 56. Neuman Bot. 14 (1890). —
(I 1) -BLAD. tidningsblad l. tryckt meddelande som en tidning utger av särskild anledning, t. ex. för att meddela ngn viktig nyhet; jfr -NUMMER. Snällp. 1848, nr 1, s. 1. Fallström VDikt. 2: 311 (1894, 1899). —
(III) -EUROPEISK. (i sht bot., numera föga br.) utanför Europa befintlig resp. växande. C. J. Hartman i SvLitTidn. 1820, Bih. sp. 114. BotN 1846, s. 109. —
(III) -FLORAL30~02 l. 1004. bot. som befinner sig utanför blomman. Extraflorala nektarier. BotN 1880, s. 19. —
(I 1) -INKOMST~02 l. ~20. Öfversättningsarbete såsom extrainkomst. Bååth-Holmberg Morf. 1: 86 (1910). —
(III) -JUDICIELL100104. [jfr t. o eng. extrajudicial; avledn. av lat. judicium, domstol] jur. som sker utan anlitande av domstol; som gör undantag från den vanliga rättegångsordningen. Extrajudiciell bestraffning, vanl. sammanfallande med: disciplinär bestraffning, disciplinstraff. Adlerbeth Ant. 1: 2 (c. 1792). SFS 1861, nr 62, s. 1. Så hade nu åter indragningsmakten .. användts till extrajudiciell bestraffning af misshagliga tidningsutgifvare. Forssell i 3SAH 3: 441 (1888). —
(I 2) -KADETT. (förr) sjömil. motsatt: ordinarie kadett. VDAkt. 1779, nr 87. Strindberg Kam. 2: 55 (1907). —
(I 1) -KLOCKA. telef. signalklocka som är kopplad till telefonapparat, men befinner sig i annat rum än denna. Nyström Telef. 17 (1885). —
(I 1, 2) -LÄRARE. extraordinarie lärare, i sht vid elementarlärovärk l. likartad läroanstalt. UpsP 1860, nr 1, s. 1. jfr EXTRA I 2 (språkprovet fr. 1817). —
(I 1) -NUMMER.
1) tidningsnummer som utgives på annan tid än den ordinarie o. icke inräknas i nummerföljden. Berndtsson (1880).
-ORDINARIE, -ORDINÄR, se d. o. —
(I 1) -POST. (i sht förr) post som av särskild anledning, t. ex. brådska, avgår på annan tid än den ordinarie (o. som förr ofta användes till personbefordran). Extra-Postens osäkerhet. VDAkt. 1724, nr 540. Anm. I Karl XII:s förordning av 10 febr. 1718 upptages extrapost ss. en särskilt för personbefordran avsedd post. Stiernman Com. 6: 464, 470 (1718). —
(I 1) -TING. ting som sammanträder på annan tid än den ordinarie, urtima ting. VDAkt. 1712, nr 212. —
(I 1) -TÅG. Utom de ordinarie bantågen kunna särskilda eller så kallade extratåg .. på andra tider af Jernvägsstyrelsen anordnas. SFS 1862, nr 21, s. 4. —
-VAGANS, -VAGANT, -VAGERA, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content