publicerad: 1947
NED, adv. ssgr (forts.): (3) NED- (resp. NEDER- l. NER-; jfr anm. sp. 262) -GÖMMA, v. (†) gömma l. dölja (ngt) gm att lägga det ned i l. under ngt; äv. med saksubj. betecknande det döljande täcket o. d.; äv. bildl. Forsius Fosz 180 (1621). SvMerc. IV. 1: 25 (1757; bildl.). Post KoprJordb. 22 (1862; med saksubj.). —
(12) -GÖRA, -else (numera bl. tillf., Strinnholm Hist. 4: 232 (1852)), -ing, -ning. [jfr d. nedgøre, t. niedermachen, niedertun]
1) förgöra l. döda (i sht i strid); vanl. (o. numera nästan bl.) med avs. på en större mängd av individer; företrädesvis i p. pf. BraheBrevväxl. II. 1: 84 (1657). En djerf, fiendtlig krigartrupp var nedgjord eller fången. Runeberg 2: 43 (1848). Sulla nedgjordes i Massilia af lönmördare. Rydberg RomD 81 (1877). Schück o. Lundahl Lb. 1: 48 (1901).
2) bildl.: slå ned, besegra, tillfoga ett grundligt nederlag, helt krossa, tillintetgöra. OxBr. 12: 105 (1644). Hvar man viste, att Horn hade .. ansträngt alla krafter för att nedergöra Rysslands inflytelse. 2SAH 55: 277 (1878). särsk. med avs. på person l. förslag, litterärt värk, konstvärk o. d.: alldeles slå ned l. krossa (ngn) gm skarpa (skriftliga l. muntliga) angrepp l. hård kritik o. d.; kritisera sönder (ngt) så att det framstår ss. värdelöst o. d.; gå illa åt; ”skälla ned”. Utsätta ngt för en nedgörande kritik. Jolin Smädeskr. 80 (1863). Som en profet hånar och nedgör .. (Giordano Bruno) utan undseende sina meningsmotståndare bland präster och lärda män. Grimberg VärldH 8: 557 (1938). Att hon teg då Ida Bäckmanns Frödingsbok nedgjordes, .. det fick hon ångra i nära trettio år. Wägner Lagerlöf 2: 262 (1943). —
-HACKA, -ning.
1) (mera tillf.) till 1 (b): komma (ngt) att falla ned gm att bearbeta det med hacka. Schultze Ordb. 1711 (c. 1755). SD(L) 1896, nr 516, s. 5.
2) till 3: bringa (ngt) ned (i ngt) l. nedmylla (ngt) gm hackning (med hacka l. räfsa o. d.). Rålamb 14: 8 (1690). Abelin VTr. 44 (1903). —
(1) -HAGLA, -ing. oftast bildl., om annat än hagel. Isogæus Segersk. 1193 (c. 1700; bildl.). Ett regn af spillror och stenskärfvor nedhaglade öfver tältet. Topelius Fält. 2: 88 (1856). —
(1 b) -HAKA, -ning. (mera tillf.) haka av o. taga ned, nedtaga (ngt) från den hake varpå det är upphängt o. d. SvTyHlex. (1851, 1872). Berndtson (1880). —
(1) -HALA, -ning. [jfr t. niederholen, eng. downhaul] i sht sjöt. gm halande fira l. förflytta ned; äv. allmännare: draga l. släpa l. forsla ned o. d.; äv. refl.: fira sig ned. DA 1793, nr 16, s. 4. Vimpeln nedhalades. Gyllengranat SvSjökr. 2: 325 (1840). Nu nedhalades (hunden) Mignette ur den lilla kanapén. Palmblad Nov. 4: 158 (1845, 1851). SvT 1852, nr 22, s. 3 (refl.). Flaggans hissande och nedhalande. VFl. 1933, s. 62. —
(1) -HALARE, r. l. m. [jfr t. niederholer, eng. downhauler] sjöt. tåg varmed segel (i sht stagsegel) nedhalas. Rajalin Skiepzb. 180 (1730).
1) till 3, 5: gm hamring driva ned (ngt i ngt) l. få (kant o. d.) att ligga ned o. d. Almroth Karmarsch 205 (1838).
2) (i fackspr.) till 8 b, 12 b: gm hamring göra (ngt) tunnare l. smalare o. d. JernkA 1881, s. 147. —
(3) -HARKA, -ning. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kratta l. räfsa ned. Broman Glys. 3: 89 (c. 1730). —
-HARVA, -ning.
2) (mera tillf.) till 6: gm harvning göra (höjd o. d.) lägre l. jämna (ngt). LBÄ 44—50: 264 (1801). —
(1) -HASA, v.1, -ning. (vard.)
1) intr., om sak: ”hasande” åka l. glida ned; numera nästan bl. i p. pf., om klädesplagg (strumpa, byxor). Nedhasade lösa stora stenar. Palmstedt Res. 81 (1779). Nedhasade strumpor. Heidenstam Skog. 190 (1904).
2) intr., ngn gg refl., om person: ”hasande” åka l. glida ned; äv.: ta sig ned utför ngt släpande med benen l. hela kroppen. Sullivan kom nedhasande längs bärgbranten utan minsta försyn för lemmar eller kläder. Zilliacus Hågk. 24 (1899). Östergren (1933; intr. o. refl.).
3) (mindre br.) tr.: låta (ngt) glida ned, fösa ned o. d. Grafström Kond. 93 (1892). Östergren (1933). —
(5) -HASA, v.2, -ning. (vard., numera mindre br.) trampa ned bakkappan på (en sko); vanl. i p. pf.: nedkippad. HLilljebjörn Hågk. 2: 136 (1867). Östergren (1933). —
(3) -HEJA, -ning. (i fackspr.) driva l. slå ned (ngt, särsk. påle o. d., i ngt) gm hejande (se heja, v.3). VL 1895, nr 78, s. 2. —
(1, 2, 3, 4) -HINNA, v. [jfr fsv. nidher inna] hinna komma l. förflytta sig ned. Almqvist Går an 17 (1839). —
(1, 2, 3) -HJÄLPA. (mera tillf.) hjälpa (ngn) att komma l. ta sig ned; äv. oeg., med avs. på föremål, övergående i bet.: bringa ned. Murberg FörslSAOB (1793). VetAH 1815, s. 66. —
(1, 3) -HOPP. vbalsbst. till ned-hoppa o. hoppa ned; särsk. idrott. om den senare del av ett hopp som är förbunden med kroppens l. fötternas nedslag mot marken l. vattnet; ofta liktydigt med: nedslag. Törngren LbGymn. 243 (1905). SvGymnFBok. 36: 249 (1943). —
(1, 3) -HOPPA, -ning. hoppande förflytta sig ned. Schultze Ordb. 1804 (c. 1755). Topelius Fält. 1: 322 (1853). —
(3) -HOTA, förr äv. -HÖTA, -ning. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) driva ned (stång o. d.) i marken i ett hål som gjorts därför med hjälp av järnspett l. dyl.; jfr hota, v.2, höta, v.2 Crælius TunaL 353 (1774). LfF 1835, 3: 76. —
-HUGG.
1) (mindre br.) idrott. till 1; i sabelfäktning: (lodrätt) hugg i riktning nedåt. NF 5: 562 (1882). Östergren (1933).
-HUGGA, -ning. [fsv. niþerhugga]
1) (mera tillf.) till 1 b: komma (ngt) att falla ned l. få bort (ngt) gm att bearbeta det med huggvärktyg. NF 5: 355 (1882). All murputs nedhugges. SD(L) 1896, nr 145, s. 9.
2) (mera tillf.) till 3: (gm en kraftig stöt o. d.) driva (svärd, spjut o. d.) ned (i ngt). Afzelius SæmE 178 (1818). (Negerhövdingens) ministrar nedhöggo i jorden omkring honom sina spjut. Kongo 2: 30 (1888).
3) (mera tillf.) till 3: infälla l. fälla ned (ngt) i en därför särskilt gjord uthuggning (i ngt). LBÄ 19—20: 127 (1799). Svedelius Koln. 132 (1872).
