[möjl. till NOS;jfr sv. dial. osnytlig, ful, oansenlig, osnytrig, osnygg, ohyfsad, snutug, vacker, snutlig, hygglig, hyfsad, ävensom NÄSVIS 3]
1) (numera föga br.) som har ett fult l. o-täckt utseende, vanskapt, som är otrevlig att se på; vars utseende l. gestalt icke har ngt tilldragande l. imponerande, oansenlig. Dalin Arg. 2: nr 14, s. 4(1734). Frun (går) hela veckan sotig och onoslig med utslaget hår i köket. Wetterbergh Past. 44(1845). Jag skickar .. lite pepparkakor som se onosliga ut men ej smaka illa. ALGeijer(1846) i Solnedg. 2: 377. Till sitt yttre var han .. ”onoslig”. SDS 1886, nr 472, s. 3.PT 1905, nr 218 A, s. 3.
2) (numera föga br.) om (förhållande på) ställe där ngn vistas: oangenäm, otrevlig, o-lustig; äv. om vistelse på dylikt ställe. Hon kunde sitta på ett mycket onosligare ställe (än Danviken). Almqvist Amor. 303(1822, 1839). Att sitta deruppe i auditorium är .. f-n så onosligt. Wetterbergh Genrem. 325(1842).
3) (vard.) om person: fräck, oförskämd, uppnosig, uppkäftig, framfusig; äv.: ohyfsad, oborstad; äv. allmännare: som gm sitt uppträdande l. sitt sätt gör ett otrevligt l. otäckt intryck. Dähnert(1784). Tegnér Armfelt 3: 403(cit. fr. 1812). De der så kallade ”flitiga gossarne” .. äro understundom rätt onosliga figurer. Wetterbergh Past. 72(1845). Har ni min far så der onosligt svarat? Dahlgren Calderon 59(1858). Det var roligt att se, hur den förut onoslige och högfärdige krögaren blef mjuk i ryggen. SvD(B) 1903, nr 312, s. 7. En onoslig pojkvask. Bergman LBrenn. 258(1928).
Avledn.: ONOSLIGHET3~200 l. 300~2 (ono´slighet Weste), r. l. f. (Sv.) Onoslighet, .. (fr.) Maussaderie. Weste(1807).
1) (föga br.) till 1. Dalin(1853). särsk. konkret, om otäck(t) l. vidrig(t) gestalt l. väsen l. varelse. Alla de onosligheter folkfantasien skapat. PT 1905, nr 174 A, s. 3.
2) (vard.) till 3. Östergren(1934). särsk. konkretare, om oförskämt yttrande. Blomberg Än 96(1939).
