NUMERAL- num1era3l~ l. nɯ1-.
Etymologi
[jfr eng. numeral, fr. numéral; av lat. numeralis, som har avseende på tal, räkne-, till numerus (se NUMERUS)]
språkv. i ssgr: som har avs. på talbegrepp o. dyl. l. betecknar ett antal.
Ssgr (föga br.): NUMERAL-ADJEKTIV~002. [jfr fr. adjectif numéral, räkneord] taladjektiv. Numeraladjektiv, som omfatta .. (bl. a.) ordningstal, som ange en bestämd ordning i en serie: förste, andre, tredje o. s. v. 2NF 24: 55 (1916). —
-ADVERB. taladverb. (Av ordningstalen) kunna i olika språk härledas vissa numeraladverb, t. ex. lat. tertium, för tredje gången, primo, i början o. s. v. 2NF 24: 55 (1916). —
-SUBSTANTIV~002. substantiv som uttrycker ett talbegrepp l. betecknar ett antal. Ett talbegrepp .. kan t. ex. uppfattas såsom substans, och man får då numeralsubstantiv: enhet, tolft, tjog o. s. v. 2NF 24: 55 (1916).
