SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KANIN kani4n, m. l. r.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) är. =; pl. -er.
Ordformer
(kanin (can-, -ijn) 1582 (: Canine Wachtare), 1621 osv. kun-, cun- 1583 (: Kunins Filthattar resp. Cuninss fiiltt hatt[er]). cunn- 1583 (: Cunninss foder))
Etymologi
[liksom d. kanin av mnt. kanin resp. konin (jfr mnl. ko(n)nijn, cuenijn), av ffr. con(n)in, av lat. cuniculus, möjl. av iberiskt urspr.; jfr eng. con(e)y, ävensom t. kaninchen (jfr KANINKEN); jfr KUNIL]
1) gnagaren Oryctolagus (Lepus) cuniculus Lin., som i Sv. förekommer ss. husdjur l. i förvildat tillstånd; äv. kollektivt i sg.; äv. om kött l. stek av kanin. De hade kanin till middagen. Ther wankar ock skön och sött spijs, / Höns, Gäsz, Harar, sampt ock Canijn. Fosz 249 (1621). O Nadeschda, hvarför irrar du / Lik en vild kanin kring nejderna? Runeberg 1: 216 (1841). Harar och kaniner äro jordärtskockornas farligaste fiender. Arrhenius Jordbr. 2: 297 (1860). Stekt kanin. Hagdahl Kok. 639 (1879). Siwertz JoDr. 123 (1928). — jfr ANGORA-, FÖRSÖKS-, HAR-, KÖTT-, LANDT-, PÄLS-, SILVER-, TAM-, VILD-, VÄDUR-KANIN m. fl.
2) skinn av kanin; numera nästan bl. koll. o. ss. ämnesnamn. (Ett ”kristningskläde”) effter det Nyiare mode brähmat med hwijta Caniner. BoupptSthm 24/10 1671. Kragar af kanin. SvD(A) 1916, nr 280, s. 9.
3) bildl., om person.
a) [jfr BOND-KANIN] (starkt vard.) ss. föraktlig benämning med nedsättande innebörd. Bort med dig, din förbannade tvåbenade kanin! Hagberg Shaksp. 3: 286 (1848; eng. orig.: Away, you whoreson, upright rabbit). Vågen slår öfver: ös, edra kaniner! Sehlstedt Utk. 90 (1857; skämtsamt). Titta på mej, infödda kaniner! Högberg Frib. 157 (1910; ss. tilltal till ”bondkaniner”).
b) [efter motsv. anv. av ordet hos Kielland i Sankt Hans Fest 87 (1887)] (enst., †) om person som driver ”underjordisk” agitation. Baksträfvare och kaniner kämpa om herraväldet (i staden). Fröding Brev 77 (1889).
Ssgr (till 1): A: KANIN-AVEL. Lind (1749). —
-AVELS-FÖRENING. Svenska kaninavelsföreningen, bildad 1909. —
-BO, n. kanins bo. Nordforss (1805). —
-BUR. bur för tam(a) kanin(er). Björkman (1889). —
-FETT. (kanin- 1903 osv. kanine- 1698) fett av kanin; förr användt inom medicinen. ApotT 1698, s. 8. —
(2) -FODER. (kanin- c. 1635 osv. kanine- 1584. kanins- 1583) foder av kaninskinn; jfr FODER, sbst.2 4. TullbSthm 4/6 1583. —
-GARN. kaninnät. Serenius (1734; under hay). —
-GROP. (†) kaninhåla. Serenius (1734; under rabbet). —
-GRYT. jfr -BO. SDS 1935, nr 35, s. 2. —
-GRÅ. (föga br.) som har samma gråa färg som kaninen. SthmModeJ 1848, s. 48. särsk. i n. sg. i substantivisk anv., om ”kaningrå” färgnyans. SthmModeJ 1848, s. 48. —
-GÅRD. inhägnad plats för kaniner; plats l. anläggning där kaninavel bedrives. Serenius (1734; under cony). Metallverken anlägga en stor kaningård. DN(A) 1918, nr 115, s. 9. —
-HANNE l. -HANE. Schultze Ordb. 1728 (c. 1755). —
-HONA. Serenius (1734; under rabbet). —
-HÅL. (ingång till) kaninhåla. Serenius (1734; under burrow). Schulthess (1885). —
-HÅLA. håla där vildkanin l. förvildad kanin har sitt bo. Möller (1790). —
-HÅR. (kanin- 1734 osv. kanine- 1669) Risingh KiöpH 91 (1669). Kaninhår brukas til fina hattar som ofta utgifvas och bäras i stället för Castor eller Bäfverhårs-hattar. Rothof 231 (1762). Almström Handelsv. 454 (1845). —
-JAKT. jakt på kanin. Berndtson (1880). SDS 1935, nr 35, s. 2. —
(2) -KRAGE. (kanine- 1673. kanins- 1676—1677) krage av kaninskinn. BoupptSthm 18/11 1673. —
-KÖTT. Wennerholm Vollquartz 24 (1929). —
-NÄT. jaktnät för fångst av vilda l. förvildade kaniner. Lind (1749; under caninchen). SDS 1935, nr 35, s. 2. —
-ODLING. (i fackspr.) kaninavel. PT 1918, nr 125 A, s. 2. SvD(A) 1929, nr 84, s. 7. —
-RAS, r. —
-SKINN. (kanin- 1640 osv. kanine- 1560—1759) Fodrade luffuor med kanineskin. TullbSthm 9/8 1560. Kanin- och harskinn användas företrädesvis till imitationer av värdefullare pälsverk. Valentin Klädedr. 13 (1925). —
-SKÖTSEL. planmässig avel o. skötsel av kaniner (i o. för utnyttjande av djurens produkter). Wikforss 1: 902 (1804). Wennerholm Vollquartz 11 (1929). —
-SOPPA, r. l. f. (kanine-) soppa kokad på kanin. Oec. Reg. (1730). —
-STEK, r. —
-STUTERI. (i fackspr.) anläggning för kaninskötsel; jfr KANINERI. Upsala 1918, nr 199, s. 8. Svenska Kaninstuteriet i Skurup. Rendahl Brehm 5: 271 (1931). —
-UNGE. Schultze Ordb. 2148 (c. 1755). FoFl. 1906, s. 223. —
-UPPFÖDARE~0200. Wennerholm Vollquartz 29 (1929). —
-UPPFÖDNING~020. —
-UTSTÄLLNING~020. UNT 1918, nr 6994, s. 5. —
-VAKTARE. (kanin- 1804 osv. kanine- 1582) (förr) vaktare vid en kaningård. TullbSthm 1582. Dalin (1852).
B (†): KANINE-FETT, -FODER, -HÅR, -KRAGE, -SKINN, -SOPPA, -VAKTARE, se A.
C (†): KANINS-FILTHATT. filthatt av kaninhår. TullbSthm 2/8 1583. —
-FODER, -KRAGE, se A.
Avledn.: KANINERI, n. (mindre br.) anläggning för kaninskötsel; jfr KANIN-GÅRD, -STUTERI. SDS 1918, nr 77, s. 7. SvD(A) 1929, nr 203, s. 13.
Spoiler title
Spoiler content