SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1943  
MAT ma4t, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar l. -er.
Ordformer
(mat 1769 osv. måth 1685. mått 1667 (: Constablers Mått). mät 1769; jfr DISKAMÅT)
Etymologi
[jfr fsv. diskamat; av holl. maat, kamrat, medhjälpare, ä. holl. maet (i avledn. maetscap) l. mnt. māt, māte (jfr eng. mate), av ett äldre, icke anträffat gemate, motsv. mht. gemazze, fht. gimazzo, bordskamrat; avledn. av MAT, sbst.2 — Jfr MASKOPI, MATSKAP]
sjöt. (ngns) biträde l. medhjälpare; (ngns) närmaste man; förr äv.: kamrat; nästan bl. ss. senare led i ssgr. Siöart. 1685, art. 72. (Sv.) Mat, Mät, (lat.) socius. Ihre (1769). Möller (1790). Dalin (1853). Östergren (1932). jfr: På skepp betyder mat i ändan detsamma, som vice framför i land. Wallenberg (SVS) 1: 168 (1771). — jfr BUTELERS-, KOCKS-, KONSTAPELS-, KYPARS-, TIMMERMANS-MAT m. fl. samt DISKAMÅT.
Spoiler title
Spoiler content