publicerad: 1959
ROLIG rω3lig2, adj. -are. adv. = (†, AOxenstierna 8: 529 (1633)), -A (†, G1R 1: 215 (1524), Juslenius 183 (1745)), -EN (†, UpplDomb. 2: 60 (1579), Västerb. 1940, s. 70 (1823)), -T (Arvidi 161 (1651) osv.).
Ordformer
(ro- (roo-) 1523 osv. rode- 1524 (: rodeligheth, sbst.). råå- 1565. -lig (-ii-) 1523 osv. n. sg. -lig 1706. -ligit (-leg-, -et) 1526—1786. -ligt 1535 osv.)
Etymologi
[fsv. roliker; jfr fd. rowelig, rolic (d. rolig), fnor. róligr (nor. dial. roleg); avledn. av RO, sbst.1 — Jfr BEROLIGA]
1) (†; se dock a, b) motsv. RO, sbst.1 1: som icke rör sig, stilla; särsk. om vind l. vatten o. d.: lugn (se LUGN, adj. 1). RelCur. 172 (1682). Troligast är .., at Syndaflodens watn haar hållit sigh stilla och rolig. Hiärne 2Anl. 194 (1706). Den 6 var vädret roligare och förblef så till d. 9. Landell Bligh 41 (1795). KrigVAH 1829, s. 48. — jfr O-ROLIG. — särsk.
a) (numera bl. arkaiserande) motsv. RO, sbst.1 1 e, om vila om natten l. i sängen l. om sömn: stilla; äv. om tid (särsk. natt) som ägnas åt vila l. sömn (jfr 2 b ζ); vanl. med anslutning till 2 l. 3: rofull, ostörd, präglad av frihet från bekymmer o. d., lugn (se LUGN, adj. 4 b slutet). Roligh sömpn. LPetri 1Post. V 4 b (1555). Giff osz en roligh natt och godh, lät osz i synden ey sofwa. Manuale 1663, s. 507; jfr Ps. 1695, 367: 7. Den sjuke .. sof roligt til kl. 6 följande morgonen. VeckoskrLäk. 3: 85 (1782). En illa tillagad sömndryck .. tilskyndar väl slummer, men gifver ej någon rolig hvila. Lantingshausen Young 2: 70 (1790). Redlige män kunde hädanefter njuta rolig sömn på kärvhalmen. Moberg Rid 341 (1941). — särsk. i uttr. som ange att ngn önskar en annan god sömn l. en god natt; särsk. i sådana vid avsked använda uttr. som rolig (god)natt, god natt; jfr 2 b ζ slutet. Haf hwar för sig här med een lustig roolig Natt. CupVen. A 4 a (1669). (Sv.) Rolig natt! (Lat.) Sit tibi nox quieta! Sahlstedt (1773). Sof roligt: säger en vän till den andra, när de om qvällen skiljas åt. Wallin 2Pred. 3: 151 (1836). Rolig godnatt; glöm ej att läsa din aftonbön. Topelius Fält. 1: 174 (1853). Östergren (1936).
b) (numera bl. arkaiserande) i utvidgad anv. av a (motsv. RO, sbst.1 1 f), om döden(s sömn): lugn, fridfull; förr äv.: salig; förr äv. i uttr. vara rolig (jfr 2 a), om avliden: vila i ro. Thenne förste Hertigen i Preussen (som nu roligen hwiljlar i Herranom). Schroderus Os. III. 1: 71 (1635; lat. orig.: feliciter). Jag önskar eder / Som ären döde / Att i må alldrig / Rolige wara. Verelius Herv. 93 (1672; isl. orig.: kyrrer). Unna mig en rolig död. Almqvist Amor. 42 (1822, 1839). Ack, det frälsta stoftet slumrar roligt / Fast det trampas af en sorgsen vän. Runeberg (SVS) 2: 97 (1833). Sof roligt i den moderliga jord, Sof trygg, du ädle, i din graf vid Solna! Böttiger 4: 15 (1869).
c) i utvidgad anv., om egendom: fast (se FAST, adj.1 9). Schroderus Comenius 848 (1639; t. texten: vnbeweglichen).
