publicerad: 1937
KREATUR kre3a~tɯ2r (kre`atur Weste. Anm. Ordet har tidigare uttalats med huvudtonen på sista stavelsen; jfr Tiällmann Gr. 156 (1696), - -úr Dalin), n. ((†) f. (l. m.) Mark. 13: 19 (NT 1526), KFÅb. 1913, s. 236 (c. 1730)); best. -et (ss. f. (l. m.) -en); pl. = ((†) -er Fosz 301 (1621), Oelreich 666 (1755)).
Ordformer
(förr äv. skrivet cr-. kreatur (cr-) 1523 osv. kretur (cr-) 1678—1760. krettur 1774—1808)
1) (numera bl. relig. o. filos., föga br.; jfr b α) ngt skapat, skapelse, skapat ting, skapad varelse. Creaturen skola och wardha frij aff förgängelighetennes träldom .. För ty wij wete ath hwart och itt creatwr sockar och engslas medh oss alt här till. Rom. 8: 21 (NT 1526; Bib. 1917: skapelsen). O gudh iach är titt creatur och titt werk, tu haffwer jw skapat mich. OPetri 1Post. 146 b (1528). (”Acidum universale”, grundsyran, är) een öfvermåtton underligh Creatur. Hiärne Suurbr. 10 (1680). (Guds människokärlek förmår intränga) i människors hjertan, och där värka en ny födelse, et nytt kreatur. Nohrborg 304 (c. 1765). Derpå känner man en ren och på Gud förtröstansfull själ, när hon i kreaturen ingen tilfridsställelse söker. Liljestråle Kempis 79 (1798). Den paulinska läran om kreaturens suckan. BonnierLittH 4: 118 (1930). jfr: Christne Christi Creatur, æra oond af ægen natur. Bureus Suml. 78 (c. 1600; ordspr.). — särsk.
a) (†) i pl. o. ngn enst. gg i sg., sammanfattande, om hela den skapade världen. Ty ath j the daghar wardher sådana bedröffwilse ath slijk haffuer icke warith j frå creaturens begynnilse then gudh skapath haffuer in till nw. Mark. 13: 19 (NT 1526; i Bib. 1703 uppfattat ss. pl., med ändring av then till them; Bib. 1917: världens). Prediker euangelium allom creaturom. Därs. 16: 15 (NT 1526; Bib. 1917: allt skapat). Långsamt sjunker nu naturen, / Som ett lik, i bleka dimman, / Och den sista purpurstrimman / Fjermar sig från kreaturen. Atterbom Lyr. 3: 9 (1811). Dens. Minnest. 2: 417 (1839).
b) (†; se dock α) om levande varelse (människa l. djur, stundom äv. översinnligt väsende) i motsättning till döda ting. Stiernhielm Arch. A 2 b (1644). Hos kreaturen, vare sig Änglar eller menniskior, söker man fåfängt alla dessa egenskaper. Bælter JesuH 1: 43 (1755). Allahanda frugt .., deraf menniskor, samt andra kreatur, hafva sin föda. Hb. 1811, s. 64. Weste FörslSAOB (1823). Hagberg Shaksp. 1: 25 (1847; eng. orig.: creature). — särsk.
α) i uttr. oskäligt kreatur, djur; numera bl. ngn gg, arkaiserande, med anslutning till 2 a. G1R 1: 49 (1523). Swijn eller annor oskälig Creatur. Därs. 8: 26 (1532). Franzén Pred. 5: 200 (1845).
β) i uttr. förnuftigt l. skäligt kreatur, om högre levande varelse, särsk. människa. Columbus BiblW A 1 b (1674). Aristoteles må nu säja huru länge han wil, at .. (människan) är et förnuftigt Creatur. Dalin Arg. 1: 116 (1733, 1754). Andar eller Förnuftiga kreatur. Alnander Sal. 36 (1771). Weste FörslSAOB (1823).
γ) om människa, i sht kvinna; ofta nedsättande: ”varelse”; jfr 2 b. Qwinnorna äre swage, ofulkomlige och obeständige Creaturer. Fosz 301 (1621). En Domare, som ey förstår sin sysla, är visserligen thet eländigaste Creatur, som under Solen finnes. Nehrman PrCiv. 23 (1732). Min enda Doter, som är et så dejeligt kreatur, at vår Mölnare hängt up sig för hennes skull. Dalin Arg. 2: 164 (1734, 1754). Hagberg Shaksp. 10: 17 (1850).
