[fsv. matskaper, m., l. matskap, n., sällskap, kamrat, liksom fd. maatschap, madskap av mnt. mātschop, mnl. maetscap, holl. maatschap; avledn. av MAT, sbst.1; bet. 1 uppkommen gm anslutning till MAT, sbst.2 — Jfr MASKOPI]
(†)
1) matlag. Thå bödh .. (Jesus) them ath the skulle lata them alla sätia sigh, skickandes sigh j maatskap här och ther j gröna graszit. Mark. 6: 39(NT 1526). (Lat.) Triclinium .. (sv.) Maatsaal, ther tre diskar, eller try maatskaap hade rum. Linc. Iiii 6 a(1640). Lind(1749; under mat-lag).
2) bolagsman, kompanjon. Sam[m]e tiid giorde hans matskap lasse ols[on] sin renskap (dvs. räkenskap). SthmSkypbook 1521, s. 61. Han hade her i staden bethalet effter sitt maschap Hans Pranger, then han her vptagit och vnfangit haf[ue]r. 2SthmTb. 4: 106(1570). SthmTb. 28/8 1577.
SAOB