4) till 3: åstadkomma (ngt) l. bereda rum för (ngt) gm att göra en därtill avpassad uthuggning (i ngt); äv. (tillf.): göra en uthuggning i (ngt). Kræmer Orient. 181 (1866). Scholander I. 2: 194 (c. 1870). Större och mindre grafhålor, hvilka .. äro .. nedhuggna i klippan. Waldenström Österl. 510 (1896).
5) (mera tillf.) till 3, ss. vbalsbst. -ning, konkret: uthuggen fördjupning i ngt, uthuggning. VetAH 1789, s. 62. Ekhoff StClem. 47 (1912).
6) till 5 b.
a) med avs. på träd, skog o. d.: fälla med huggvärktyg, hugga; förr äv. oeg., med avs. på skogstrakt o. d.: hugga ned skogen på (en plats). G1R 26: 430 (1556). Berlin Lrb. 74 (1876). Sernander SthmNat. 167 (1926).
b) (numera bl. tillf.) med avs. på gärdesgård, plank o. d.: riva ned (ngt) med hjälp av huggvärktyg (gm huggande o. d.). Svart G1 27 (1561). Nu hugger man gård (dvs. stängsel) annars .., tå böthe hin som nidherhögg 3 mark. Lagförsl. 187 (c. 1609). SthmStadsord. 2: 339 (1714).
c) fälla l. döda (ngn) med huggvapen, nedgöra. Stiernman Riksd. 693 (1614). Topelius Fält. 2: 84 (1856). Neu-Brandenburg .. stormades .. (o.) garnisonen nedhöggs. Almquist VärldH 5: 91 (1933).
7) till 6: gm avhuggning av en viss del l. uthuggning o. d. minska höjden av (ngt) l. sänka (ngt) till en viss nivå. När Jöns Lars Andreas kom från Lübeck, ville han .. ha .. fönstren nedhuggna till rigtiga skyltfönster. Hedenstierna Jönsson 90 (1894). Sedan nedhöggs väggens yta till ett jämnt plan utanför konturen. Strömbom EgyptK 86 (1928).
8) (förr) sjöt. till 6, 12: förvandla (ett linjeskepp till fregatt l. en fregatt till korvett) gm borthuggande av det översta däcket m. m. VFl. 1925, s. 83 (1831). SvH IX. 2: 131 (1909).
9) (i fackspr.) till 8 b, 12 b.
a) minska tjockleken av (ngt) gm att hugga bort en viss del av det. Då (kvarn-)stenen ”nedhuggits” till bestämd tjocklek, ”lossas” den från sitt fasta klyftläge. 2UB 7: 24 (1903).
(5 a) -HUKA, -ning.
1) intr. o. refl., = huka, v. 1; utom tillf. numera bl. ss. p. pf. Möller 1: 25 (1745). Hon satt nedhukad ytterst på klippranden. Lagerlöf Antikr. 5 (1897).
2) (mindre br.) i p. pf., förr äv. i p. pr., i mer l. mindre adjektivisk anv., om kroppsdel (särsk. huvud): lutande, nedböjd. Nedhukande hufvuden. Bellman SkrNS 2: 371 (1782). Nedhukadt hufvud. Nyblom Minn. 2—3: 192 (1904). —
(12) -HUTA, -ning. (vard., tillf.) gm åthutning tysta ned (ngn) l. få (ngn) att hålla sig lugn o. d. Strindberg NSvÖ 1: 84 (1906). —
(5 b) -HYGGE. (neder-) (numera knappast br.) nedhuggning (av träd, skog). Broman Glys. 3: 88 (c. 1730). NorrlS 14: 43 (1934; efter handl. fr. 1695). —
-HÅLLA, -ning.
1) (numera knappast br.) sjöt. till 2 a: styra i riktning mot ngt, hålla av emot ngt, hålla ned. Möller (1807). Gyllengranat SvSjökr. 1: 313 (1840).
2) till 14, 16: hålla (ngt) nere (på en viss plats l. mot ett visst underlag l. i en viss ställning); äv. i mer l. mindre tydligt utförd bild. Adlerbeth Ant. 1: 142 (c. 1792). Vill man att inga spikar skola synas i golfvet, så spikas hvarje bräde i kanten .., och det derpå följande brädet nedhålles af små .. jernstift. Rothstein Byggn. 468 (1859). Hemliga önskningar, nedhållna i det undermedvetna av hämningar. OoB 1936, s. 110.
3) (numera mindre br.) till 17 b: hålla (pris, kurs o. d.) på en låg nivå. Scheffer PVetA 1753, s. 20. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 176 (1852).
4) till 17 c: hålla (ngn l. ngt) nere, hindra (ngn l. ngt) att utveckla l. höja sig resp. sticka upp (huvudet) l. göra sig gällande l. spela ngn roll l. göra skada o. d. De store hade alltid sökt nedhålla det pfalzgrefliga huset. Geijer SvFolkH 3: 463 (1836). Till .. (de sv. småstädernas) nedhållande (under Kristinas regering) bidrogo .. de företrädesrättigheter, som man tilldelat och tilldelade Stockholm och Göteborg. Fryxell Ber. 10: 93 (1842). Hallström Skepn. 130 (1910). särsk. mil. i fråga om hindrande av fientlig eldgivning (särsk. till skydd för eget anfallande infanteri, gm beskjutning med artilleri l. tunga infanterivapen). KrigVAT 1921, s. 35. Nedhållande eld. ExInf. 1927, s. 125. FörslFälttjRegl. 1928, 2: 9. —
(1, 3) -HÄLLA, -ning.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) intr.: strömma l. störta ned, ösa ned. Ett hiskligt stormregn har dessa hela dagar utan uppehåll nedhällat. MoB 2: 144 (1797).
-HÄNGA, -ning.
1) till 1, intr. Linc. Y 4 b (1640). Det svarta .. håret nedhängde i långa .. flätor. Palmblad Nov. 3: 33 (1817, 1841). Nedhängande taklampa. Strindberg Påsk 10 (1901).
2) (†) till 1, i p. pf. med intr. bet.: nedhängande; sänkt. Schroderus Comenius 458 (1639). Dahlstierna (SVS) 126 (1698).
3) tr.
a) (†) till 1: hänga med (ngt). När en vext af brist på vatten .. nedhänger sina blad. Agardh Bot. 2: 71 (1832).
b) till 1, 3: anbringa (ngt) i hängande ställning; flytta (ngt) ned (i ngt) o. hänga det där. Johansson Noraskog 3: 85 (i handl. fr. 1682). Fiskens nedhængande i kællaren. Murberg FörslSAOB (1793). —
(1) -HÄNGSLA, -ing. sänka l. släppa ned (byxor) gm att ändra spännet på hängslena. Östergren (1933). —
(1, 3, 5) -HÄVA. (numera knappast br.) lyfta l. kasta ned o. d.; störta omkull, riva ned. Linc. Nnn 5 a (1640). JGOxenstierna 5: 220 (c. 1817). Björkman (1889). —
-I40 l. 32 (se för övr. anm. 3:o sp. 273), äv. -UTI400 l. 302 osv. [jfr nor. nedi] (ngt vard.)
I. prep., till 14 a, c, d: nere i. CAEhrensvärd Brev 1: 13 (1780). Dvergarne hade qvicknat i mullen neri jorden. Cnattingius SnE 24 (1819). Engström Glasög. 149 (1911).
II. (numera bl. tillf.) adv., till 14 b: i den nedre delen l. det nedre skiktet av ngt, nedtill. Ekeblad Bref 2: 287 (1662). En Brunn Öster om Gården, nederuti färdig, men timbringen ofwanpå oduglig ock ruten. OfferdalKArk. N II 1, s. 42 (1693). Murberg FörslSAOB (1793). —
-IFRÅN400 l. 302 (se för övr. anm. 3:o sp. 273). [jfr nor. nedifra] betecknande att ngt utgår från en plats l. punkt l. ett skikt l. nivåplan o. d. längre ned l. från den nedre delen av ngt.