2) djur; numera bl. i a, b. Berchelt PestBeg. A 7 b (1588). Hoorn Jordg. 1: 65 (1697). (Det berättas) at han .. lemmat up och refvat ormar, fåglar, fiskar och djur. Allenast at få veta: cui bono, naturen satt en galle-blåsa i alle Kreaturer. Roberg Tal 17 (1739). Koch Biskiöts. Föret. 7 (1753; om bi). BonnierKL (1925). — särsk.
a) (fullt br.) större husdjur, boskapsdjur; i sht om nötkreatur; förr äv. om tama fjäderfän; jfr KRITTER. Min boskap, Koor, Häst, Stod, och annan Creatur hafwer Jagh mist. VDAkt. 1653, nr 217. De små tama creaturen, såsom höns ock giäss, lågo jämwäl i husen döde af kiölden. KKD 2: 67 (1708). Denna rätt (dvs. viss rätt av oxkött) är icke god om det icke är af et ungt och fett kreatur. Warg 56 (1755). Ack, jag hade slitit och släpat som ett kreatur för att få mig en egen torfva. Hedenstierna FruW 172 (1890). Sköta kreatur. Hellström Malmros 118 (1931). — jfr ARBETS-, FJÄDER-, FÄ-, GÖD-, NÖT-, SLAKT-, SVIN-, UNG-KREATUR m. fl.
b) (vard., fullt br.) bildl., nedsättande l. föraktligt, om människa: ”kräk”, ”odjur”; i ex. från ä. tid ofta svårt att med säkerhet skilja från 1 b γ. Nå, man skal få höra at han vil hafva pengar ... Den Drängen! Det kreaturet! Björn Vestind. 12 (1791). Blanche Våln. 38 (1847). Vänster för båten, skrek jag. .. Men det var höger för honom. .. Höger då, ditt kreatur! Hallström Händ. 128 (1927).
3) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (i sht i vitter stil o. hist.) person som är ngns (viljelösa) redskap l. handgångne man, ”handtlangare”, hejduk; förr äv.: gunstling. I wele nu sätia mig öffuer huffuudet både munkar oc prester, och allehånde Påwans creathur. Svart G1 127 (1561; angivet ss. yttrat av G. I). (Sapieha) ähr .. Jesuiternes creatur. AOxenstierna 2: 562 (1623). Mången bra karl får stå efter favoritens kreatur. Weste FörslSAOB (1823). I Frankrike framtvingade Filips kreatur genom tortyr, hotelser och löften en mängd ”bekännelser”. Grimberg VärldH 6: 381 (1935).
-BEN. jfr BEN I 1; särsk. (i fackspr.) om ben ss. material för tillvärkning av benmjöl; äv. koll.; ngn gg oeg., om benmjöl. Gödning med kreatursben. QLm. I. 1: 70 (1833). SvT 1852, nr 149, s. 4 (koll.). —
-BETE, n.
-DRIFT. drivande av boskap från ett ställe till ett annat; äv. konkret, om den flock som drives fram. Fryxell Ber. 6: 434 (1833; konkret). Björling CivR 95 (1907). —
-DYRKAN.
1) (†) till 1: religiös dyrkan av skapade föremål. De vise blifva dårar och förvandla åt sig den oförgängliga Guds härlighet till brokig kreatursdyrkan. Sundberg Farl. 1 (1873).
-ENHET~20 l. ~02. (i fackspr.) måttsenhet motsvarande foderförbrukningen l. (i vissa fall) värdet av ett nötkreatur, använd vid angivande av storleken av kreatursstocken på ett visst område; jfr NÖTKREATURS-ENHET. NordT 1886, s. 466. —
-FÖDA, r. l. f. —
-FÖRSÄKRING. försäkring (se d. o. 2) som avser att skydda djurägare mot sådan ekonomisk förlust som kan uppkomma gm ett kreaturs död l. dess avlivande på grund av sjukdom l. olycksfall, husdjursförsäkring. Ahlström Eldsl. 443 (1879). SFS 1927, s. 100.
