publicerad: 1939
KÄMPA ɟäm3pa2, v. -ade; äv. (numera bl. i bet. 3, i folkligt spr. i vissa trakter) KÄMPAS ɟäm3pas2, v. dep. -ades. vbalsbst. -AN (†, VarRerV 34 (1538), Westhius Vitt. 13 (1675)), -ANDE, -NING (†, Tit. 3: 9 (NT 1526), Rudin 1Evigh. 1: 355 (1871, 1878)); -ARE, -ARINNA, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(förr äv. ke-, kie-, kiä-. -a 1526 osv. -as 1526—1931 (i bet. 3))
Etymologi
[fsv. kämpas, dep.; jfr d. kæmpe, nor. kjempe; av mnt. kempen (motsv. t. kämpfen), till kamp (se KAMP, sbst.2). — Jfr KAMPA, v.1, KAPPAS, KÄPPAS]
1) (i sht i vitter stil) motsv. KAMP, sbst.2 1; i egentlig mening: föra en strid (mot l. med ngn) med vapen l. tillhyggen l. med hjälp bl. av lemmarna, strida, slåss; vara i handgemäng; numera i sht i fråga om en strid i krig o. d.; stundom övergående i bet.: föra krig; jfr FÄKTA 1. Kämpa med l. mot ngn. Kämpa för sitt land. Kämpa om en försvarsställning. 1Kor. 9: 26 (NT 1526). (Jakob) kempadhe medh Ängelen och wann. Hos. 12: 4 (Bib. 1541). Svenska folket måste kämpa i tvenne hela år att öppna Stockholms portar. 2SAH 41: 254 (1866). De sida vid sida kämpande engelska och egyptiska bataljonerna. IllMilRevy 1898, s. 79. — särsk.
b) med innehållsobj.: utkämpa. Arfwidsson Oisian 1: 102 (1842). Vid Sävar och Ratan .. kämpades de sista striderna mellan svenskar och ryssar år 1809. Sandström NatArb. 2: 148 (1910).
c) (†) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.: kamp, strid. Bullernæsius Lögn. 15 (1619; i bild). Israeliternas strijdh och kämpningar emoot thz Hedniska Folcket. Muræus Arndt 1: 44 (1647). Rudin 1Evigh. 1: 355 (1871, 1878).
d) i fråga om deltagande i tävling som innebär strid (man mot man) med l. utan vapen, ss. brottning, boxning, tornerspel o. d.; äv. i utvidgad anv., om deltagande i idrottstävlingar av annat slag; i sht i fråga om ä. förh.; jfr 2, 3. Hwar och nw någhor kempar, han krönes icke vtan han redheligha kempar. 2Tim. 2: 5 (NT 1526). (Friarna) skulle kiämpa och tornera ther om (dvs. om furstedotterns hand). Asteropherus 2 (1609). En (boxnings-)kamp där en av de kämpande utslagits genom en för låg stöt. Holmberg Boxas 85 (1921); jfr 3. Upsalatruppen, som kämpade emot tipsen (vid mästerskapstävlingar i allmän idrott). UNT 1930, nr 10639, s. 1. — särsk. (†) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.: kämpalek. Helsingius T 7 a (1587). De Grekiska Kämpningar och Spel. Bliberg Acerra 111 (1737). AJourn. 1814, nr 285, s. 4.
2) (i sht i vitter stil) motsv. KAMP, sbst.2 2; mer l. mindre oeg. l. bildl. l. i överförd anv. (jfr 1 d); särsk. ss. beteckning för en ihärdig l. intensiv strävan att undanröja l. övervinna ett motstånd l. att få makt med ngt l. att vinna l. uppnå ngt l. att befrämja ngt; stundom närmande sig bet. 3. Ha stora svårigheter att kämpa med. Kämpa mot våld och förtryck. Kämpa för rättvisans sak. Ebr. 12: 4 (NT 1526). En stor man, som hela sin lifstid igenom kämpat för sanning. Tegnér (WB) 3: 153 (1817). Kristendomen måste kämpa i århundraden emot lidelsernas och fördomarnas välde. Oscar I Straff 5 (1840). (Han) Kämpade med ekonomiska svårigheter under hela sin Uppsalatid. Arsenius Minn. 263 (c. 1895). — särsk.
a) (†) ss. dep. (jfr d, e). (De) kämpas om wäldet. L. Paulinus Gothus MonPac. 119 (1628). Kyrkan häruppå jordene måste .. kämpas med svaghet, fattigdom, elände (osv.). Borg Luther 2: 20 (1753). Weste FörslSAOB (1823).