I. prep.
1) till 14 a. Murberg FörslSAOB (1793). Bullret nedifrån gatan. Noreen VS 5: 200 (1906). Hedin Pol 1: 33 (1911).
2) till 14 c. Rydberg Vap. 111 (1891). Nedifrån staden såg man .. (byggnadens) konturer teckna sig skarpt mot luften. Lundegård Prom. 1: 14 (1893).
3) till 14 d. Atterbom LÖ 2: 345 (1827). Jag tyckte rösten kom nerifrån en stor sal under marken. Strindberg HögreR 26 (1899).
5) bildl., till 17. (Trädgårdsmästaren) säger med en röst, som kommer djupt nerifrån den allra förfärligaste förtvivlan: (osv.). Lagerlöf Holg. 2: 51 (1907).
6) bildl., till 18. Månne oseder i gemen tagit sin början nedifrån de lägsta Klasser? LBÄ 32: 60 (1799).
II. adv.
1) motsv. I 1. 2SAH 12: 209 (1827). Förr i världen, när han bara hade sett regnmolnen nerifrån, hade han tyckt, att de voro gråa och tråkiga. Lagerlöf Holg. 1: 91 (1906). särsk. (i religiöst spr.) för att beteckna ett jordiskt (i motsats till: himmelskt, gudomligt) ursprung. Christus fortfor: ”I ären nedifrån, jag är ofvanifrån. ..” Melin JesuL 3: 124 (1849). 2SAH 26: 207 (1852).
3) motsv. I 3. Rösten kom någonstans djupt nedifrån.
4) motsv. I 4. Humbla Landcr. 200 (1740). Han kastade .. blickar på mig, som ströko nedifrån uppåt. Hallström Händ. 42 (1927).
5) bildl., motsv. I 5. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 134 (1808). De luckor, som döden gör i de högre släkternas led, måste fyllas med friskt folk nedifrån. Fahlbeck Ad. 1: 497 (1898).
6) bildl., motsv. I 6. TLär. 1846—47, s. 141. Samhällsräfsten begynte nedifrån. Wieselgren Bild. 302 (1886, 1889). —
-IGENOM4010, ss. adv. o. efterställd prep. ngn gg 1040 (se för övr. anm. 3:o sp. 273), äv. NEDGENOM400 osv. (förr äv. skrivet ss. två ord) [fsv. nidher genom; jfr nor. ned(i)gjennem]
I. prep.
1) till 1, 3: genom (ngt) i riktning ned, ned genom. Nedigenom golfvet är en gång till kællaren. Murberg FörslSAOB (1793). Högberg JesuBr. 2: 205 (1915).
2) till 4, 9, betecknande att ngt sträcker sig ända fram till nedre gränsen för ngt l. till slutet av ngt o. d., alltigenom (ngt); äv. efterställt; jfr genom 3. SkeppsgR 1544, s. 21 b. Årtionden nergenom. Högberg Baggböl. 1: 30 (1911).
II. adv., till 4, 9, motsv. I 2. Tempelduken remnadhe j tw styckie frå öffwerst och nedher j genom. Mark. 15: 38 (NT 1526; Bib. 1917: ända ned). Högberg Vred. 3: 424 (1906). —
-IKRING400 l. 302, ss. adv. ngn gg 104 (se för övr. anm. 3:o sp. 273) l. -KRING40 osv. l. -OMKRING400 osv. [y. fsv. nidher umkring (PMånsson 507)] (ngt vard.)
I. prep.
1) till 14 a: nere runt omkring (ngt). Nedomkring berget äro sjöar och moras. Murberg FörslSAOB (1793). Agrell Maroco 2: 62 (1796, 1807).
2) till 14 b: nedtill på (ngt) runt om l. längs dess nedre kant l. del. Murberg FörslSAOB (1793). Panelen nedomkring väggen. Sundén (1887).
3) till 14 c: längre ned i trakten av l. omkring (ngt), nere vid. Enångers kyrka nerkring Hudiksvall. Högberg Utböl. 1: 155 (1912).
II. adv., motsv. I 2. SvMerc. 1: 546 (1756). Klädningen af Cambric med en utsydd bred bord (entoilage) nedomkring. KonstNyhMag. 1: 16 (1818). Landsm. 1911, s. 371 (1905). —
-ISA, -ning.
2) (i sht vard. o. i vitter stil) till 12 b, bildl.: förvandla (ngns sinne o. d.) till ”is” (se is, sbst.1 1 c), göra (stämning o. d.) ”iskall”; komma (ngn) att stelna (av skräck o. d.); jfr isa, v.1 4 c, d, 5. Högberg Utböl. 2: 24 (1912). Förstenad och nerisad af skrämsel och lifsleda. Norlind Hell 2: 71 (1913). Det var sörjt för att Hitlers framträdande skulle ske i en stämning, som inte behövde vara fullkomligt nerisad. GHT 1943, nr 67, s. 6.
3) till 13: övertäcka (ngt) med (ett lager l. en skorpa av) is, isbelägga; särsk. i fråga om isbeläggning av fartyg o. flygplan; vanl. i pass. l. ss. vbalsbst. -ning. Gosselman SNAmer. 2: 105 (1833). Nattkylan tilltar, båt, kläder, allt är nedisadt. Engström 5Bok 181 (1910). Luftfartens väsentliga meteorologiska hinder, nedisningen och landningsdimman. Ymer 1937, s. 219. särsk. geol i fråga om ett landområdes övertäckande med inlandsis; ss. vbalsbst. -ning äv. mer l. mindre konkret, särsk. dels om period då ett visst område var täckt med inlandsis, dels om området. MosskT 1889, s. 257. Under något skede måste .. isen hava nått ut över och på andra sidan Nordsjön och Östersjön. Detta skede brukar betecknas som ”den stora nedisningen”. Flodström Naturförh. 99 (1918).
-område,
-period,
-skede. —
-JAGA.
1) till 1, 2, 3: jaga (se d. o. 5) l. driva ngn ned (från l. till l. i ngt); äv. med saksubj. Murberg FörslSAOB (1793). Mankell Fältsl. 562 (1859).
2) skeppsb. till 3: med slag o. d. driva l. pressa ned (ngt i ngt); jfr jaga 8 b. Witt Skeppsb. 239 (1863). Frick o. Trolle 239 (1872). —
(3) -JORDA. [fsv. nidher iordha] (†) jorda, begrava. SvMerc. IV. 3: 41 (1759). Castrén Res. 2: 372 (1848). —
(8 b) -JUSTERA, -ing. sänka (pris, lön, räntesats, kursnotering). Nedjustering av frakterna. GHT 1945, nr 191, s. 19. —
-KALKA, -ning.
(1, 2, 3) -KALLA, -an (tillf., arkaiserande, 3SAH LIV. 1: 17 (1943)), -else. Lind (1738; under herab ruffen).
1) bedja l. anmoda l. förständiga (ngn) att komma ned (gm anrop l. budsändning o. d.). Linné Sk. Dedik. (1751). (Engelbrekt) bad konungen .. nedkalla Jösse och vittnen från Dalarna. Fryxell Ber. 2: 139 (1826).
2) (i sht i vitter stil) oeg. l. bildl., med avs. på ngt som tänkes komma ovanifrån (särsk. välsignelse, fördömelse, ngt ont, ngns vrede l. hämnd o. d.): anropa l. bedja ngn (särsk. Gud l. överjordiska makter) att sända ned (ngt) l. låta (ngt) komma ned l. att låta ngn drabbas av l. undfå (ngt); nedbedja; äv. med subj. betecknande bön, kulthandling, skrift o. d.; särsk. i uttr. nedkalla ngt över ngn. Nedkalla Guds välsignelse över ngn. Bergklint Vitt. 213 (1772). Upplyften edra hjertan till Gud och nedkallom hans nåderika välsignelse öfver oss. Scott Pred. 4 (1835). Runskriften .. nedkallade Asars och Alfers hämd öfver förrädare. SKN 1841, s. 39. Styrman hade nedkallat alla onda makter över den förmodade gärningsmannen. Jacobsson BöljBlå 111 (1932). särsk. med saksubj., övergående i bet.: vara orsak till att (ngt) kommer (ned), framkalla, ha till följd. AdP 1800, s. 9. Herrens vredes dag måste nedkallas öfver jorden af sådane helvetiska förbrytelser. Rydberg Frib. 235 (1857).
