1) intresserad av hemmets skötsel o. d., huslig. Tit. 2: 5(NT 1526). En quinno skall wara husacktigh och fliteligh ackta sina heemsÿtzlor. LPetri Œc. 42(1559). Then husaktiga Marthas bekymmer. Bælter Christen 178(1743, 1748). Dalin(1852; med hänv. till huslig).
2) hushållsaktig, sparsam; äv. i överförd anv., om levnadssätt o. d.: sparsam, enkel. Schroderus Albert. 2: 97(1638). Så mycket förtärer ingen husaktig Herredagsman. Dalin Arg. 2: 177(1734, 1754). Hon går husaktigt klädd. Weste(1807). Bonsdorff Kam. 1014(1833).
Avledn. (†): HUSAKTELIGEN, adv. till 2: sparsamt, med sparsamhet. Broocman Hush. 1: 61(1736). —
2) till 2: sparsamhet (o. omtänksamhet). Verelius Gothr. 7(1664). Således skulle 750 dal. k. vara öfver, hvilka med all min husachtighet knapt vore tillräckelige til att genom en långsam resa hjälpa mig hit. Hjelt Medicinalv. 2: 399(i handl. fr. 1755).
