SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
ORGELIST, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(org- 1797. orge- 18641873)
Etymologi
[jfr dan. o. t. orgelist; till ORGEL]
(†) organist. BoupptVäxjö 1797. Höijer (1864). UB 2: 540 (1873; om ä. förh.).
Spoiler title
Spoiler content