3) (†) i uttr. nedkalla ngns reflexion l. blickar på ngt, fästa ngns uppmärksamhet vid ngt. Leopold 6: 20 (1786, c. 1820). Biberg 3: 79 (c. 1823). —
(1) -KAMMA, -kamning, förr äv. -KÄMMA. [fsv. neder kämba (CodUps. C 20 1: 176)] kamma (hår) så att det kommer att ligga l. falla nedåt (särsk. framtill över pannan); vanl. i p. pf. Linc. Ooo 1 a (1640). Calonius BrPorthan 63 (1794). På Operakällarens kafé, där .. (konstnären) satt, blond och med håret nedkammat i pannan. Laurin 1Minn. 386 (1929). —
-KAPA, -ning. (i fackspr.)
2) till 8 b, 12 b: gm kapning förvandla (stock, ved o. d.) till stycken av mindre format. SkogsvT 1904, s. 27. —
(1, 3) -KAST, n. vbalsbst. till ned-kasta o. kasta ned. Ekblad 164 (1764). särsk. konkret, om ställe l. lucka l. rörformig gång o. d. där man kastar ned ngt (t. ex. sopor, avfall); numera bl. mera tillf., elliptiskt för: sopnedkast. SvD(A) 1930, nr 355, s. 9. jfr sop-ned-kast. —
1) till 1, 3, om förflyttning av ngt medelst värkligt kastande (se kasta, v. I). G1R 27: 89 (1557). särsk. (†) om sådd av säd. ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 69 (1737).
2) (i sht i vitter stil) till 1, 3, allmännare, i fråga om en mer l. mindre våldsam o. hastig förflyttning (se kasta, v. III).
a) störta l. vräka l. med våld driva ned (ngn). Rydberg Ath. 397 (1859). Svenskarne .. voro nära att af fiendens öfvermagt nedkastas i Östersjön. Mankell Krigsm. 1: 160 (1865).
b) (mera tillf.) refl.: (från en jämförelsevis högt belägen plats) störta (sig) ned.
α) om djur, i uttr. nedkasta sig på l. över ngt, störta l. slå ned på ngt. VetAH 1815, s. 85. (Kärrhökarna) nedkasta sig med temlig snabbhet öfver sitt rof. Nilsson Fauna II. 1: 74 (1824).
3) till 5 b: kasta l. slå l. vräka omkull (ngn l. ngt), störta (ngn l. ngt) till marken; äv. (tillf.) med saksubj.
a) (numera föga br.) med avs. på levande varelse (jfr b); förr äv. övergående i bet.: besegra, nedgöra, döda; äv. oeg. l. bildl. Berchelt PestOrs. C 3 a (1589). Soliman .. framhastar, / Och första troppen af de Christna nederkastar. JGOxenstierna 5: 267 (c. 1817). Vid brottningen nedkastade jag honom. Ahlman (1872).
b) (numera knappast br.) refl.: kasta sig omkull l. ”slänga sig” på marken; störta till marken. Hildebrand MagNat. 126 (1650). Berlin Lsb. 282 (1852). Generaler och öfverstar nedkastade sig kring .. (konungen) till några timmars hvila. Topelius Fält. 3: 115 (1858). särsk.: kasta sig omkull på marken l. på knä o. d. till betygande av sin ödmjukhet l. vördnad; äv. bildl.; äv. i uttr. nedkasta sig för ngn l. för ngns fötter l. i stoftet o. d. Schroderus Os. 2: 561 (1635). Desse sex hjeltar .. nedkastade sig för Edvard och budo om Invånarenes samt Stadens befrielse. Posten 1769, s. 512. Nyblæus Forskn. III. 1: 41 (1886; bildl.).
c) (†) med sakobj. Lösgifne, stormarne ur fängslen rusa ut, / Nerkasta skogarna och bergens toppar skaka. JGOxenstierna 5: 364 (c. 1817). Topelius Fält. 3: 210 (1858); jfr a. särsk. med avs. på byggnadsvärk o. d.: nedriva, rasera. Lagförsl. 373 (c. 1606). Anno 1692 ähr den gambla Kyrckan vidh Nurmjerfvi nederkastadt. UrFinlH 536 (1696). Loenbom Stenbock 4: 142 (1765).
4) till 7: (i sht hastigt, slarvigt, utan omsorgsfull utarbetning o. d.) nedteckna l. nedskriva (ngt); särsk. i uttr. nedkasta ngt på papperet. BEMalmström 1: 269 (c. 1860). Geijers bref .. äro ofta biljetter, nedkastade på papperet utan tanke på eftervärlden. MoB 7: IX (1903). KyrkohÅ 1929, s. 140.
5) (†) till 1, 8 c: störta (ngn från en plats l. ställning); särsk. i uttr. nedkasta ngn från l. av sätet, stolen, tronen o. d. Syr. 10: 14 (öv. 1536). 2SAH 46: 138 (1870).
(5) -KIPPAD, p. adj. (vard.) om bakkappa av sko: nedtrampad (särsk. på grund därav, att man vid påtagningen icke dragit upp den); om sko o. d.: som har (en på detta sätt) nedtrampad bakkappa. Livin Kyrk. 48 (1781). Ett par nedkippade tofflor. Heidenstam Karol. 2: 175 (1898). särsk. (tillf.) oeg. l. bildl., om ngt nedsuttet l. förslitet o. d. Nedkippade röda plyschmöbler. Väring RangKatt 150 (1924). Ett .. nu totalt nedkippat slagord. SvD(A) 1932, nr 79, s. 5. —
(13) -KLADDA, -ning. (vard.) smörja l. söla l. sjaska ned; äv. bildl.; jfr kladda, v.1; i sht i p. pf. Gosselman Col. 2: 150 (1828). Bergman HNådT 24 (1910; bildl.). —
(3, 6) -KLAPPA, -ning. i sht boktr. driva ned (ngt) gm klappning; jämna till (ngt) gm att med klappning driva ned det som skjuter upp. Murberg FörslSAOB (1793). NordBoktrK 1906, s. 322. —
1) till 1 b: med sax frånskilja (vävräcka) från varpen o. taga den ur vävstolen. MeddSlöjdF 1886, s. 31. Hembygden(Hfors) 1912, s. 37.
2) till 6, 8 b: göra (ngt) lägre l. mindre till omfånget o. d. gm klippning; äv. oeg. l. bildl. (särsk. med avs. på artikel, teaterpjäs o. d.). Skogvakt. 1894, s. 96 (med avs. på häck). Man satt .. och önskade att blåpennan inte fått härja så friskt i pjäsen — ty nog var den väl ändå åtskilligt nerklippt? DN(A) 1932, nr 64, s. 9. —
-KLOTTRA, äv. -KLUTTRA, -ing.
-KLUBBA, -ning.
2) till 5 b: slå ned l. döda (ngn) gm slag med klubba (l. på liknande sätt). Ymer 1926, s. 35. särsk. bildl., med avs. på person l. sak: ”slå ned”, nedgöra. SD(L) 1902, nr 520, s. 3.
3) skogsv. till 6: med klubba packa till l. jämna (kolmila). Uhr Koln. 34 (1814). Svedelius Koln. 78 (1872).
4) (ngt vard.) till 12, om ordförande vid sammanträde, med avs. på talare l. anförande o. d.: avbryta l. nedtysta medelst klubbslag; tillf. äv. i utvidgad anv., med avs. på proposition, yrkande o. d.: med klubbslag o. d. stadfästa beslut att avslå (ngt) l. avföra (ngt) från diskussionen o. d. En af fru S. framlagd resolution nedklubbades utan vidare af ordföranden. ST 1892, nr 284, s. 2. SvD(A) 1931, nr 141, s. 14. —
(13) -KLUDDA, -ning. (vard.) smörja l. söla ned; äv. (i sht förr): klottra ned; i sht i p. pf. Carlén Rosen 509 (1842). Östergren (1933). —
-KLÄMMA, -klämning.