Ssgr: kreatursförsäkrings-anstalt,
-avgift,
-bolag,
-förening m. fl. —
-HÅR. särsk. (i fackspr.) koll., om vid garvning av hudar erhållet hår av kreatur med viss teknisk användning. HforsD 1875, nr 343, s. 3. SFS 1911, nr 80, s. 43. —
-LYCKA, r. l. f. (i vissa trakter) framgång med boskapsskötsel; jfr BOSKAPS-LYCKA. Bengts Vargt. 6 (1915). Flygrönn ansågs .. medföra kreaturslycka, om en bit därav lades i fähuset. 3NF 7: 652 (1927). —
-LÖS. landt. i uttr. kreaturslöst jordbruk, jordbruk som icke är förenat med boskapsskötsel. LAHT 1893, s. 298. —
-MÖTE. (i fråga om ä. förh.) sammankomst för handel med kreatur; förr äv. om premieringsmöte. AB 1865, nr 31, s. 4. LAHT 1890, s. 15 (om premieringsmöte). SvH 10: 231 (1909). —
-PEST. om elakartad epizootisk kreaturssjukdom; numera i sht (veter.) om sjukdomen Pestis bovina (som hittills icke förekommit i Sv.), boskapspest. SundhetscollBer. 1855, s. 276 (om mjältbrand). LmUppslB (1923). —
-RÖKELSE. farm. o. veter. rökelse som erhålles gm att blanda ingredienserna i spanskrökelse med pulveriserat svavel. PharmComp. 85 (1891). Lindgren Läkem. (1902). —
-SKÅDNING. (†) jfr -UTSTÄLLNING. Ändamålet med detta sammanträde var egentligen anställande af profplöjning och kreatursskådning. Tiden 1848, nr 251, s. 4. SkrSkånHushS II. 2: 69 (1920; i fråga om förh. på 1840-talet). —
-SKÖTARE. person som handhar skötseln av nötkreatur, ryktare. NF 2: 936 (1877). Böök ResSv. 16 (1924). —
-SKÖTSEL. (nöt)kreaturs planmässiga uppfödande o. skötsel (i o. för utnyttjande av djurens produkter); jfr BOSKAPS-, HUSDJURS-SKÖTSEL. BtRiksdP 1874, Saml. I. 1: nr 1, Bil. nr 7 a, s. 45. —
-SLAG. De viktigaste kreatursslagen i vårt land äro kor, får, getter och svin. Svedelius Statsk. 2: 151 (1868). —
-STAM.
2) (mindre br.) = -BESÄTTNING. BtRiksdP 1879, Saml. I. 1: nr 1, Bil. nr 5 b, s. 67. SFS 1918, s. 1738.
3) = -BESTÅND. Kreatursstammens ökning (i Finland) under femårsperioden 1865—1870. Grotenfelt LandtbrFinl. 133 (1896). —
-STARK. landt. i uttr. kreatursstarkt jordbruk, med stor kreatursbesättning, motsatt: kreaturssvagt jordbruk. LmUppslB 484 (1923). —
-STIG. av kreatur upptrampad stig. AtlFinl. 27: 2 (1899). Smala kreatursstigar slingra sig över de gräsklädda sluttningarna. Skottsberg RobÖ 72 (1918). —
-STOCK. (i sht i fackspr.) kreatursbestånd. (Agardh o.) Ljungberg I. 3: 198 (1853). Danmark har i förhållande till sin folkmängd en större kreatursstock än något annat land i Europa. Nyström Svedelius 1: 217 (1887). Heckscher SvEkonH 1: 88 (1935). —
-TRANSPORT. —
-UPPFÖDARE~0200. —
-UPPFÖDNING~020. —
-VANDRING. (†) ”vandring” som drages av kor l. oxar; jfr HÄST-VANDRING. VL 1893, nr 241, s. 2. Tröskverk med kreatursvandring. LAHT 1893, s. 357. —
-VIKTBAND~20 l. ~02. (i fackspr.) måttband försett med skala med vars tillhjälp ett djurs slaktvikt kan beräknas gm måttagning. KatalIndUtstSthm 1897, s. 187. —
Avledn.: KREATURLIG, adj. [jfr t. kreatürlich]
1) (relig. o. filos., föga br.) till 1: som har karaktären av l. utgår från l. står i samband med ngt skapat (l. världsligt), skapad, sinnlig, världslig, motsatt: gudomlig; stundom övergående i bet.: naturlig. När siälen blifwer .. förlöst från alla förnufftige, sinnelighe och Creaturlige ting, som icke är Gudh sielff. Muræus Arndt 3: 30 (1648). Det naturliga eller blott kreaturliga lifvets område. Atterbom PhilH 256 (1835). Heligheten visar sig som en allt kreaturligt avvärjande kraft. SvTeolKv. 1933, s. 153.
2) (numera bl. tillf.) till 2: djurisk, animal; ofta nedsättande: fäaktig; numera med anslutning till 2 a l. b. Innan Manco Capac uppträdde bland .. (peruanerna), lefde de .. i en alldeles kreaturlig vildhet. SvLitTidn. 1814, sp. 786. Kreaturen derinne (i kungens stall) skulle inte bära sej så kreaturligt åt som de varelser jag har bakom mej! Blanche Våln. 38 (1847). BVT 1928, nr 14, s. 21.
Avledn.: kreaturlighet, r. l. f.
1) (relig. o. filos., föga br.) till kreaturlig 1. Lind (1749; under geschaffenheit). Thomander 2: 145 (1831). Claëson 2: 287 (1853).
Spoiler title
Spoiler content