HOMILETIK -eti4k, äv. 0104 (håmileti´k Dalin), r. (f. Dalin(1852), Lundell); best. -en; pl. (i bet.: läroböcker i homiletik) -er.
Etymologi
[jfr t. homiletik, eng. homiletic, fr. homilétique; av gr. ὁμιλητική, konsten att samtala, eg. f. av adj. ὁμιλητικός (se HOMILETISK); till bet. påvärkat av HOMILIA]
teol. läran l. vetenskapen om den kristna predikan; predikokonst. HomilFörs. 1: Föret. (1778). Tegnér LundUniv. 65(1897). särsk.: lärobok i homiletik. Evangelisk Homiletik. Ahnfelt Palmer(1846; boktitel). —