a) om person: som lever l. vill leva i lugn o. ro l. i stillhet l. i fred med sina medmänniskor o. d., fridsam; lugn (se LUGN, adj. 2); äv. övergående i 3: som lever i lugn o. ro gm frihet från bekymmer o. d.; särsk. i uttr. vara rolig (jfr 1 b), dels: leva i stillhet l. fred, dels: hålla sig lugn. Vinlegger idher athi ären roolighe, och sköter idhor eghen stycke. 1Tess. 4: 11 (NT 1526). (Salomo) skal wara en roligh man, För ty iagh wil läta honom få roo för alla hans fiendar. 1Krön. 22: 9 (”23”) (Bib. 1541; Bib. 1917: fridsäll). Martianus .. lefde vthi fridh, och war .. en roligh Förste. Schroderus Sleid. 100 (1610). (När två personer slogos) språng Jon emellan och badh them wara rolige. VDAkt. 1683, nr 292. Här slottets herrar förr sina hofstater hade; / här sutto de i länstol om kvällen helt roligt. Jensen Mickiewicz 46 (1898); jfr 3. — jfr O-ROLIG. — särsk. i uttr. (för)hålla sig rolig och stilla (l. stilla och rolig), leva fredligt, hålla fred. Synes H. F. N:de .., att man icke kan förwegre fremmende till att wistes och boo (i Sthm) .. meden the förholle sigh stille och rolige. PrivSvStäd. 4: 198 (1598). Ther medh skall heela twisten aldeles vphäf:as och Academici hålla sigh roliga och stilla. BraheBrevväxl. 1: 141 (1666).
b) med sakligt huvudord: som präglas l. utmärkes av lugn o. ro, fri från sådant som oroar l. stör, stilla, fridfull, rofylld, lugn (se LUGN, adj. 3); äv. övergående i 3: som präglas av lugn o. ro gm frihet från bekymmer o. d. Påå thet ath wij måghom leffua vthi it behaghelighit och rolighit leffuerne, j all gudhactugheet och redeligheet. 1Tim. 2: 2 (NT 1526). (Trolovade få skiljas, om en av dem begått något, varigm) ett roligt umgänge them emellan hindras och förspilles. Kyrkol. 16: 2 (1686). Utan at des vänners förestälningar förmådde honom lemna sin roliga enslighet. Chenon Heywood 1: 6 (1772). Naturen är så rolig — / Hur stilla, hur förtrolig / Hon ler, i skymning klädd! Stagnelius (SVS) 1: 48 (1816). Du har ett stilla roligt lif i din skönhets verld du. Strindberg Brev 4: 339 (1884). Auerbach (1913; angivet ss. föråldrat). — jfr O-ROLIG. — särsk.
α) om samhällstillstånd l. regering o. d.: som utmärkes av lugna (normala l. stadgade) förhållanden l. av att stridigheter l. uppror l. krig o. d. icke förekomma; jfr RO, sbst.1 2 c. OPetri Kr. 206 (c. 1540). Gudh alszvåldigh H:s K. M:tt .. itt fridsampt, roligitt och longvarigt regemente mildeligen förläne. OxBr. 12: 73 (1638). Alle saker stå hoos oss I sit waanliga lag, och nu för denne tijdh genom Gudz mildheet tämeligen rolige. AOxenstierna Bref 4: 425 (1646). När ett Regimente är rooligit och i gott wälståndh, så är gott råda, och sittia wedh brädet (dvs. ha en hög samhällsställning). Grubb 401 (1665). Rosenstein 3: 187 (c. 1790). — särsk. i n. sg. i uttr. ha fred och roligt, åtnjuta fred, få vara i fred. BtFinlH 3: 51 (1535).
β) om plats l. lokalitet o. d.: där lugn o. fred råder, där man har det lugnt (o. icke störs l. besväras o. d.). Ther skola the liggia vthi roligha hyddor, och haffua feta beet på Israels berghom. Hes. 34: 14 (Bib. 1541). Vij hafva och hafft här i Sommar ett rätt gått och öfvermåttan roligt läger, så att intet hafver fatta[t]s. Carl XII Bref 61 (1703). Mången har ej roligare sofvekammar än kyrkan: derföre sade en sjuk sömnelös gumma: bär mig i kyrkan, der har jag altid haft god ro at sofva. Livin Kyrk. 102 (1781). Mellin SDikt. 139 (1852). — jfr VÄL-ROLIG.
γ) om befattning l. samhällsställning o. d.: som ger ngn lugn o. ro l. ostörda o. goda arbetsförhållanden o. d.; som innebär ringa möda l. frihet från bekymmer o. d.; jfr 3. LPetri Œc. 56 (1559). Trenkta inthet effter Rijkedommar eller högt kall .. ty jw högre jw mödosammare. Jw lägre, jw roligare. Balck Es. 164 (1603). Altså förmodar jag med fast förtröstan, thet Högvördiga Herr Doctoren och Biskopen .. mig til nogon roligare bestälning förhielper. VDAkt. 1751, nr 90. ÅbSvUndH 68—69: 67 (1761).
