publicerad: 1959
ROVFÅGEL rω3v~få2gel, förr äv. ROVEFÅGEL, m. l. r.; best. -n (Linné PVetA 1739, s. 4, osv.), äv. (numera bl. ngn gg, arkaiserande) -gelen (Hildebrand MagNat. 253 (1650)); pl. -glar.
Ordformer
(rov- 1635 osv. rove- 1678. — Se för övr. ROV, sbst.1, o. FÅGEL)
Etymologi
1) fågel som lever av att fånga större djur (ss. däggdjur, andra fåglar, kräldjur o. fiskar) o. äta upp dem (l. av att äta as); i fackspr. äv. i inskränkt anv., dels om gruppen Accipitres, omfattande dagrovfåglar o. nattrovfåglar, dels (o. i nutida fackspr. bl.) om enbart ordningen Falconiformes; äv. koll. Schroderus Comenius 148 (1639). (Lat.) Accipitres. (Sv.) Rof Fåglar. Linné FörelDjurr. 85 (1748). Programmannen .. vill afhjelpa den ledsamma omständigheten att roffågeln äter dufvan och lusen äter roffågeln. Strindberg Julie VII (1888). 2SvUppslB 10: 909 (1949; om ordningen Falconiformes). jfr DAG-, NATT-ROVFÅGEL. särsk. om bild av rovfågel i vapensköld o. d. Westhius Vitt. 4 (1678). Uggla Herald. 86 (1746).
2) (†) fågel som vållar skada gm att tillägna sig ngt. Denna rof-fogel (dvs. kråkan), som bestjäl våra åkrar. GT 1787, nr 99, s. 2. särsk. i utvidgad anv., om rovbi. Gullander SvarVetA 67 (1773).
3) i bildl. anv. av 1 (o. 2); särsk. om rovgirig person; jfr ROVDJUR 3. Slijke RooffFoglars Girigheet .. borde medh rätta häfftigt straffas. Schroderus Os. 2: 29 (1635; lat. orig.: auaritia harpiarum; om personer som tillvälla sig kyrkogods o. d.). Den ädle banditen .. känner .. harm mot de rovfåglar, som sitta på samhällets tinnar. Tykesson Rövarrom. 24 (1942).
Ssgr (till 1): A: ROVFÅGEL- l. (vanl.) ROVFÅGELS-ANSIKTE~020. ansikte som (tillhör en rovfågel l.) liknar en rovfågels. Ahrenberg Hem. 48 (1887; i fråga om person). —
-BLICK. (blick som liknar) blick hos en rovfågel. Ridderstad Far 1: 446 (1852). Hertig Karls oblidkeliga rovfågelsblick. Hallström i 3SAH 42: 381 (1931). —
-NÄBB.
1) för rovfågel kännetecknande (i spetsen starkt böjd) näbb; äv. i utvidgad anv., om liknande käkparti hos andra djur (jfr näbb 1 d). 1Brehm III. 1: 17 (1876; i utvidgad anv.). IllSvOrdb. (1955).
2) bildl. (i fråga om människa): böjd näsa. För hertigens stålblick och roffogelsnäbb / Det flödande talet råkar i ebb. Snoilsky 4: 44 (1887). —
-NÄSTE. (-fågel- 1852—1944. -fågels- 1880 osv. -fågle- 1734) jfr -bo. Serenius (1734; under eyrie). —
-PREMIERING. utbetalande av premie för fångande l. dödande av rovfågel. SvNat. 1916, s. 160. Därs. 1917, s. 123. —
-STRÄCK. zool. om flyttande rovfåglars flykt efter bestämd flygväg; äv. konkret, om flygväg som följes vid sådan flykt. FoFl. 1923, s. 26. —
-TUVA, r. l. f. (mera tillf.) på höjd belägen tuva med kraftig gräsväxt som uppkommit gm att rovfåglar under lång tid använt ett och samma ställe till utkiksplats o. därvid gödslat jorden med bytesrester o. exkrementer. FoFl. 1950, s. 238. —
-TYP. typ av rovfågel; äv.: människotyp som erinrar om en rovfågel. Cederschiöld Manh. 213 (1916). —
B (†): ROVFÅGLE-KLO, -NÄSTE, se A.
Avledn.: ROVFÅGELSAKTIG, adj. till 1: som erinrar om en rovfågel, rovfågels-. Estlander 11Årt. 2: 95 (1921).
Spoiler title
Spoiler content