SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MITRA mi4tra, äv. 32, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Sundén (1887) osv.) ((†) -er JGOxenstierna 4: 100 (1815)).
Etymologi
[jfr dan. o. t. mitra, eng. o. fr. mitre; lat. mitra, av gr. μίτρη]
1) (i fråga om förh. i den klassiska forntiden) bälte, skärp, bindel; äv.: huvudbonad som hos grekerna bars blott av kvinnor o. hos vissa asiatiska folk såväl av män som av kvinnor. Gynther ConvHlex. (1846). SvUppslB (1934).
2) hög, spetsig huvudbonad hörande till biskopsskruden, biskopsmössa; jfr INFULA 2, KLOV-HATT. LPetri Kyrkiost. 34 b (1566). Tegnér (WB) 5: 181 (c. 1825). År 1751, vid .. Adolf Fredriks kröning, .. upptager ärkebiskopen bruket af mitra. Branting TextilSkrud 62 (1920). Brilioth SvKyrkKunsk. 308 (1933). — jfr BISKOPS-, SILVER-MITRA. särsk.
a) (tillf.) övergående i bet.: biskopsämbete, biskopsvärdighet. Hellberg Samtida 8: 33 (1872). Beröfva en biskop mitran. Björkman (1889).
b) (tillf.) ss. beteckning för: biskop. Lundegård DrMarg. 2: 150 (1906).
Ssgr: A (föga br.): MITER-PRYDD, se B.
B: (2) MITRA-, stundom äv. MITRE-KRÖNT, p. adj. (mitre-) Wieselgren Paris Kim. 336 (1923). —
-PRYDD, p. adj. (miter- 1817—1891. mitra- 1900 osv.) särsk. till 1. Iduna 7: 70 (1817). —
(1) -SMYCKAD, p. adj. (mitra-) VLitt. 1: 487 (1902).
Avledn.: MITRERAD, p. adj. (†) till 2: beklädd med mitra. Agrell Maroco 2: 323 (1800, 1807). Möller (1807).
Spoiler title
Spoiler content