δ) om innehav l. besittning l. nyttjande (av ngt) o. d.: som ingen annan (för sin del) gör anspråk på; som ingen försöker frånhända ngn, okvald (se d. o. 5 a); äv. om persons bärgning l. utkomst: trygg, säker. G1R 1: 215 (1524). Ath han må ther vthaff haffua sin födho och roliga velfordan på sin yterste aller (dvs. ålderdom). Därs. 4: 298 (1527). Hwad som Inwånarne i Städerne .. Cultiverat ock häfdat, thet skole Borgarena roligen ock oturberade få nyttia. Broman Glys. 1: 77 (i handl. fr. 1682). På dhet Ridderskapet och adelen .. måge widh .. sig tilbytte lägenheter, för sig och sine efterkommande sittia uthi een roolig possession ..; Så (osv.). Stiernman Riksd. 1907 (1683). Om en ofrällseman för detta fått äga någon sätes eller ladugård ..; så får han samma gård och gods roligen besitta. Botin Hem. 1: 201 (1748). (En patriotism som är grundad) blott på den naturliga kärleken för den ärfda jorden samt för dess roliga besittning. Snellman Tyskl. 57 (1842). Dalin (1855).
ε) i uttr. komma uti rolig ordning, komma i lugna o. ordnade förhållanden. Agrell Maroco 1: 327 (1790, 1796).
ζ) om tid: rofylld, ostörd; äv. övergående i 3: präglad av frihet från bekymmer o. d., lugn (se LUGN, adj. 4 b slutet); äv. om ålder(dom): lugn, fridfull, god; jfr 1 a. Giff tina tiänare then fridhen som werlden icke giffua kan .., ath wåra dagha mågha vnder titt beskerm rolighe bliffua. OPetri 2: 425 (1531). (Abraham) dödde j en roligh ålder, tå han aff ålder och leffuande mätter war. 1Mos. 25: 8 (Bib. 1541; Luther: jnn einem rugigem alter). Så skal din ålder blifva rolig: Dina dagar förnöjeliga, och din Regering Lycklig. Mörk Ad. 1: 72 (1743). Bergklint Vitt. 265 (1774). — särsk. i uttr. som ange att ngn önskar en annan en rofylld osv. tid; jfr 1 a slutet. Haf rolig helgd! Kellgren (SVS) 6: 23 (1773). (Kontoristen) hängde hatten på en spik .. och sade (till sin arbetsgivare): ”Önskar rolig godmorgon”. Wetterbergh Selln. 5 (1853). Skön, rolig morgon, väna husfrun min! Hedberg Bröll. 85 (1865).
3) (†) motsv. RO, sbst.1 3: fri från bekymmer l. ängslan l. affekter o. d., obekymrad, icke upprörd l. oroad l. nervös o. d.; lugn (se LUGN, adj. 4); behärskad, sansad; som har (sinnes)-lugn l. (sinnes)jämvikt l. frid; särsk. om person(s sinne l. samvete o. d.); jfr 1 a, 2 a, b. Giff oss .. itt fridhsampt och rooleghit samwet. OPetri 1: 61 (1526). Dominus Henricus Erici, som är een lärd, stilla, roligh, skickeligh och välmeriterat prestman. OxBr. 12: 300 (1648). Et roligt sinn' och stadigt modh / Förlän migh städz' O Herre godh. Ps. 1682, s. 249; jfr Ps. 1695, 357: 7. (Boskapen) liksom frögdar sig och är roligare, när han märker .. (vårdarnas) närvarelse. Wasenius NorrlBoskSk. 79 (1751); jfr 1. Jag är ej rätt rolig till sinnes i dessa dagar. Leopold 4: 288 (c. 1820). Ej slår ett hjerta i mitt grannskap roligt. Runeberg (SVS) 1: 131 (1830). Björn sitter inne hos Bruno, för att hålla honom så rolig som möjligt (under en anhörigs sjukdom). Bremer Grann. 2: 139 (1837). Rääf Ydre 1: 125 (1856). — jfr O-ROLIG. — särsk. övergående i bet.: tålmodig, tålig; äv. i utvidgad anv., om växt: som finner sig i l. uthärdar dåliga växtförhållanden o. d., härdig. (Av tron) kommer thå thet att .. (människan) rooliga lijder och wmgeller then bedröfvelse som henne påkomma kan. KOF 1: 191 (1575). (Vid pest är det ett gott tecken) När som then siuke vackert stille, tåligh och roligh är, och widh sitt fulle sinne bliffuer. Berchelt PestOrs. E 5 b (1589). (Vårbrodd är en) Rolig ört, som tager til godo så särskilta jordmoner och hemvisten. Kalm VgBah. 63 (1746).
