HOMILIA homi4lia l. hå- l. hω-, l. 0302, r. (l. f.); best. -an; pl. -er; äv. HOMILIE -lie, r. (f. Björkman(1889), WoJ(1891)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-a 1872 osv. -e 1822—1904. -ilier, pl. 1635 osv. -elier, pl. c. 1550. omelien, sg. best. 1528)
Etymologi
[jfr t. homilie, eng. homily, fr. homélie; av kyrkolat. homilia, av gr. ὁμιλία, urspr.: samvaro, umgänge, besläktat med ὅμιλος, skara. Jfr HOMILET]
(i sht i fråga om ä. förh.) teol. (urspr. i samtalston hållen) uppbygglig förklaring l. utläggning av bibeltext; ofta i pl. OPetri Sacr. 6 b(1528). Isländska Homilier. Wisén Hom. I(1872). KyrkohÅ 1916, s. VI.
