INDEMNIFIKATION in1dämnifik1atʃω4n l. -dem-, l. indäm1-, l. -aʃ-, r. (l. f.); best. -en; vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. indemnification, avledn. av indemnify; till lat. indemnis, skadeslös (se INDEMNISERA); med avs. på senare leden jfr FACIT]
(föga br.) godtgörelse, ersättning. (Preussarna hade reträtten öppen) till Polen och Ryssland om de ville uppoffra allt utan säker indemnifikation. Wingård Minn. 11: 32 (1849). Ekbohrn (1904).