a) som väcker tillfredsställelse l. välbehag o. d., tilltalande, angenäm, behaglig; äv. (o. numera vanl.): som bereder l. skänker l. framkallar l. sprider glädje l. munterhet l. trevnad, som roar, roande, lustig, trevlig, kvick; äv. övergående i bet.: intressant; om tidsrum l. fest o. d. äv.: som tillbringas på ett glatt sätt resp. präglas av glädje, glad, munter, lyckad. Han berättar alltid roliga historier. Rig 1943, s. 54 (1640). (Stiernhielm roade de nedslagna med) glade åthbyrder och rolige optog. Columbus BiblW P 3 a (1674). Vti gestabodslag och roligaste samqwem, ther kommer osz ohoppandes vppå en hiertans ängslan. Swedberg SabbRo 1478 (1687, 1712). (En familj) hade ej här (i Sthm) för roliga dagar. Kellgren (SVS) 6: 270 (1790). Cuviers arbete längtar jag mycket att få se. Det vore roligt att veta, hvad det kostar? Retzius BrFlorman 68 (1829). Det dröjde inte lång stund, förrän .. de hade ätit upp alla karamellerna. Och då var det slut med det roliga. Wiklund NomadskLb. 1: 78 (1917). Det var så roligt att åka i sällskap med farmor. Martinson MötDikt. 53 (1950). (†) Sedan förvetenheten braght mig til at dricka några glas (av ”den Aganippiska vätskan”), fann jag, at det smakade i sanning rätt sött och roligt. Dalin Arg. 1: 138 (1733, 1754). — jfr SMÅ-, STOR-, TOK-, TORR-, TRI-ROLIG. — särsk.
α) i ordspråk o. ordstäv. ”Här är inte roligt alls” — sa' knekten, kom in i kyrkan. Holmström Sa' han 39 (1876). Det roliga varar sällan länge. Granlund Ordspr. (c. 1880).
β) om person (jfr δ): som har lätt för att roa andra, som (gm roliga historier, lustiga infall, komiskt minspel o. d.) kan få andra att le l. skratta; underhållande; skämtsam; komisk; äv.: kvick, spirituell. (Stenbock o.) Oxenstierna Brefv. 1: 233 (1697). När I skall fria, då hielper ej vara lärd, dygdig, ärlig, utan lustig, rolig, tokig, då præfereras I. Linné Diet. 1: 61 (c. 1750). En rolig menniska kan muntra ett helt sällskap, men en löjlig väcker blott medömkan. Wetterstedt ConvOrdb. 113 (1822). (En viss skådespelare) har den stora förtjensten .. att aldrig synas medveten om att han på scenen är rolig. Hedberg SvSkådesp. 128 (1884). Andersson Kolvakt. 70 (1915).
γ) om litteraturalster o. d.: som bereder nöje l. njutning, angenäm, underhållande; äv.: roande, kvick; i uttr. rolig bok särsk. om (underhållnings)bok (i sht roman) som man läser för sitt nöjes skull (motsatt: fackbok l. läxbok o. d.). Reenhielm ThViik. 140 (1680). Derföre hafva ock de gamle, under roliga Dikter, liufliga Samtal, eller nöjsamma Historier, undervisat folket om Dygden. Dalin Arg. 1: 3 (1732, 1754). Främling äger du ej en berättelse, rolig för alla? Runeberg (SVS) 3: 62 (1832). (Sv.) Han läser inte annat än roliga böcker .. (eng.) light literature. WoH (1904). Henrik Schücks ungdomsbok om Shakspear var ett mäkta lärt verk, men roligt var det icke. AB 1916, nr 287, s. 8.
