publicerad: 1945
MOMENT mωmän4t l. mo- l. må-, n. (OxBr. 1: 287 (1625) osv.) ((†) r. l. m. (sannol. i de flesta fall representerande en form -ang med bibehållen fr. stavning -ent) HSH 7: 115 (1637), Sjöberg SthmHeml. 245 (1844)); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. = l. -er; i bet. 2 äv. (vard.) MOMANG -maŋ4, r. l. m. (Kellgren (SVS) 6: 149 (1786) osv.) ((†) n. JernkA 1828, 2: 180); best. -en; pl. -er (Kellgren (SVS) 6: 320 (1792) osv.) ((†) = (Sundén (1887))). Anm. I ä. tid förekommer ngn gg den lat. pl. momenta. Dijkman Obs. I 3 b (1686). Schmedeman Just. 1468 (1696; i bet. 1 a). Biurman Brefst. 154 (1729; i bet. 1).
Ordformer
(-ang (i bet. 2) 1710 osv. -eng 1788. -ent i bet. 1, 3 1675 osv., i bet. 2 1625 osv.)
Etymologi
[jfr d., t., eng. o. fr. moment; av lat. momentum, rörelse, kraft som värkar rörelse, ögonblick m. m., av ett icke anträffat movimentum, till moveo (se MOVERA); formen momang av fr. moment med uttalet lämpat efter svenska uttalsvanor]
1) (moment) ss. beteckning för ngt som utövar inflytande på l. utgör ett led l. stadium l. en fas i en värksamhet l. ett händelseförlopp o. d.; jfr FAKTOR II 2; ofta om (viktig l. väsentlig) beståndsdel (detalj, sida, punkt) av ngt (i sht ngt abstrakt); element (se ELEMENT 3). Ett moment i bevisföringen. Uppsatsskrivningen är ett viktigt moment i modersmålsundervisningen. RARP 9: 354 (1664). De i tiden (successivt) framträdande momenterna af menniskans verksamhet kallas hennes Functioner eller Yttringar. Boström Propæd. 74 (c. 1865). Att försakelse ingår som ett moment i all kristlig åskådning är klart. Quennerstedt KristKarakt. 35 (1911). Tillverkningen av .. en rock är indelad i omkring hundra moment. DN(A) 1934, nr 279, s. 7. — jfr BEGYNNELSE-, BILDNINGS-, IRRITATIONS-, KÄNSLO-, RÖRELSE-, STRIDS-, TIDS-, UNDERVISNINGS-, ÅSKÅDNINGS-MOMENT m. fl. — särsk.
a) (numera mindre br.; jfr dock slutet) mindre del l. avdelning l. stycke i en skriftlig (l. muntlig) framställning, punkt; förr stundom övergående i bet.: påpekande, memento. Alla desse j E. K. M:ttz Nådigste bref befintlige Momenter skattar jagh af högsta werde. HSH 7: 165 (1675). Biskoparne (författade) någre momenter om inrättningen af et Öfver-Consistorium. Wallquist EcclSaml. 1—4: 75 (1788). Att hålla tal inför större församlingar, dertill är jag alldeles oförmögen, om jag icke åtminstone förut kastat några momenter på papperet. Wingård Minn. 9: 103 (1848). särsk. (fullt br.) i lagtext, författning, förordning, vetenskaplig framställning, grammatik, ordbok o. d.: underavdelning (särsk. under en paragraf); ofta förkortat mom. Första paragrafens första moment. § 1 mom. 1. CivInstr. 178 (1692). Jemlikt 3 § sista momentet i Skiftesstadgan. 1NJA 1874, s. 111. Lundström LPGothus 1—2: 177 (1893). HbSAOB 4 (1904). jfr HUVUD-, UNDER-MOMENT.
b) i en mångfald i fysiken o. mekaniken använda uttr. avseende produkten av en längd (l. en högre potens av en längd) o. en annan storhet; förr äv. i vissa andra bet. Klingenstierna Musschenbroek 104 (1747). Momentet af en kraft .. upkommer då kraften multipliceras med hastigheten. König Mec. 2 (1752). En krafts statiska moment är ett mått på kraftens vridningsförmåga. Moll Fys. 1: 86 (1897). 2UB 2: 440 (1901: magnetiskt moment). Ekman Mek. 90 (1919: vektorns moment). TMatFysKemi 1919—20, s. 110 (: det elektriska momentet).
