publicerad: 1950
ORGELNIST or1jelnis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
(om ä. förh., numera föga br.) organist. Wallquist EcclSaml. 5—8: 42 (1791). Jag är lärd till orgelnist, / och mitt namn är Apelqvist. Karlfeldt Vildm. 63 (1895). SFS 1924, s. 623.
Ssgr (om ä. förh., numera föga br.): ORGELNIST-BEFATTNING. organistbefattning. SvT 1852, nr 15, s. 1. BrefLindblad 187 (1874). —
Spoiler title
Spoiler content