δ) (ngt vard.) i sådana uttr. som ngn l. ngt är icke rolig(t) att göra ngt med, det är icke trevligt l. behagligt att göra ngt med ngn l. ngt, ngn l. ngt är otrevlig(t) l. besvärlig(t) att göra ngt med, ngn är icke rolig att begära ngt av, det är icke trevligt l. behagligt att begära ngt av ngn. Han är inte rolig att tas med, när han är arg. Det arbetet är inte roligt att ta itu med. Han tyckte ej att Kapten Humbla såg rolig ut att begära permission utaf. Knorring Förh. 2: 391 (1843). Han har bestämt icke varit rolig att slåss med. Segerstedt Händ. 312 (1921, 1926).
ε) (†) i uttr. icke ha det roligaste av ngt, icke ha stort nöje av ngt. Kellgren (SVS) 5: 302 (1790).
ζ) (†) i uttr. hålla en rolig afton, tillbringa en glad afton. Slötz samma gång af alle Landzmännerna, att på Caroli dag skulle på Nationens bekostnat man komma tillhopa och hålla een rolig affton. VärmlNatP 20/1 1695.
η) (†) ss. predikativ i formen roligen. Är det roligen att höra, huru (osv.). Rudbeck Bref 301 (1685).
b) (†; se dock β) om person l. djur l. sällskap l. umgänge o. d.: som är uppfylld av glädje; som är på gott humör; glad, munter; äv.: som har ett glatt lynne, gladlynt; äv. om sinnesstämning: glad, munter; äv. ss. adv.: glatt, muntert. Verelius 94 (1681). Brömsen plä wäl roligt snurra / Och omkring i Lufften hurra. Achrelius Mor. A 2 a (c. 1690). Kong August bor nu här i Liepsig. .. Han är lustigh och roligh. Carl XII Bref 80 (1706). I skiämt och roligt lynne. Düben Boileau Skald. 19 (1721). Godt och roligt omgiänge. Humbla Landcr. 68 (1740). Vi böra .. städse vänja oss vid et gladt ansigte, ty det är tecken at vi äre rolige och glade til sinnes. Linné Diet. 2: 227 (c. 1750). Runeberg 6: 3 (1862). — särsk.
α) i uttr. hålla sig l. vara rolig med ngt, roa l. förlusta sig med ngt (i sht med drickande); äv. (övergående i δ) i uttr. göra sig rolig (jfr β), roa sig gm att dricka rusande drycker, ta sig ett glas l. ett rus; äv. i uttr. hålla sig (glad och) rolig, vara glad l. munter; jfr LUSTIG 4 c. (En som ville blidka de närvarande på en ölstuga) ladhe .. en Carolijn på bordet, och badh werdinnan skulle bedia dhem sittia och giöra sig rooliga. VDAkt. 1685, nr 240. Thär tyckes osz lustigt, at månge komma til samman, och hålla sig roliga med drickande sin emellan. Peringskiöld Hkr. 1: 557 (1697). Dycander .. (begärde) det hans wederparter wille bewisa det de skrifwit, förmenandes sig fördenskull ei böra heta någon fyllhund, fast han en eller annan gång giort sig rolig. ConsAcAboP 9: 395 (1708); jfr δ. Förbemelte lustige bussar voro rolige med fråssande och supande. Lagerström Bunyan 3: 33 (1744). Drick och håll dig rolig, pappa! Wallin Vitt. 2: 60 (c. 1805). Håll Er nu glada och roliga derute på Frösunda hos det beskedliga folket W*. Almqvist DrJ 16 (1834).
β) i uttr. göra sig rolig (jfr α), (försöka) skämta; äv. i uttr. göra (förr äv. hålla) sig rolig över ngn l. ngt l. på ngns bekostnad, göra sig lustig över ngn l. ngt resp. på ngns bekostnad; numera bl. (fullt br.) med mer l. mindre tydlig anslutning till a β; jfr LUSTIG 4 d. (Sv.) Göra sig rolig, (Lat.) Facetiis & jocis se tradere. Sahlstedt (1773). Några inadvertenser och tryckfel, öfver hvilka .. (recensenten) i synnerhet håller sig rolig, anseende dem för ”grofva bockar”. SKN 1843, s. 177. Man gjorde sig i Gustaf III:s tid ofta rolig på den grundlige författarens bekostnad. Wieselgren SvSkL 4: 598 (1847). (Bellman) vill icke göra sig rolig öfver biblen, han vill endast göra sin dikt rolig. Ljunggren Bellm. 175 (1867). Ni skall inte göra er rolig öfver Ullman, han är en bättre karl än ni tror. Tavaststjerna Inföd. 45 (1887). Heidenstam Vad vilja vi? 29 (1914).