1) till 1, 3: trycka l. pressa (ngt) ned (till l. i l. under ngt, mot ett visst underlag o. d.). Acrel Chir. 23 (1775). Mera packsill inlades (i tunnan) så mycket som kunde dit nedklämmas. VetAH 1817, s. 41. Heidenstam Folkung. 2: 4 (1907).
2) till 1, 5, 6: få (ngt) att böja sig ned l. intaga en lägre ställning l. göra (ngt) hoptryckt o. d. gm att utöva tryck på det, klämma l. trycka ihop. 2RA 3: 789 (1734). SD(L) 1898, nr 315, s. 2. —
(1, 3) -KLÄTTRA, -ing. Murberg FörslSAOB (1793). PoetK 1816, 2: 47. särsk. (†) refl.: klättra ned. JournLTh. 1811, s. 79. —
1) till 1 b: knacka loss o. därigm få bort (murbruk på en vägg, puts o. d.). GHT 1898, nr 127 B, s. 1.
(1) -KNAPP, r. l. m. i hiss: kontaktknapp som användes för att få hissen ned. Hedberg Räkn. 5 (1932). —
-KNÄPPA, -ning.
1) till 1 b, 5: knäppa upp (ett klädesplagg, särsk. byxor) o. låta det (dem) falla ned. Hedenstierna FruW 217 (1890).
2) (mera tillf.) till 3: knäppa (ett klädesplagg) så att det kommer under ett annat plagg. Tersmeden Mem. 2: 112 (1735). Tröjan .. synes .. icke böra vara längre, än att den kan nedknäppas under Byxorne. UnderrManskläd. A 3 b (1778). —
(8 b, 12 (b)) -KOKA, -ning. (i fackspr.) gm kokning minska volymen l. kvantiteten av (ngt) l. förvandla (ngt) med avs. på konsistensen l. bereda (ngt) till ngt l. oskadliggöra (ngt) o. d.; stundom liktydigt med: koka. Trikinfläsk o. d., som alltid bör nedkokas. Kjerrulf Köttbesigtn. 250 (1896). Vassla, hvilken håller på att nedkokas till mesost. TurÅ 1897, s. 79. —
(12 b) -KOLA, -ning.
1) skogsv. förvandla resp. (ss. intr.) förvandlas till träkol. Uhr Koln. 54 (1814). HbSkogstekn. 646 (1922).
1) till 1, 3. Upp. 10: 1 (NT 1526). TT 1900, M. s. 12. särsk. (numera mindre br.) om nedåtsluttande väg, trappa, bärgskedja, flod som rinner utför en höjd o. d.: nå fram till den punkt där dess resp. höjdens nedåtsluttning upphör, komma ut på slät mark o. d. SP 1809, nr 49, s. 2. Vid Härryda kyrka nedkommer i dalgången stora landsvägen från Borås och Hellingsjö. TurÅ 1895, s. 430.
2) till 2. Mark. 3: 22 (NT 1526). Nedkommen till Kalmar, började (prins) Erik att derstädes hålla ett lysande och lustigt hof. Fryxell Ber. 3: 208 (1828).
3) (med avs. på formen se anm. sp. 262) [jfr dan. o. nor. nedkomme; efter t. niederkommen, eg.: falla i barnsäng] till 5 b, i oeg. anv., betecknande framfödande av barn: bli förlöst (se förlösa 2), föda (se föda, v. II 1); dels i uttr. nedkomma med en son, en dotter, ett barn o. d., dels (numera mindre br.) abs. Lind (1749). H. K. H. KronPrinsessan tros nedkomma til Midsommar. 3SAH XLVI. 2: 96 (1827). Prinsessan Sibylla nedkom på tisdagsförmiddagen med en son. DN(A) 1946, nr 117, s. 1. särsk.
b) (tillf.) bildl., om sak (med konstruktionsväxling): komma till l. ut, vara färdig, ”se dagens ljus”. Poëtiska Calendern är nu ändteligen nerkommen. Tegnér (WB) 4: 208 (1822).
4) (†) bildl., till 8 a, betecknande att ngt med härstamning från en äldre tid, ett tidigare levande släkte o. d. dyker upp i en viss senare tid. At de Pilati berättelser, som nedkommit til våra tider, under namn af Nicodemi Evangelium, icke äro äckta. Bælter JesuH 6: 655 (1760). Thorild (SVS) 1: 298 (1778).
6) till 8 c, i p. pf. i adjektivisk anv.
a) (numera bl. i vissa trakter) djupt sjunken, förfallen, ”på dekis”; som är i dåligt skick l. står på en låg nivå o. d. Det svenska rytteriet var så nedkommet, att det af A. Torstenson helt och hållet måste reorganiseras. Mankell Krigsm. 1: 19 (1865). Ingen man, huru nerkommen som helst, älskar hos en qvinna någonsin det oblyga, förfallet, det osköna. Feilitzen Mariakult. 134 (1874).
b) i sht med. försatt i ett tillstånd av andlig l. kroppslig depression, nedbruten, deprimerad, ”nere”. Almqvist Mål. 61 (1840). Jag är så nerkommen att jag inte mer duger ett dugg, inte hoppas någonting. Wulff Leopardi 137 (1913). Ljungdahl ÄmnSj. 217 (1930).
Avledn.: nedkommenhet, r. l. f.
2) motsv. ned-komma 2. LReg. 294 (1680). Drottningens nedkomst till Skåne. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 76 (1807).
3) (med avs. på formen se anm. sp. 262) [jfr dan. o. nor. nedkomst; efter t. niederkunft] i oeg. anv., motsv. ned-komma 3, betecknande framfödande av barn: förlossning (se d. o. 5); dels abs., dels (numera mindre br.) i uttr. nedkomst med en son, en dotter, ett barn o. d. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 100 (1696). Tacksägelse och Bön i anledning af H. K. H. Hertiginnans af Västergötland lyckliga nedkomst med en dotter. SFS 1905, Bih. nr 50, s. 1. särsk.
b) (tillf.) oeg., om djurhonas framfödande av ungar. En Lejinnas nederkomst. SvMerc. 3: 486 (1757). LfF 1901, s. 46. —
(8 b, 12 b) -KONVERTERA, -ing. (i fackspr.) konvertera (lån o. d.) till ett lån osv. med lägre räntesats. SvD(A) 1928, nr 155, s. 15. —
-KRAFSA, -ning.
2) (numera bl. tillf.) till 3: gm krafsande (med klorna l. ngt redskap) mylla ned l. gömma (ngt i ngt, särsk. i jorden). Broman Glys. 3: 29 (c. 1730). Lind (1749; under verscharren). särsk. (†) bildl., i fråga om ngns begravning. Herren skal förkasta tigh .., och nedherkraffsa tigh. Jes. 22: 17 (Bib. 1541; ännu hos Melin HelSkr. 1861). GbgMag. 1760, s. 821.
3) (tillf.) till 3, refl.: gm krafsande tränga l. gräva sig ned (till ngt). Fischerström Mäl. 166 (1785). —
(5, 6) -KRAMA. (†) trycka l. pressa ned l. tillhopa; gm tryck komma (ngt) att störta in l. tillhopa l. göra (ngt) insjunket. Ath gudz hand är tryckt på honom, trycker och nedherkrammar honom. OPetri MenFall M 5 b (1526). Bellman (BellmS) 3: 83 (c. 1772, 1790). Murberg FörslSAOB (1793). —
(3) -KRATTA, -ning.
2) till 3: mylla ned (frö, gödningsmedel o. d.) med kratta (l. liknande redskap). Broocman Hush. 2: 210 (1736). —
(13) -KRITA, -ning. i sht i p. pf. Möller 2: 146 (1785). särsk. (vard., numera knappast br.) i p. pf.: skuldsatt. Klint (1906). —
-KROKA, -ning.
