publicerad: 1932
HYGRO- hyg1ro- l. hy1gro-, l. -rå- l. -rω-.
Etymologi
[ytterst av gr. ὑγρο-, ssgsform av ὑγρός, våt, fuktig]
som har avseende på l. står i samband med fuktighet, särsk. luftens fuktighet.
Ssgr: HYGRO-FIL10 4, adj. [jfr t. hygrophil, eng. hygrophilous] som älskar fuktighet; i sht bot. om växt. Andersson ÅrsbVetA 1853—54, s. 92. NoK 73: 6 (1927). —
-FYT -fy4t, r.; best. -en; pl. -er. [jfr t. hygrophyten, pl., eng. hygrophytes, pl.; senare ssgsleden av gr. φυτόν, växt (se FYTO-)] bot. växt som växer på fuktiga platser l. i fuktig luft. 2NF (1909). BotN 1919, s. 12. —
-GRAF. [jfr t. o. eng. hygrograph] fys. o. meteor. självregistrerande fuktighetsmätare, vanl. byggd på människohårs egenskap att sammandraga sig i torr luft o. uttänja sig i fuktig. 3NF (1929). —
-METER1040. [jfr t. o. eng. hygrometer, fr. hygromètre] fys. o. meteor. instrument för mätning av luftens fuktighet, fuktighetsmätare; numera bl. i inskränktare anv., om fuktighetsmätare som icke är grundad på avdunstningshastigheten i luft, motsatt: psykrometer; förr äv. om hygroskop. Hiorter Alm. 1744, s. 25. Moll Fys. 2: 70 (1898). jfr FISKBENS-, HÅR-, KONDENSATIONS-, MÄTTNINGS-, TERMO-HYGROMETER. —
-METRI1004. [jfr t. hygrometrie, eng. hygrometry, fr. hygrométrie] fys. o. meteor. läran om bestämmandet av luftens fuktighet. Berzelius i FKM 2: 36 (1807). Dens. ÅrsbVetA 1823, s. 69. Östergren (1928). —
-METRISK1040. [jfr t. hygrometrisch, eng. hygrometric, fr. hygrométrique]
1) fys. o. meteor. som har avseende på l. anger graden av fuktighet i luften (l. annan gas); som tillhör l. har avseende på hygrometrien; förr äv.: hygroskopisk (se d. o. 1). Berzelius i FKM 2: 37 (1807). Hygrometriska rön. VetAH 1818, s. 201. Luftens hygrometriska tillstånd. Pasch ÅrsbVetA 1842, s. 20. En mossa .., som är hygrometrisk till en betydlig grad. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 22 (1857). Östergren (1928).
2) (†) i uttr. hygrometriskt vatten, hygroskopiskt vatten. Berzelius i VetAH 1819, s. 244. Dens. Blåsr. 231 (1820). —
-SKOP -skå4p, n.; best. -et; pl. =. [jfr t. hygroskop, eng. o. fr. hygroscope] fys. o. meteor. instrument av enklare konstruktion för ungefärlig uppskattning av luftens fuktighet, byggt på längd- l. formförändringar hos organiska ämnen; numera vanl. ersatt av hygrometern. Berzelius Kemi 1: 196 (1808). 2UB 2: 337 (1901). —
-SKOPICITET -skop1isite4t l. -skåp1- l. -skå1p-, r.; best. -en. [jfr t. hygroskopicität, eng. hygroscopicity, fr. hygroscopicité] fys. o. meteor. sbst. till -SKOPISK 1. JernkA 1900, Bih. s. 171. —
-SKOPISK -skå4pisk, adj. [jfr t. hygroskopisch, eng. hygroscopic, fr. hyrgoscopique; bildat till -SKOP]
1) fys. o. meteor. som absorberar vatten ur fuktig luft (eg. med tanke på den förändring till form l. längd som kroppen därvid i allm. undergår o. varigenom den sålunda anger närvaro l. frånvaro av fuktighet), fuktupptagande, fuktkänslig. Rothstein Byggn. 40 (1856). Svartkolet är mindre hygroskopiskt än rödkolet och sålunda lättare att bearbeta. UB 4: 630 (1873). NoK 4: 104 (1921).
2) (i fackspr.) i uttr. hygroskopisk(t) fuktighet l. vatten o. d., den del av vattenhalten hos en kropp som växlar med luftens fuktighetsgrad o. som således gm kroppens förvaring i fullkomligt torr luft kan avlägsnas. Berzelius Kemi 2: 778 (1822). Vid finkornigare jordslag inverkar redan den hygroskopiska fuktigheten starkt på egenskaperna. LAHT 1912, s. 93.
Spoiler title
Spoiler content