b) med innehållsobj. Kempa en goodh trones kamp. 1Tim. 6: 12 (NT 1526). Vår tid kämpar en hård kamp för att skapa något nytt i stället (för det gamla byalaget). Nilsson FestdVard. 79 (1925).
c) (†) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.: kamp, strid. 1Tess. 2: 2 (Bib. 1541; NT 1526: strijdh). Wingård Åstrand 7 (1840).
d) (†) strida med ord, tvista, disputera; stundom övergående i bet. 3; äv. dep. (jfr a). Någhre Philosophi .. begynte kämpas medh honom. Apg. 17: 18 (NT 1526). Brenner Dikt. 2: 64 (1719). — särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.: träta, tvist, dispyt. Trättor, och kempning om laghen, them vndfly. Tit. 3: 9 (NT 1526). Eneman Resa 2: 134 (1712).
e) motsv. KAMP, sbst.2 2 c; i fråga om en hos individen förekommande fysisk l. psykisk ansträngning l. påfrestning som till sin värkan är begränsad till individen själv; särsk. i fråga om själsstrider; äv. opers.; äv. med saksubj. betecknande vissa kroppsdelar, själsförmögenheter o. d.; förr äv. dep. (jfr a). Kämpa med döden. Kämpa mot l. med gråten, tårarna. Späde Barn, som kämpas medh Dödhen. Schroderus Os. 2: 77 (1635). Fredagen förrän hon afsomnadhe .. begynte hon mechta hårt at kempa med ett svårt barnafänge. VDAkt. 1667, nr 352. Då började hennes (ögon) kämpa mot gråt, och tårarne segrade och bröto sina dammar. Runeberg 3: 284 (1837). Det kämpade och stred inom henne, men hon hade dock kraft att tiga. Lagerlöf Jerus. 2: 338 (1902). Det ögonblick, då hennes medvetande kämpade för att återvända. Roos OsynlVäg. 1: 327 (1903). (Den lungsjuke) ligger och kämpar för att få luft. Lagerlöf Körk. 165 (1912). — jfr DÖDS-KÄMPNING. — särsk. (†) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.: (psykisk) ansträngning, själskamp. Genom tijn (dvs. Kristus') pino, kempning och blodz swett. Hb. 1541, s. G 2 a. Nohrborg 77 (c. 1765).
3) motsv. KAMP, sbst.2 3: tävla (med ngn om ngt), kappas; dels med reciprok bet., dels i uttr. kämpa(s) med ngn; äv. i uttr. kämpa(s) om ngt, tävla om ngt, kämpa(s) (ut)i, förr äv. med ngt, tävla i ngt; jfr 1 d.
a) (†) intr. Wij wilie kempa medh springande. FormPuerColl. C 1 b (1559, 1579). The .. kempade här om, hwilken ibland them mest skulle kunna häda Jesum. LPetri ChrPina k 5 b (1572). Sylvius Curtius 524 (1682). Intet må han kämpa med förnämt folk i taffel, meubler och kläder. Dalin Arg. 1: 74 (1733, 1754). 2VittAH XXIX. 1: 21 (1880, 1884). — särsk. med innehållsobj., i uttr. kämpa nötter, benämning på viss tävlingslek med nötter. 2Saml. 2: 94 (c. 1700).
b) (numera bl. i folkligt spr. i vissa trakter) ss. dep. Grubb 900 (1665). At kiämpas med .. Jungfru (Maria) uti kyskhet, saktmodighet (osv.). Lundberg Paulson Erasmus 122 (1728). Husbonden kan aldrig tro huru flitiga vi äro så ofta han är borta. Vi kämpas just. Envallsson Tunbind. 9 (1781). Lundquist Zola Grus 244 (1892). — särsk.
α) i uttr. kämpas om rummet, namn på en ringlek. Geete Ordkl. 72 (1888). Östergren (1931; landsdelsord).
c) (†) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.: tävlan, tävling. Dahlstierna (SVS) 242 (c. 1696). Schultze Ordb. 2212 (c. 1755).
Särsk. förb. (i sht i vitter stil): KÄMPA EMOT10 04 l. MOT4. till 2: kämpande göra motstånd (mot), spjärna emot; ofta abs. Nordforss (1805). Hvar fiber kämpar mot och strider. Tavaststjerna NVers 127 (1885). —
KÄMPA FRAM10 4.