2) ss. beteckning för en ytterligt l. relativt kort del av tiden: ögonblick, stund, tillfälle; dels (i sht i skriftspr.) i formen moment, utom i ssgr numera nästan bl. om kort tidsdel (ögonblick, stund) ss. led i ett begränsat tidssammanhang, särsk. ss. tidpunkten för en bestämd händelse (i en händelsekedja) o. d., dels (vard.) i formen momang, numera nästan bl. (se dock c, g) i uttr. som beteckna att ngt har mycket kort varaktighet l. gäller för tillfället l. sker l. skall ske strax l. omedelbart (se särsk. a, b, d, e). Felldtherrens disposition ähr oss i detta moment tillhanda kompne. OxBr. 1: 287 (1625). I samma momang. HFinlÖ 454 (1730). Det var ett kritiskt moment. NDA 1865, nr 287, s. 2. Vänta en momang, få vi sällskap. Janson Gast. 59 (1902). Ögonvittnen påstå sig kunna med ed betyga att i detta moment ett flertal skott avlossades. NDA(A) 1931, nr 129, s. 12. — särsk.
a) (vard., numera föga br.) i uttr. på en (liten) momang, förr äv. (ut)i (ett l. en) moment l. momang, på ett ögonblick, synnerligen hastigt, i en handvändning. ConsAcAboP 3: 366 (1670). Några slags wäderbössor, the ther i en moment äro laddade. Swedenborg RebNat. 1: 231 (1715). Då väderleken i momang ändrar sig från solsken. Linné Skr. 5: 9 (1732). På sjön blåser en sup av en på en liten momang. SvD(A) 1932, nr 212, s. 9.
b) (vard.) i uttr. på, förr äv. i (eviga, röda) momangen (förr äv. momenten), omedelbart, strax; jfr EVIG 6. Jag blef på momenten inkallad (till konungen). Tersmeden Mem. 5: 75 (1772). Du är olycklig om du ej i momenten går ut. Därs. 1: 241 (c. 1780). (Jag har) lust att fria till henne och göra henne till öfverstinna i eviga momangen. Braun Calle 197 (1843). Siwertz Sel. 2: 32 (1920: på röda momangen).
c) (vard.) i uttr. i sista momangen, i sista ögonblicket. Mån ej Kungen torde komma i sista momangen. Kellgren (SVS) 6: 174 (1788). SkånAB 1928, nr 89, s. 8.
d) (vard., numera föga br.) i uttr. för en (liten) momang (förr äv. moment), för ett ögonblick, för en kort stund. Om man för en moment supponerar alt detta vara händt. Posten 1769, s. 445. Vi stanna för en momang. OMStålhammar (1838) hos Nordmann BorgåBarn 133. Geijerstam LycklMänn. 163 (1899).
e) (vard., numera föga br.) i uttr. för momangen, förr äv. för momenten l. momentet l. i momangen (jfr b), för ögonblicket, för tillfället. Eders Maj:ts välgerningar och gåfvor (kunna) .. väl för momentet underlätta bördan och afbryta eländet, men icke bota det onda i grunden. EconA 1807, febr. s. 37 (1792). Alls inga pengar kunde för momangen uppbringas. HSH 7: 225 (c. 1800). HT 1918, s. 198 (1809: för momenten). Poeten Nicander sitter nu i momangen mittemot mig. Törneros Brev 1: 47 (1824; uppl. 1925). Gosselman Col. 2: 28 (1828).
f) (†) lämpligt ögonblick l. tillfälle för ngt. HSH 7: 115 (1637). Som jag nu har liten ledighet skall jag attrappera momangen och skrifva dig till. Kellgren (SVS) 6: 149 (1786). Profitera af momentet. Rosenstein 3: 375 (1788).
g) (vard., numera föga br.) i uttr. ha sina momanger, ha sina ljusa ögonblick. Almqvist Col. 25 (1835).
