[jfr t. orgasmus, eng. orgasm, fr. orgasme; av nylat. orgasmus, av gr. ὀργασμός, avledn. av gr. ὀργάειν, svälla av fuktighet l. safter]
med. o. fysiol. onormalt stor tillströmning av blod o. andra kroppsvätskor till ngt organ; numera vanl. om dylik företeelse i könsorganen, t. ex. under samlaget o. särsk. om den maximala lustkänslan vid den sexuella utlösningen. TLäk. 1834, s. 201. Den sexuella orgasmen. Gadelius Tro 1: 37(1912). — särsk. (tillf.) i allmännare anv.; jfr ORGIASM.Bråkiga tillställningar där man dövar sin nevrasteni i en artificiell orgasm av alkohol och erotik. Rogberg Dam 20(1932).