1) (numera knappast br.) metall. till 1 b: taga ut järnmalm från rostugn o. d. med ett krokliknande redskap. JernkA 1836, s. 498. Därs. 1880, s. 77.
2) [jfr d. nedkroge] trädg. till 1, 5, i fråga om en metod att fortplanta träd o. buskar gm att böja ned en gren o. d. till marken, övertäcka den med jord o. låta den ligga i denna ställning, tills den utvecklar rötter (avläggning). HbTrädg. 1: 50 (1872).
3) [jfr d. nedkrøge] (tillf., förr) till 3: mylla ned (ngt) med krok (se d. o. 2). MosskT 1890, s. 184. —
-KROSSA, -ning.
1) (†) till 12, bildl.: förkrossa (ngn). Eurén Kotzebue Cora 82 (1794). Rogberg Pred. 1: 251 (1829).
2) (i fackspr.) till 8 b, 12 b: krossa (ngt) till stycken av mindre storlek l. till en mera finkornig massa. SD 1900, nr 36, s. 2. —
-KRYPA, -ning.
(1, 3, 5, 6) -KRYSTA. (numera bl. tillf., bygdemålsfärgat) pressa l. trycka ned (ngt) gm kramande o. d. Palmchron SundhSp. 372 (1642). Kolmodin QvSp. 1: 359 (1732). —
(1, 5) -KRÖKA, -ning. [fsv. nidher krökia]
1) (numera bl. tillf.) = ned-böja 1; äv. refl. MoB 2: 13 (1791). Sundén (1887). särsk. (†) = ned-böja 1 b; äv. refl. Lucidor (SVS) 196 (1672; refl.). Brobergen 186 (1700, 1708).
-KULLRA, -ing. [jfr t. niederkollern]
1) (numera bl. i vissa trakter) till 1, 2, 3, tr. o. intr.: rulla ned. GullbgDomb. 19/6 1658 (intr.). PH 6: 3879 (1755; tr.). SvTyHlex. (1851, 1872).
(12 a) -KUVA, -else. [jfr dan. o. ä. nor. nedkue] (†)
1) med avs. på person: hålla nere med våld, förtrycka; underkuva; slå ned, kväsa; kuscha. Vare vndersåthers oc köpstæders niderkwffuelse. G1R 4: 116 (1527). En Kung, som .. / Sitt Folk nedkufvar utan Lag. Dalin Vitt. 3: 152 (c. 1745). Högberg Vred. 2: 23 (1906).
2) med avs. på sak: undertrycka; slå ned, kväsa; övervinna; med avs. på ngns sinne, mod o. d. äv.: underkuva, kuscha. PPGothus Und. O 2 b (1590). Muræus Arndt 1: 29 (1647). Sinnen, som igenom ständige retraiter kunna vara nedkufvade. Höpken 2: 464 (1758). (E. XIII) ville nedkufva alla tre rikenas frihet. Fryxell Ber. 2: 145 (1826). —
(1 b) -KVISTA, v.1 (tillf.) hugga ned (kvistar); förr äv. bildl.: nedgöra, döda. I thet hans armeé .. jämmerligen nederqwistades eller til fånga togs. Brask Pufendorf Hist. 98 (1680). Murberg FörslSAOB (1793). —
(1, 2, 3) -KVISTA, v.2 (vard.) bege sig l. ”kvista” ned (till en plats). Murberg FörslSAOB (1793). —
(12 a) -KVÄVA. [fsv. nidherqväfia] (†)
1) döda gm kvävning o. d.
a) med avs. på levande varelse; anträffat bl. i fråga om död gm drunkning (se kväva 1 b). Dryselius Monarchsp. 362 (1691).
3) med avs. på eld, låga o. d.: kväva, dämpa; äv. mer l. mindre bildl.; jfr 4. Nordberg C12 1: 47 (i handl. fr. 1698; i bild). Adlerbeth HorSat. 50 (1814; bildl.).
4) i allmännare l. bildl. anv.; dels med avs. på person: förtrycka, underkuva, ”krossa”, kväsa; nedgöra, döda; dels med avs. på sak: förkväva, undertrycka, nedslå, kväsa; tillintetgöra; äv. med saksubj. AAAngermannus FörsprKyrkiost. C 1 b (1587). Skal .. själen .. låta nedqväfva sin högartade drift, af förgängliga föremål? Lantingshausen Young 1: 177 (1787). Hålla de sig ej alla väpnade emot honom; .. för att om möjligt är, omkringstänga och nerqväfva honom? Leopold 3: 139 (1816). Predikanten .. söker nedqväfva fritänkeriets hydra. BL 9: 180 (1843). —
(8 b, 12) -KYLA, -ning. sänka temperaturen hos (ngt) gm avkylning. Lindberg Svagdr. Bih. 43 (1892). —
(12) -KÄMPA, -ning. i strid besegra l. nedgöra l. tillintetgöra; ofta oeg. l. bildl. Gumælius Bonde 131 (1828; bildl.). SvD(B) 1945, nr 77, s. 6. —
1) till 1, 2, 3, intr.: förflytta sig ned körande med fordon. Schroderus Comenius 458 (1639). ExFältartill. 1893, 1: 175.
2) till 1, 2, 3, tr.: transportera ned (ngt) med fordon. HovförtärSthm 1758, s. 2930. Lagerlöf Jerus. 1: 237 (1901).
4) (ngt vard.) till 1, 3, tr.: driva l. pressa l. trycka l. ”sticka” ned (ngt). Dalin (1853). Händerna äro med brittisk tvärsäkerhet nedkörda i byxfickorna. Steffen ModEngl. 127 (1893). En död tärna stod med hela huvudet nedkört i tångbädden. FoFl. 1935, s. 34.
5) lant. till 3, tr.: mylla ned (gödsel, säd o. d.) gm körning med ngt redskap (t. ex. plog, årder o. d.). Rålamb 13: 11 (1690). Juhlin-Dannfelt 348 (1886).
6) till 3 d: köra med fordon på isbelagd sjö så att fordon l. dragare kommer i vattnet; dels intr. (o. refl.), dels tr., med obj. betecknande fordon l. dragare o. d. ÅngermDomb. 1648, s. 85. VexjöBl. 1842, nr 7, s. 1.
7) (ngt vard.) till 5 b, tr.
a) med avs. på person: (med fordon) köra omkull l. över (ngn). Posten 1769, s. 1072. Fotvandrares nedkörande. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 97 (1857).
b) (med fordon) köra över (växande gräs o. d.) så att stråna brytas sönder o. fördärvas l. tryckas ned mot marken. BtFinlH 2: 176 (1564).
1) i abstr. anv., motsv. ned-köra 1, 2 o. 5: nedkörande, nedkörning. SthmStadsord. 2: 204 (1707). Ahlman Rasmussen 435 (1919).
2) konkret, motsv. ned-köra 1, 2: nedkörsväg. Wingård Minn. 5: 115 (1847). Midt för nerkörseln till Bara kyrka. FoF 1914, s. 83. —
-LASTA, -ning.
1) (mera tillf.) till 1, 3: transportera (ngt) ned o. lasta det; äv.: inlasta. PH 5: 3448 (1752). SvSkog. 961 (1928).
2) sjöt. till 1: gm lastning giva (ett fartyg) större l. (i pregnant anv.) jämförelsevis stort l. maximalt djupgående. Hiärne 2Anl. 412 (1706). Skeppet Fredric Adolph låg nu 6 tum djupare nedlastadt. GJEhrensvärd Dagb. 1: 350 (1779). Huru många läster ett fartyg verkligen innehåller .. beror mycket på, hur djupt det nedlastas. Witt Skeppsb. 142 (1858). Fartyget .. skall nedlastat göra en fart av 14.5 knop. VFl. 1930, s. 56. —
2) med avs. på sak, särsk. vätska, gas, vattendrag o. d.; jfr leda, v.2 1 b β. SvMerc. 3: 9 (1757; om flottningstimmer). Om torr chlorgas nedledes i ett kärl med torr iod, uppkommer Chloriod. Almroth Kem. 107 (1834).
