SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1936 KLORIT klori4t l. klå-, äv. klω-, r.; best. -en; pl. -er. Ordformer (förr äv. skrivet chl-. klorit 1873 osv.) Etymologi [jfr t. chlorit, eng. chlorite; av χλωρός, ljusgrön, gröngul (se KLORIS)] miner. gemensam benämning på olika i allm. mörkgröna, bladiga l. fjälliga, glimmerliknande, böjliga (men icke elastiska) mineral som äro omvandlingsprodukter av andra silikat; jfr KLORIT-SKIFFER. VetAH 1803, s. 46. Hisinger Ant. 2: 67 (1820). Gertz o. Grönwall Min. 40 (1923). Ssg (miner.): KLORIT-SKIFFER. grön, skiffrig, metamorf bärgart som huvudsakligen består av klorit med inblandning av kvarts m. m. Hisinger Ant. 1: 95 (1819). Gertz o. Grönwall Min. 74 (1923). SAOB Alfabetisk lista klorerande klorering klorid subst. klorin subst. kloris subst. klorit subst. kloroform subst. klorofyll subst. kloros subst. klorotisk adj. klorotiskt Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