γ) om person ss. deltagare i glad sällskaplig samvaro: glad, ”livad”; äv. om lag av sådana personer; jfr LUSTIG 4 e. Et roligt lag. Dalin Vitt. 4: 57 (1737). Klinga med roliga / Vänner i lag. Franzén Skald. 1: 190 (1810, 1824).
δ) [jfr α] upprymd av rusande drycker, ”glad” (se GLAD, adj. 1 h); jfr LUSTIG 4 f. Denne annars nöjsamme och skämtagtige gubbe (blev) under välplägning vid barns-ölet .. rolig. Nyrén Charakt. 48 (c. 1765). jfr (†): Opium, som .. smakar bättre och giör roligare rus än Brännevin. SvSaml. 3—6: 308 (1766); jfr a.
5) [eg. specialanv. av 4 a] i n. sg. i vissa uttr.
a) ha roligt (jfr 2 b α slutet), sysselsätta sig med l. ägna sig åt ngt roande l. trevligt l. roligt, roa sig; ha (det) trevligt; äv.: ägna sig åt nöjen l. nöjesliv; äv.: vara glad l. le l. skratta o. d. Hade du roligt på din utlandsresa? Det ställe, der man som barn haft roligt, behåller alltid något behagligt uti sig äfven vid en mognare ålder. Bladh (o. Hornstedt) 23 (1799). Roligt ha vi haft och roligt ska' vi ha, så länge detta nöjet vankar. Nu är det jul igen 1: 10 (1865). Jag .. (for) till Vermland och hade där mycket roligt. De Geer Minn. 1: 59 (1892). När skall man ha roligt om icke i ungdomstiden, som flyr så snart? Böös Betr. 12 (1903). Han var mycket skämtsam, och både modern och tjänstefolket hade så roligt, att de ibland voro som upplösta af skratt. TurÅ 1910, s. 103. Man har bara så roligt man gör sig. Engström Häckl. 191 (1913). Johansson SmedBrukspatr. 135 (1933). särsk.
α) i uttr. ha roligt åt ngn l. ngt, le l. skratta åt ngn l. ngt; äv.: göra sig lustig över ngn l. ngt, göra narr av ngn l. ngt; i sht förr äv.: ha nöje l. glädje av ngn l. ngt (jfr β). Eva och jag ha så roligt åt den lilla Kammermädchen, som passar upp oss — hon är alltför näpen i sin lilla korta, randiga yllekjol (osv.). Solnedg. 3: 70 (1846). (Jag) går fram och tillbaka i mitt rum och talar till någon frånvarande ..; de mina ha många gånger haft roligt häråt. Cronholm Minnesbl. 267 (1908). Du kan tro, att vi ha roligt åt ditt upptåg. Heidenstam Svensk. 1: 145 (1908). Vad jag hade roligt åt er i teatervestibulen. Bergman JoH 108 (1926). Nu såg också Angela hur Edla i hemlighet hade roligt åt Tage. Krusenstjerna Pahlen 1: 223 (1930). Spong Sjövinkel 12 (1949).
β) i uttr. ha roligt av ngt, ha nöje l. glädje av ngt; jfr α. Klint (1906). Lagerlöf Holg. 2: 121 (1907).
c) (i Finl., vard.) hålla roligt, roa sig, festa, ha roligt (se a). FinT 1899, 2: 210. Ahlbäck SvFinl. 63 (1956).
d) få roligt, få tillfälle att ha roligt (se a) l. att roa sig; (få) roa sig. Du får säkert mycket roligt på festen. Han skulle få mycket roligt. CFDahlgren 4: 122 (1831). Tala så du roar andra, så får du roligt sjelf. De Geer SHT 174 (1843). Lycka till att få roligt. Klint (1906).
6) [jfr 4 a] (i sht vard.) löjlig, komisk, lustig (se d. o. 6); äv.: konstig, besynnerlig, underlig, märkvärdig. Vilken rolig näsa han har! Gubben ser för rolig ut, / Med filtmössa och surtout. Bellman (BellmS) 1: 223 (c. 1775, 1790). ”Detta var ett roligt dricka” — sa' pojken drack jäst. Holmström Sa' han 23 (1876). Slå inte gossen ..! — Nej, hör ni på den! Det var mig en rolig kurre! Strindberg RödaR 307 (1879). 14BästStudNov. 191 (1929). — särsk. i förbleknad bet.: som har ett mer l. mindre ovanligt l. originellt (men icke fult, frånstötande l. löjeväckande) utseende o. därigm väcker uppmärksamhet, lustig (se d. o. 6 slutet). Hvilken rolig katt! han är utan svans. SvTyHlex. (1851). Trånga slingrande gator med gamla roliga hus. Ödman VårD 1: 138 (1887). En väska i boxkalv i någon rolig modell. STSD(A) 1937, nr 133, s. 3.