3) oeg., med avs. på väg, passage, kanal, trappa, elektrisk ledning o. d.: framdraga ned (till l. i ngt); jfr leda, v.2 1 b γ. TT 1900, M. s. 106.
4) om väg, trappa, steg, spår o. d.: gå l. bära l. föra ned; jfr leda, v.2 7. Brunius GotlK 1: 234 (1864). —
(1, 2, 3) -LEDARE, r. l. m. föremål varigenom l. varmed ngt ledes ned; särsk. (i fackspr.) om nedledning. MosskT 1890, s. 49. FörslElektrOrdl. (1931). —
(1, 2, 3) -LEDNING. vbalsbst. till ned-leda o. leda ned; särsk. (i fackspr.) konkret, om ledning som går från ett föremål l. en plats högre upp ned till golvet l. marken l. till ett längre ned befintligt föremål o. d. TT 1889, s. 39. En luftantenn med tillhörande nerledning. SvD(A) 1923, nr 55, s. 14.
Ssgr (i fackspr.): nedlednings-kabel,
-tråd. —
-LIGGA, -ning. [fsv. nidherliggia]
I. intr.
2) till 16: befinna sig i liggande ställning o. d.
a) i p. pr., om krage o. d.; motsatt: uppstående. Freja 1873, s. 74. En bred nedliggande vit krage. UpplFmT 44: Bil. 36 (1930).
b) bot. i p. pr., om växt l. växtdel (stam l. gren l. rot o. d.): som växer vågrätt o. följer jordytan, som ligger nere på marken. Thunberg Resa 1: 165 (1788). Den buskformiga, nedliggande alen. SvGeogrÅb. 1933, s. 15.
c) (†) om person: ligga, ligga utsträckt (på marken o. d.). Linc. X 5 a (1640). Stagnelius (SVS) 3: 42 (1814). särsk.
α) ligga till sängs, ligga (se d. o. 1 a α); äv. närmande sig bet.: ligga sjuk (jfr ligga 1 a α β'). (Kvinnan fick) blodhsoot, dheruti hon sedan ymkeligen nederlågh uthi halftridie åhrs tijdh. BtFinlH 2: 321 (1670). Acrel Sår 55 (1745).
β) mer l. mindre bildl., dels ss. beteckning för att ngn är slagen l. i ett eländigt tillstånd l. död o. d., dels i uttr. nedligga i ngt, vara hemfallen åt l. helt ”uppslukad” av ngt. Forsius Fosz 330 (1621). Fast mäst Wärden all neer-ligger i thet arga. Lucidor (SVS) 256 (1672).
d) (†) om träd, skog, byggnadsvärk o. d.: vara kullfallen, ligga nere på marken resp. ligga nedriven l. nedrasad o. d. Schmedeman Just. 1294 (1691). Nederliggande Skog. LandtmFörordn. 150 (1734). Ugnen (i badstugan) som nederligger och Skorstenen bör uplagas. VDAkt. 1756, Syneprot. F III 7.
3) (†) till 19: ligga nere (se denna förb. 2). Låta arbetet nederligga. Bergv. 1: 157 (1649). Handelen nederligger. BorgRiksdP 147 (1675). Schmedeman Just. 1221 (1688). särsk. i p. pr., om politiskt parti: som icke är vid makten, som är satt ur spel. Det nederliggande Mössepartiets predikant. Wieselgren SvSkL 1: 348 (1847).
II. tr.
1) till 5 b: förstöra l. skada (gräs o. d.) gm att ligga i det (så att stråna brytas sönder l. tryckas ned mot marken), ”bala ned”; äv. med saksubj.; vanl. i p. pf. För nedliggande af gräsmatta dömdes tre personer att plikta hvardera 2 kr. GHT 1896, nr 172, s. 3. Knöppel Vildm. 75 (1915).
2) (vard.) till 6, 12: åstadkomma fördjupningar efter kroppen i (bädd, madrass, stoppad soffa o. d.) gm att ligga i resp. på den; ligga till; ”bala ned”; vanl. i p. pf. Tholander Ordl. (c. 1875). Thordeman 2FlickItal. 10 (1932).
3) (†) till 5 b, 12, ss. vbalsbst. -ande: nedläggande, nedkämpande, nederlag. I fall .. flera makter sig keisarens nederliggande antaga. 2RA 3: 641 (1734). —
-LJUNGA.
1) (numera bl. i vitter stil, mera tillf., o. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1, 3, intr., om blixt: slå l. skjuta ned; äv. oeg., om ngt annat som förflyttar sig på ett blixtliknande sätt. SP 1809, nr 8, s. 1. Rääf Ydre 1: 45 (1856). Berndtson (1880).
2) (†) till 5 b, tr., om blixt: slå ned (ngn) till marken o. d., döda; äv. bildl.: slå ned (ngn) med blixtliknande kraft o. snabbhet. Möller (1807). Ahnfelt Rääf 305 (i handl. fr. 1846; bildl.). Dalin (1853). Ahlman (1872). —
(1, 2, 3) -LOCKA. locka (ngn) att komma ned. Murberg FörslSAOB (1793). Höijer Thukyd. 2: 88 (1832). —
(1, 2, 3) -LOPP. vbalsbst. till ned-löpa o. löpa ned: nedlöpande; äv. konkret, om det ställe där ngt löper ned. Dähnert 270 (1746). TT 1900, M. s. 102 (konkret). särsk. (†) oeg. l. bildl.: brock. Schultze Ordb. 2830 (c. 1755). —
(1, 5) -LUTA. [fsv. nidher luta]
1) intr., om person l. sak: vara böjd (framåt o.) nedåt, luta; numera nästan bl. i p. pr. Dähnert 270 (1746). Brunius GotlK 3: 57 (1866).
2) (numera föga br.) tr.: böja l. luta (ngt) nedåt; äv. med saksubj. Hur' åldren uthan nåd min raaka rygg nedluutadt. TRudeen Vitt. 227 (1691). AAGrafström 2: 250 (1826, 1864).
3) [fsv. nidher luta sik] (numera föga br.) refl., om person l. sak: böja sig (framåt o.) ned, intaga en lutande ställning. På ängen sig gräset nedlutar. Bellman 5: 267 (c. 1780). Ahlman (1872). särsk. (†): sätta l. lägga sig ned till vila. De sig af trötthet på marken nedlutande krigarne. Livijn 1: 137 (1817).
4) [jfr 1, 2, 3] i p. pf., om person l. kroppsdel (huvud, panna o. d.): (framåt- o.) nedåtböjd, som böjer l. lutar sig ned. Bellman Gell. 72 (1793). Ling Regl. 42 (1836). —
(1 (b)) -LYFTA, -ning. Lind 1: 1190 (1749). (Vid krigsuppbådet) nedlyftades månget gammalt fädernesvärd från väggen. Fryxell Ber. 2: 40 (1826). —
(3 e) -LÅSA, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -LÄSA, -ning. lägga ned (ngt i ngt) o. låsa om det; äv. bildl. Murberg FörslSAOB (1793). Högberg Vred. 2: 9 (1906). —
-LÅTA, -else (†, Lind 1: 919 (1749), PoetK 1821, 1: 167), -ning (†, Linc. Cccc 6 b (1640)). (med avs. på formen se anm. sp. 262) [fsv. nidherlata; jfr t. niederlassen]
I. (†) tr.
1) till 1, 3: släppa l. hissa l. fira ned; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. Apg. 11: 5 (NT 1526; ännu hos Melin HelSkr. 1865). Detta knyte nederläts till jorden. Ödmann StrFörs. III. 1: 118 (1811). Wallin 1Pred. 3: 326 (c. 1830; i bild). särsk. i uttr. nedlåta sina ögon, en blick o. d., kasta en blick ned; stundom med anslutning till ned, adv. 8 c. SColumbus Vitt. 97 (c. 1670: Sin' ögon nederleet). CFDahlgren 5: 70 (1833).
