PROSCENIUM prωse4nium l. pro-, n.; best. -iet, i best. anv. i sht förr äv. utan slutartikel (Palmblad Fornk. 2: 358(1845)); pl. -ier.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. proscenium; av lat. proscenium; av gr. προσκήνιον, av προ- (se PRO-, prefix1) o. σκηνή, skjul, barack, scen (se SCEN)]
1) i den antika teatern använd fondvägg av upphängda mattor l. målat trä o. d., avsedd att dölja den för skådespelarna i scenens bakre del inrättade byggnaden o. samtidigt tjänande ss. bakgrund för det framförda skådespelet; äv. om platsen framför dylik fondvägg. ConvLex.(1824). Från orchestran ledde trappor .. upp till proscenium. Palmblad Fornk. 2: 358(1845). SvUppslB(1935).
2) i den moderna teatern: den framför ridån liggande delen av teaterns scen jämte inramningen (vari äv. ridån medräknas) av denna del av scenen; stundom blott om scenöppningens inramning jämte ridån; förr äv.: avantscen (se d. o. 1). Pfeiffer(1837). Prosceniet sattes upp med sin röda ridå med gyllne lyra och svan. Fahlcrantz Kyrkoh. 197(1907). (Strindbergs drama) Till Damaskus hade iscensatts med ett för hela dramat gemensamt inre proscenium för att underlätta scenväxlingar. 3SAH LIII. 2: 156(1942).
Ssgr (till 2): A: PROSCENIE- l. PROSCENIUM-VALV. (proscenium- 1917) valv över proscenium. 2NF 27: 77(1917). —