Ssg: (4 a, 6) ROLIG-MAN ~man2, r. l. m. (i barnspr. i vissa trakter) i uttr. lille Per roligman, om lillfingret. Bergman GotlSkildr. 363 (1882; från Gotl.).
Avledn.: ROLIGHET, r. l. f. [fsv. rolikhet; jfr fd. ro(ve)lighed (d. rolighed)]
1) (†) till 1: ro (se ro, sbst.1 1), vila, stillhet, lugn; äv. övergående i 4, om fritid från arbete, som ägnas åt förströelse; möjl. äv. konkret, om viloplats o. d. SalOrdspr. 24: 15 (öv. 1536). Han sågh rolighetena at hon är godh, och landet at thet är lustugt. 1Mos. 49: 15 (Bib. 1541; Luther: ruge; Bib. 1917: viloplatsen). Därföre är så långt ifrån mig, at iag förbiuder tig stundom hawa rolighet, at iag härmed råder tig tär til, doch med förbehåll at tu effter högsta förmågo utwäljer en loflig och oskuldig. Hermelin DuFour D 5 a (1683); jfr 4. (Lat.) Tranquillitas .. (sv.) rolighet, stillhet i vädret eller vatnet. Cellarius 206 (1729). Auerbach (1913; angivet ss. föråldrat). särsk.
a) i uttr. slå sig till rolighet, slå sig till ro; jfr ro, sbst.1 1 b. (Min vän) bad at jag skulle slå mig til rolighet i några dagar. Roman Holbg 289 (1746). Wetterbergh SamhKärna 2: 242 (1857).
b) till 1 b: ro (se ro, sbst.1 1 f); salighet. Ebr. 4: 10 (NT 1526). Allvisa Försynen (har) behagat .. hädankalla och till sin eviga rolighet försättja min i lifstiden kära Man. VDAkt. 1784, nr 142. Du från mycken sträfvans väkter gick, / Gick med frid den rolighet att smaka, / Hvilken står Guds trogna folk tillbaka. Wirsén Vint. 143 (1890).
2) (†) till 2; = ro, sbst.1 2. Tå Pharao sågh, at han hadhe fått roligheet (dvs. att paddorna, som plågat Egypten, hade dött), wardt hans hierta förhärdat. 2Mos. 8: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: lättnad). (På jorden) är eij frijd, eij rolighet; / Men möda, sorg och vselhet. Ps. 1695, 335: 8. Gud gifve at högre och ringare stånd, / med rolighet kund' sammanlefva. PolitVis. 95 (c. 1780). Så uppsteg .. (Moses) på berget Nebo och .. såg de .. nejder, der Guds folk, efter faror och besvärligheter, skulle komma till rolighet. Wallin 2Pred. 2: 118 (1817). Sundén 2: 280 (1888). särsk.
a) = ro, sbst.1 2 c. G1R 1: 187 (1524). Wij haffue fått frijd och rolighett for wttlendzska fiender. Därs. 8: 167 (1533). Allmänna rolighetens bibehållande. 2PrästP 2: 234 (1723). Låt frid och rolighet städse bo i våra bygder. SPF 1856, s. 20. 2VittAH 26: 31 (1864, 1869).
b) = ro, sbst.1 2 d. Schroderus Os. 1: 235 (1635). Thenne wår Oxenstierna afträdde sitt Landzhöfdingedöme friwilleligen åhr 1645. lefwandes sedan i några åhrs rolighet. Peringskiöld MonUpl. 103 (1710). 2RARP 12: 496 (1741).
3) (numera bl. ngn gg arkaiserande) till 3; = ro, sbst.1 3. Bätre är een hand full j roligheet, än bådha hendernar fulla j mödho och jemmer. Pred. 4: 6 (Bib. 1541); jfr 2. LPetri Sir. 6: 28 (1561). Dher wijdskepelse inkommer, dher är ingen roligheet i hiärtat. Grubb 843 (1665). I lären icke hafva någon rolighet i edar siäl, innan I blifvit af med (syndabördan). Lagerström Bunyan 1: 17 (1727). För mig lemne man gerna ateisten sjelf i oqvald åtnjutning af allsköns frid och rolighet. Leopold 4: 258 (c. 1820). Moberg Rid 224 (1941). jfr sinnes-rolighet. särsk. (†) i pl., om känslor av ro l. frid o. d. Sinnens roligheter förstöras när man tappar (i spel). Swedberg Cat. 787 (1709).