2) till 5.
b) i uttr. nedlåta sin lekamen, sätta l. lägga sig ned; jfr II 2. Kullberg Mem. 2: 11 (1835). Därs. 110.
II. refl.
2) (†) till 5 a, c: sätta l. lägga sig ned; slå sig ned; bosätta sig; äv. oeg. l. bildl. RP 1: V (1621). Kriget sig och nu wid edre Gräntzer nederlåter. SwarDaManif. 1644, s. T 1 b (1636). De, som sig i Wåra Lappmarcker antingen allaredan husligen nederlåtit eller härefter nederlåtandes warda. Stiernman Com. 5: 528 (1695). Atterbom Minn. 508 (1818).
3) (med avs. på formen se anm. sp. 262) till 8 c.
a) i skildring som ger uttryck åt en äldre tids uppfattning av social rangskillnad o. d.: inlåta sig på l. ”sänka sig ned” till l. icke hålla sig för god för att umgås l. samtala l. ha att göra med ngn som tillhör en lägre samhällsklass l. i ett l. annat avseende står på en lägre nivå (är intellektuellt mindre utvecklad, står på en lägre bildningsnivå); ta befattning med ngt (t. ex. ett arbete) som ligger under ens sociala l. intellektuella o. d. nivå; förr äv.: anpassa sitt tal, skrivsätt l. uppträdande efter folk som befinner sig på en lägre nivå; numera bl. i uttr. nedlåta sig till att (äv., mindre br., enbart att) göra ngt l. till viss handling (jfr b). Rydén Pontoppidan 316 (1766). (Geheimerådinnan) hade .. beslutit, at så långt nedlåta sig til sin nyadlade Herr Måg, at hon ville emottaga en skänk af et par brillants-örhängen. Eurén Kotzebue Orth. 3: 144 (1794). (Läraren C. H. Wolke) förstod förträffligen konsten, att nedlåta sig till barn, att genom lekar och samtal angenämt bibringa dem färdighet i gamla och nya Språk. Broocman TyUnd. 2: 31 (1808). Det är något motbjudande och förödmjukande för en man, att nödgas nedlåta sig till pigsysslor. Læstadius 1Journ. 276 (1831). Ludvig XV:s gamla älskarinna, Du Barry, som drottningen aldrig nedlåtit sig till att vilja umgås med. Almquist VärldH 7: 154 (1928).
b) allmännare, klandrande, i uttr. nedlåta sig till att (äv., mindre br., enbart att) göra ngt (klandervärt) l. till en viss (klandervärd) handling, icke hålla sig för god för att göra ngt osv. Altén Fästm. 47 (1796). Utan att nedlåta sig till skryt och nedriga osanningar, bör man ej försumma tillfället att visa sig på sin fördelagtiga sida. Rademine Knigge 1: 36 (1804). Att du verkligen nedlåter dig till att tala så dumt! utbrast Irma. Hammenhög PoB 383 (1931).
c) (†) ss. vbalsbst. -ande, handlingen att inlåta sig på umgänge l. samtal med person av lägre samhällsklass l. att ta befattning med ngt som är under ens värdighet osv. Murberg FörslSAOB (1793). Fly de .. (dumma), men nedlåt dig gärna til de .. (enfaldiga) och försmå ej deras kärlek; ty de förtjena, at man söker fägna dem, och vårt nedlåtande gör det i hög grad. Hasselroth Campe 142 (1794). Ödman UngdM 1: 12 (1862, 1881).
(8 c) -LÅTANDE, p. adj. (med avs. på formen se anm. sp. 262) [jfr d. nedladende, nor. nedlatende]
1) i skildring som ger uttryck åt en äldre tids uppfattning av social rangskillnad o. d.; motsv. nedlåta II 3 a: som (i ett enskilt fall l. i allm., på ett okonstlat, välvilligt sätt) inlåter sig på l. ”sänker sig ned” till l. icke håller sig för god för att umgås l. samtala l. ha att göra med ngn som tillhör en lägre samhällsklass l. i ett l. annat avseende står på en lägre nivå l. anpassar sig efter folk som står på lägre nivå o. d., vänlig i umgänget med folk i lägre ställning, ”gemen”; stundom: ”nådig”; äv. oeg., om ngns sätt, sinne, uppträdande o. d. Ju mera nedlåtande, vänlige och förtrolige de Store visa sig emot dig, desto mera vördnad måste du i dit upförande visa dem. Hasselroth Campe 139 (1794). Under sina resor umgicks Carl (XI) på det mest nedlåtande sätt med allmogen. Ekelund 1FädH II. 2: 30 (1831). Hofpredikanten Nordensson, som tycktes vara .. nedlåtande och anspråkslös, så att han rätt ifrigt språkades med oss. KyrkohÅ 1929, s. 326 (1846). Strindberg Julie 8 (1888). Östergren (1933).
2) allmännare, klandrande: som (i ett enskilt fall l. i allm.) under markerande av sin högre ställning l. sin överlägsenhet i ett l. annat avseende anlägger ett välvilligt l. vänligt sätt gentemot folk i lägre ställning o. d., som bemöter folk med överlägsen välvilja, som tar sig en beskyddande ton o. d.; stundom: ”nådig”, ”hög”; äv. om ngns sätt, sinne, uppträdande o. d. Äfven mig har .. (grevinnan N. N.) synts antaga en nedlåtande min som jag ej kan annat än finna litet löjlig. Tegnér (WB) 5: 622 (1826). Stockholmaren .. kastade .. en nedlåtande blick på fjellen. Ödman VårD 2: 144 (1888). Mr John Vyner .. såg vänligt nedlåtande på förste bokhållaren. Lundquist Jacobs Landb. 5 (1909). Det var ju rätt onödigt, att hon behandlade sin svärson gudsnådligt nedlåtande. Hedberg Räkn. 81 (1932). —
(8 c) -LÅTEN, p. adj. -låtnare (gradf. bl. mera tillf.). (med avs. på formen se anm. sp. 262) [jfr ä. d. nedladen] numera vanl. ersatt med: nedlåtande.
1) i skildring som ger uttryck åt en äldre tids uppfattning av social rangskillnad o. d., = ned-låtande, p. adj. 1; äv. i uttr. vara nedlåten mot, förr äv. med ngn. Murberg FörslSAOB (1793: med). Grefvinnan så nedlåten nådigt tog ordet: / Bevars hvad ni gjort er besvär! Lenngren (SVS) 2: 242 (1800). Så hög herre och så nedlåten mot oss. Högberg Vred. 1: 162 (1906).
2) allmännare, klandrande, = ned-låtande, p. adj. 2. Herrar lorder / Förnämt nedlåtna. CVAStrandberg 5: 340 (1865); jfr 1. Lidforss FrSpr. 149 (1867). Nedlåten öfverlägsenhet. Söderhjelm Tavaststj. 36 (1900). Östergren (1933).
Avledn.: nedlåtenhet, r. l. f. [jfr d. nedladenhed]
1) till -låten 1, i skildring som ger uttryck åt en äldre tids uppfattning av social rangskillnad o. d.: handlingen l. förhållandet att (i ett enskilt fall l. i allm.) inlåta sig på l. ”sänka sig ned” till att umgås osv. med folk i lägre ställning o. d., vänlighet i umgänge med folk i lägre ställning, ”gemenhet”, ”nådighet”. Murberg FörslSAOB (1793). (Kronprins Karl Johan visar) nedlåtenhet utan att någonsin falla i en lägre ton. Tegnér Armfelt 3: 269 (i handl. fr. 1810). Siwertz JoDr. 402 (1928).
2) till -låten 2, allmännare, klandrande: förhållandet l. egenskapen att vara nedlåtande (se nedlåtande, p. adj. 2). Topelius Vint. I. 1: 182 (1859, 1880). Holbergs förnäma nedlåtenhet mot kämpavisorna. 2SAH 59: 324 (1882). 3SAH LIII. 2: 118 (1942).
Spoiler title
Spoiler content