2) till 2.
a) refl. o. (enst.) intr.: taga sig fram under kamp (mot ngn l. ngt); äv.: draga sig fram under svårigheter; äv. med saksubj. Mellin Nov. 1: 391 (1830, 1865). Solen kämpade sig åter fram genom de af blixtrarne sönderskjutna molnen. Kullberg Bref 1: 234 (1844). Tigerschiöld Dikt. 2: 57 (1891; intr.). Sättet, hvarpå vänstern (i Norge) kämpat sig fram till herraväldet. SvH 10: 132 (1909). Hon (hade) kämpat sig fram med sina .. barn. Hallström Händ. 34 (1927).
b) tr.: under l. gm kamp föra l. få fram l. frambringa (ngt). Almqvist GMim. 1: 2 (1841). Det ryckte kring munnen af att hon kämpade fram orden mellan snyftningarna. Lagerlöf Herrg. 194 (1899). —
KÄMPA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32. till 2, refl.: taga sig igenom (ngt) under kamp (mot ngt l. ngn), klara sig igenom. Wetterbergh Penning. 513 (1847). Nyblom Golfstr. 118 (1911). jfr GENOMKÄMPA. —
KÄMPA TILL10 4. särsk. till 2, refl.: gm kamp erövra l. nå fram till (ngt). Leopold 4: 181 (c. 1820, 1831). Kämpa sig till en ställning ute i världen. Lagerlöf Saga 221 (1908). jfr TILLKÄMPA. —
KÄMPA UPP10 4, äv. OPP4. särsk. till 2, refl.: taga l. svinga sig upp (ngnstädes l. till en post o. d.) under kamp mot ngn l. ngt. Adlerbeth Buc. 60 (1807). Kåsösen hade .. med kvinnans vapen kämpat sig upp till redaktörsskapet för en stor veckotidnings modeavdelning. Siwertz JoDr. 218 (1928). —
1) kämpa (en kamp) till slut, fullfölja (en strid l. kamp); äv. abs.: föra kampen till slut, stundom övergående i bet.: dö.
a) till 1. Han hade kämpat ut, / Han hade kämpat som en man, och striden den var slut. Runeberg 2: 56 (1846). Nästa afton hade Finlands skara / Kämpat ut sin sista hårda strid. Därs. 91 (1848). Bremer Brev 4: 178 (1862).
2) (mera tillf.) tr., till 2: under l. gm kamp göra slut på (ngt). Ingendera principen hade ännu kämpat ut sin kraft. BEMalmström 8: 265 (c. 1850).
Ssgr (jfr KÄMPE, sbst.1 ssgr): A (†): (1 d) KÄMP-MÄSTARE. (kämp- 1652. kämpe- 1640) person som ledde kämpaspel o. d.; kämpe. Linc. (1640; under agonotheta). Wollimhaus Ind. (1652). —
-VIS, se C.
B (i vitter stil): (1) KÄMPA-LUST. (kämpa- 1837—1881. kämpe- 1848) [jfr d. kæmpelyst] (föga br.) kamplust. SvLittFT 1837, sp. 566. IllSvH 4: 574 (1881). —
C (†): (3) KÄMPE-DRYCK l. -DRYCKJA. [jfr isl. kappdrykkja] kappdrickning, dryckeslag varvid det drickes i kapp. LPetri Dryck. D 2 b (1557). KyrkohÅ 1914, s. 203 (1643). —
-LUST, se B. —
-MÄSTARE, se A. —
(3) -VIS, adv. (kämp- 1674—1747. kämpe- 1681—c. 1755) i kapp. Columbus BiblW L 1 a (1674). Twänne Påwar .. hwilka hwar andra kämpwijs bannlyste. Brask Pufendorf Hist. 412 (1680). Schultze Ordb. 2211 (c. 1755).
Avledn.: KÄMPARE, m.||(ig.). [jfr d. kæmper, mnt. kemper, t. kämpfer] (†)
1) till 1.
3) till 3: medtävlare, konkurrent. Julius Cæsar wågade lika strek .. medh sin .. kämpare om högsta Regementz Styrelsen, Pompejo. Isogæus Segersk. 776 (c. 1700).
KÄMPERSKA, f. (†) till 1: kvinnlig kämpe l. krigare; ”amason”; stor o. stark, manhaftig kvinna. Lælius Bünting Res. 2: 67 (1588). Schultze Ordb. 2212 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content