4) till 4: förhållandet l. egenskapen att vara rolig l. lustig; särsk. konkretare, om ngt som är uttryck för glädje l. munterhet l. är roande; lustighet; numera i sht om roligt l. lustigt l. skämtsamt yttrande o. d.; i sht förr äv. om nöje(stillställning) l. förlustelse o. d.; jfr ro, sbst.1 4, 5. Columbus BiblW K 3 b (1674). Den nästa Method jag vil föreställa til at upfylla tijden, äro Oskyldige och nyttige roligheter. SedolärMercur. 1: nr 2, s. 6 (1730). Bland dessa (historier) utmärker sig en som jag vill anföra för dess rolighets skuld. Choræus Bref 45 (1800). I går var en liten rolighet på Carl Fredriks födelsedag, i hvilken jag deltog. Geijer Brev 347 (1840). Familjens kvickhuvud .. sade en rolighet, som gjorde en kolossal lycka. Carlsson 4711 52 (1921). GHT 1945, nr 292, s. 3. särsk.
a) (numera föga br.) i uttr. på (förr äv. på en l. av) rolighet, på skämt; på lek; för nöjes skull. VRP 1704, s. 702 (: af). Vi på rolighet oss klädde, / Till ert nöje justament. CIHallman 261 (1778). Aldrig lyfter jag stråken och struker ett drag, när det inte är på rolighet för mig sielf eller andra. Knorring Ståndsp. 1: 82 (1838). Almqvist Amor. 341 (1839: på en rolighet). (Runeberg var) missnöjd med sin på rolighet skrifna dikt. Estlander 1: 213 (1902). Det var på rolighet gjort, sa gubben, när han piskade käringen. Ström SvOrdst. 143 (1929).
b) (numera föga br.) i uttr. för rolighets skull, förr äv. för rolighet (skull), för ro skull; jfr ro, sbst.1 4 d. Iagh sender derföre dätta, att E. H. Excell. må för rolighet skul läsat. Annerstedt UUH Bih. 2: 243 (i handl. fr. 1685). Reenstierna Årstadagb. 2: 34 (1813: för rolighet). Då skall den sannskyldiga prinsen, för rolighets skull, bli en falsk tjuf. Hagberg Shaksp. 3: 129 (1848). SöndN 1866, nr 48, s. 4. Östergren (1936).
5) (i sht vard.) till 6, konkretare, om ngt löjligt l. komiskt; äv. med förbleknad bet. (motsv. rolig 6 slutet), om ngt som ser originellt l. ovanligt ut o. d. Liljecrona RiksdKul. 127 (1840). Gossen och jungfrun i det gröna, små roligheter af naturen, som blandat blomma och blad om hvarandra. Strindberg Blomst. 11 (1888). Haren .. har en liten rund rolighet som svans. NTIdr. 1898, s. 22. Snäva kjolar, alla uppdraperade eller på annat sätt ordnade i någon rolighet på vänster sida. ST(A) 1948, nr 292, s. 11.
-bok. (†) förströelsebok, underhållningsbok. Rolighetsböcker för små barn. (1858—78; titel på bokserie). Lidforss DQ 2: IV (1892).
-kommitté. (skämts., numera bl. tillf.) om personer som bruka komma tillsammans för att roa sig. Hela Rolighets Comitéen var samlad och dess utom några andra. APosse (1837) i UrKorrCronholm 157. BACronholm (1837) i AnderssonBrevväxl. 1: 62.
-makare. (ngt vard.) gyckelmakare, lustigkurre, rolighetsminister. Tegnér (WB) 8: 75 (1836). Lagerlöf Kejs. 199 (1914).
-minister. (ngt vard.) person som brukar roa andra (gm roliga historier, lustiga infall l. upptåg o. d.) l. som anordnar nöjen för andra, muntrationsråd; kvick l. rolig person, skämtare, kvickhuvud. Liljecrona RiksdKul. 75 (1840). En rolighetsminister med pärlande skämtlynne. PT 1898, nr 269, s. 3. (O. v. Dalin var) de svenska adelsgodsens rolighetsminister. Levertin Gest. 16 (1903).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content