3) (moment) fotogr. om den av de tre möjliga inställningarna av slutaren på en kamera, vid vilken slutaren vid utlösningen öppnas o. i allm. inom större l. mindre bråkdel av en sekund åter slutes. Jag har spänt min slutare på kortaste moment. Rosenius Jakt 1: 142 (1912).
Ssgr (i allm. till 2): MOMENT-APPARAT. (†) fotogr. ”momentslutare”; äv.: kamera försedd med dylik slutare; jfr moment 3. Nyblæus Fotogr. 223 (1874). Roosval Schmidt 86 (1896). —
(1 b) -AXEL, r. l. m. fys. o. mek. (kraft)momentets vridningsaxel, hävstångsaxel. Westin Hållf. 59 (1888). Tallqvist SvFinOrdf. (1898). —
-BILD. [jfr d. momentbillede, t. momentbild] (föga br.) fotogr. fotografisk bild vars negativ exponerats under bråkdelen av en sekund, ögonblicksbild; jfr moment 3. Nyblæus Fotogr. 225 (1874). Momentbilder af vilda djur. FotogrT 1890, s. 74. —
-BRYTARE, r. l. m. (föga br.) el.-tekn. elektrisk strömbrytare som ögonblickligt bryter strömmen. FörslElektrOrdl. (1931). —
-FOTOGRAFERING. (föga br.) fotografering av ögonblicksbilder; jfr moment 3. Roosval Schmidt 115 (1896). —
(1 a slutet) -INDELNING~020. särsk. i ordboksartikel. —
(1 b) -LAG(EN). mek. lag(en) om rörelsemängdens moment; äv. om hävstångslag(en). Ekman Mek. 405 (1919). —
(1 b) -MÄTARE, r. l. m. fys. o. mek. (anordning på) fysikaliskt instrument för bestämning av vridningsmomentet hos ett rörligt system. 3NF (1931). —
-OBJEKTIV, n. (föga br.) fotogr. kameraobjektiv som tillåter tagning av ögonblicksbilder; jfr moment 3. PriskurFotogrArtikl. 1900, s. 21. —
-SLUTARE, r. l. m. (föga br.) fotogr. anordning för att vid fotografering reglera exponeringstiden (t. ex. reglerbar för 1—1/1000 sekund), ögonblicksslutare; jfr moment 3. FotogrT 1888, nr 7, s. 16. 2UB 10: 349 (1907). —
Avledn.: MOMENTAL, adj. [jfr eng. momental; av fr. momental, av ett icke anträffat senlat. momentalis, varav momentaliter, adv. — Jfr momentell] (†) som sker (bl.) ögonblickligt l. ryckvis l. stötvis. Dalin (1853). Björkman (1889). —
MOMENTAN, se d. o. —
MOMENTELL, adj. (momentel 1803—1885. momentell 1833—1902. momentuel 1808) [bildat till moment efter mönster av sådana ordpar som form: formell, kultur: kulturell]
1) (numera föga br.) = momentan 1. Den momentela cauterisationen daterar sin upkomst från Araberne. TLäk. 1835, s. 342. Bremer Morg. 13 (1842).
2) (†) som sker då o. då, men varje gång varar bl. kort tid, som äger rum med vissa (mer l. mindre jämna) mellanrum, periodvis l. stundom återkommande. VetAH 1803, s. 172. Elevernes momentuela tillsyn och vård. DA 1808, nr 89, Bih. s. 4. Kolgas-apparaten fordrar en betydligare och mera momentel uppassning (än oljegasapparaten). Gerelius Gasupplysn. 70 (1825).
3) (†) = momentan 3. Vore denna theori fullkomligt riktig, så blefve merglingen (av åkerjorden), med sina lysande momentella resultat, ett högst betänkligt företag. QLm. 1: 48 (1833). Botemedlet för den momentella oordningen ligger då i evolutionens fullbordande. Bremer Brev 2: 408 (1844). Ögonblicksfotografien .. fixerade det momentella lifvet, ända till illusion. Ahrenberg Edelfelt 30 (1902). —
MOMENTÄR, adj. [jfr eng. momentary; till lat. momentarius efter mönster av sådana ord som temporär, sekundär] (†) = momentell 2. En egendomsherre måste .. lemna .. vissa momentära förmåner öppna åt sina landtbönder. JournLTh. 1812, nr 70, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content