HYGG, adj., anträffat bl. i pl. obest. hygge.
Etymologi
[bildat till fsv. hyggja, uppmuntra (se HYGGA, v.1), sannol. gm analogi med ordparet TRYGG : TRYGGA]
(enst., †) väl till mods, bekymmerslös, glad. Turcken skal vhr Fältet wijka. / Och sigh til sin Heemwist fijka. / Då sku Christne wara hygge. / Och i sitt Boo wista trygge. Labetspeel 8 a (1684).
SAOB
